beväpnade röfvare, vandra i tyst harm en
väg som bandets anförare med högst artig
åtbörd och uppsyn anvisar, och som aflägsnar
honom ifrån röfvarkulan, medan bandets un-
derordnade äro sysselsatta att till denna släpa
hans tunga koffertar och kappsäckar. Lokalen
är en vild bergstrakt, med en fjellsjö i brå-
djupet nedanför scenen. Hela kompositionen
är lika väl tänkt, som anordnad och utförd,
och de skilda nationaldragen, — hos engels-
mannen, negern och italienarne — jemte deras
efter handlingen afpassade uttryck — högst
träffande återgifna. Berglandskapets behandling
står icke efter sjelfva uppträdets.
Sist ibland de i katalogen upptagna danska
genremålningarne förekommer JM 491 (7:e afd.
S. 0.), af hr J. F. N. Vermehren: Reserv-sol-
datens afsked från sin familjs. Uttrycket hos
de handlande personerna är lefvande, utan
affektation. Någonting mindre vanligt är kon-
sten att med så ljus dager i rummet åstad-
komma en åå lyckad interiör, som här visar
sig, när man betraktar stycket på behörigt af-
stånd. (Forts.)