: minoriteten och meajoriteten ; utskot-
seqvens 0. 8. V.
sig från omröstningen, äfvensom
Dufaure, hvilken gjorde sig sjuk för
vaignac, som verkligen var sjuk. Ge-
re, samt general Bedeau, hvilken hit-
en hiind anhängarne af den reaktionära
e mot regeringens proposition. Hela
voteringea anses emedlertid sakna hvad man egent-
ligen menar med politisk betydelse.
Enligt en bilaga till Monitören bestod den 354
man starka majoriteten af 250 konservativa (Orlea-
nister och Bonapartister) 72 legitimister och 32 med-
lemmar af det konstitionella partiet; minoriteten der-
emot, som räknade ända till 308 röster, af 215 mon-
politiken,
pe
srtisterna. Den ene förebrår den an-
r
- - — -— — — och - —- BOR
tagnarder, 43 legitimister, 28 medlemmar af det kon-1
stitutionella partiet och 20 konservativa. Af de 42
personer som afböllo sig från voteringen, befunno
sig 25, som vanligtvis rösta med majoriteten; de öf-
tiga tillhöra venstern.
Häraf synes, att nästan alla nationalförsamlingens
fraktioner söndrat sig vid denna: votering; det är
derföre som dess politiska betydelse anses vara så
ringa, isynnerhet sedan det är afgjordt, att det egent-
ligen var general Changarnier, som genom sitt i
grefvens tid Ina tal omvände omkring 40 otrogne
och dyme åstadkom omröstningens resultat.
De Ely a bladens språk vittnar om ganska
dåligt lyn de förarga sig högligen deröfver, att
den majoritet, som uppträdde till förmån för dota-
tionen, var så obetydlig, så föga imposant. Det
oaktadt f. ra de med sina imperialistiska dröm-
merier. ala ännu med förnyadt eftertryck om
författnivgens revision och förlängning af presiden-
tens makt. Man hoppas i detta fall finna starka
bundsförvandter i generalråden.
Elysces ner äro förnämligast Constilutionnel,
Pays och 7 ir, hvilken sistnämnde trognast an-
ses återgifvs identens personliga tänkesätt. Pou-
voir (f. d Hecembre) yttrar bland annat följande:
Då Frsnktike, för att göra slut på den proviso-l
riska regeri :s hushållning, hade anförtrott sitt
öde åt den alde af den 40 December, så måste
det natur fulikomna sin tanke, genom att till
cen lagst e församlingen välja representanter,
hvilka uppriktigt och utan vankelmod ville räcka
handen åt republikens president. j
Landet veta att dess förhoppningar blifvit
bedragna. Iaom nationalförsamlingen finner man enl
uppenbar och permanent fiendtlighet mot prins Louis
Napoleon. pkrike har valt honom för att rädda
det. Församlingen har endast accepterat honom för
att göra ex nolla af honom och slutligen göra sig
helt och bäliet af med honom. Detta är i få ord
ställningen i hela sin förtviflade sanning, utan att
någon sorts
niskors ögo
tism och redlighet hafva förhindrat denna beklagans-
värda fiendilighet att redan den 24 (omröstningsda-
gen) komma till utbrott. ...
Landet bedrager sig, om det tror sig endast hafva
socialismen au frukta; nej, det har ock att frukta
oaflåtliga intriger af några personer, hvilkas äregi-
righet och groll hindrar makten att befästa sig. Så-
dant kunde man icke föreställa sig vid de allmänna
valens tid. Då uttalade sig alla högljudt för den
utvalde af den 40 December, hvilken de offentligen
förklarade sig vilja understödja; detta var då en
rekommendation, som hade en magisk kraft; då var
skräcken al 1 och alla sällade sig omkring rädd-
ningens redskap. Men nu — nu göra dessa otack-
samma liksom matroserna, hvilka under stormen lofva
madonnan eu vaxljus, och sedan drifva gäck med
benne, så snart stormen gått öfver.n ;
La Presse y:trar följande: Den sålunda voterade
dotationen är endast ett svärd, hvars fäste är i mi-
litärmaktens hand, och hvars spets är satt på hjer-
tat af verkställande makten. Dotationen fyller den
toma börs:r i Elyste; men förtär den kraft, oafhän-
gighet och värdighet, som lagt 6 millioner röster
i den 40 Decebers val-urna. Den gifver millio-
Derna åt presidenten, men makten åt en annan.
Den skapar iniet band af förtroende; den smider en
kedja af slafviskt beroende. Med ett ord, den be-
visar icke Louis Napoleons enighet med majorite-
ten; den bevisar majoritetens enighet med general
Changarnier.,
Ordre, Odilon Barrots organ, fäster uppmärksam-
heten derpå, att då de tvenne millionerna endast
blifvit beviljade såsom utomordentlig kredit för fi-
nansministeriet, så kunna de endast utbetalas mot
specificerad redogörelse öfver deras användning.
Ännu talas om en betydande modifikation af mi-
niståren, i synnerhet om krigsministern general
dHautpouls reträtt, sedan Changarnier genom sitt
uppträdande i dotationsfrågan betydligen befästat sin
ställning. Det säges att de Persigny icke skall å
tervända till Berlin, utan få en plats inom den nya
ministeren.
Den bekanta furstinnan Lieven har afrest till S:t
Petersburg, såsom det säges i en speciell mission.
Det berättas att Larochejaquelin blifvit utnämnd
till sändebud i Neapel.
På de sednaste dagarne hade flera personer blifvit
arresterade i Paris,
Fredsmissionärerna Burritt och Richard hade an-
kommit till Paris för att med den franska fredskom-
mitteen samråda om en stor fredskongress för år
4850, hvilken skall hållas i Frankfurt am Main.
Det bekräftar sig att en socialistisk komplott blif
vit upptäckt i Oran. Prefekten derstädes blef ge-
nast afsatt. I Toulon hafva regeringsmyndighe-
terna i anledning häraf gått i författning om
utomordentliga försigtighetsåtgärder. — Hittills ha-
de dock intet spår till oroligheter visat sig. Emed-
lertid har general Pelissier utfärdat en dagorder,
hvari han beklagar förhållandet. Man vill veta, att
icke allenast flera soldater, officerare och civila em-
betsmän, utan äfven generalens egen sekreterare till-
hört det hemliga sällskepet.
Nationalförsamlingen beviljade den 26 Juni en
hop supplementarkrediter åt bygghadsministeren,
bland annat 605,866 francs för presidentpalatset E-
lyse (nemligen installationsarbeten 580,000 francs,
honorarier 19,782 och för palats-intendenturen
257,552.) I synnerhet utgifterna för Elyse bekäm-
pades häftigt utaf Noel Parfait, en Montagnard, som
föreslog summans reduktion till 500,000 fr. och upp-
manade församlingen att en gång göra allvar af mi-
nisteransvarigheten och införa en ordentlig statshus-
hållning. Mot honom uppträdde f. d. byggnadsmi-
nistern Lacrosse och f. d. fioansministern Passy,
hvilken, talande om åtgärder som blifvit vidtagna
för betryggande af presidentspalatsets säkerhet, bland
annat fälde följande yttrande, som väckte mycket
uppseende:
Att regeringen hade stor anledning att tro, det
man ville anfalla republikens president till och med
inom den af grundlagen honom anvisade boning.
I öfrig. bekände Passy slutligen helt öppet, att
ministrarne vid ifrågavarande tid icke voro särdeles
stränga i afseende på nämnde utgifter för Elyste,
emedan republikens president i följd af de utgifter,
som hans ställning påkallade, befunnit sig i förlä-
pPenhetf.
voanöver kan dölja den i förnuftiga men-
Endast general Changarniers patrio-