Ul Hallcusad cc JET SPpdnlSKaA SKULIUIDA. UGL alv
dra (JM 131; 12:e afd.; Ö.) är ett knästycke,
förträffligt måladt och i katalogen uppgifvet
att äfven föreställa en kapusinermunk, samt
uttryckligen en italiensk,. Men anletsdragen,
färgen på ögon och hår, och den bacchanaliskt
förtärda byn påminna likväl så lifligt om
vissa svenska urbilder, dem man kan få se alla
dagar i en de! embetsverks förmak eller bakom
åtskilliga. boddiskar, att man gerna skulle kunna
taga den heliga kostymeringen för ett artistiskt
skämt.
Följer man hänvisningen till M 132 (7:e
afd.; S. V.), så leder den till en af närvarande
expositions glanspunkter, ständigt omgifven af
beundrande åskådare och åskådarinnor. Det
är det äfven utom expositionen allmänt rykt-
bara stycket: en Gosse, som blåser såpbubb-
lor,. Redan på afstånd fängslar den uppmärk-
samheten; man stadnar förvånad, man tycker
sig se — det är ingen dikt, ingen öfverdrift
— en verklig såpbubbla, sväfvande förbi taf-
lan, snedt ofvanom den henne betraktande gos-
sens hufvud. Man träder närmare och illu-
sionen fortfar ännu. Men som man lätt be-
griper att denna orörligt i luften qvardröjande
bubbla ej kan vara annat än målad, nalkas
man mer och mer, och måste granska den på
nära håll, för att ändtligen finna, att den är
målad och ingen verklighet. Sällan, om nå-
gonsin, torde en Still-lebens-konstnär, som or-
dentliger: anlagt sitt verk på återspeglandet af
det liflösa, hafva lyckats så, som hr Troili med
denna underbara såpbubbla. På holländska
mästerstycken, och äfven på flera utmärkta ar-
beten vid närvarande konstutställning, träffar
man ypperliga afbildningar af glas, äfven i klot-
former. Men en sväfvande vattenbubbla, tunn,
tom, fönsterafspeglande och regnbågskimrande, :
är oaktadt den optiska frändskapen med: glas-;
kulor, likväl någonting helt annat. Den var ;
lika omöjlig att hålla qvar, för att nyttjas till!
modell, som det tycks otänkbart, att den kun-
nat inpräglas i minnet lifligt nog för artistisk
efterbildning. Och ändå har man här framför !
sig en sådan bild, så trogen, att den djerft kan !
kallas oöfverträffad. Granskar man helt nära,
för att upptäcka de techniska konstgrepp vid
oljemålningen, som framtrollat denna bubbla,
så varseblifver man ej annat än en med möda!
märkbar förändring i fondens färg inom den!
föga mera märkbart antydda ringen, som utgör
bubblans omkrets, och vidare några tjockt på-
satta streck och punkter, som på ett ringa af-
stånd återförvandla sig till regnbågskimret och
den dubbla fönsterspeglingen i smått. Ehuru
denna bisak egentligen utgör taflans först och
mest öfverraskande parti, och det, hvartill
åskådarens blick oupphörligt låckas tillbaka,
kan man visst icke i längden förbise hufvud-
saken: bisakens på taflan framställde danare.
Den vackra gossen skulle vara lika intagande
och blicka lika förståndigt upp ändå, på något
annat föremål, om detta just icke vore den
magiska bubblan. I hela hans figur råda be-j
hag och sanning. Hans långa låckigt ordnade
.
brungula hår visar den knappt anade skiftning
åt rödt, som förhöjer sådana låckars skönhet.
Den motsvaras här af ögonbrynens färg och den
bruna glans i de blå ögonen, hvilken fysiogno-!
mister finna så öfverensstämmande med gos-
sens förståndiga och ädla anletsdrag. Hyn, nå-i
got blek och synbart utmärkande ett fint hull, !!
harmonierar äfven med hårets, ögonbrynens!
och ögonens färg. Blicken ses med forskandel!
allvar häftad på experimentet, och utan barns-!
lig yrhbet. Händerna äro utmärkt vackra och
väl målade; den venstra i stark, men säker
förkortning. När till sjelfva figurens egenhe-!t
ter komma kostymen och bisakerna: fiolett!t
sammetsblus med korta ärmar och rödt siden-
foder: silfverhäktor- vid det öppna skjortbrö-!
stet och gallerspetsar kring de ofvan armbogen :
slutande skjortärmarne: den prydliga pläter-
skålen för såplöddret och den nätta pläterpi-
-Ppan till såpbubblornas blåsning, samt den öf-
ver bordet ill deras emottagande utbredda
röda hästfilten, så frestas man att i figuren sel!
ett porträtt af någon ung fideikommissarie.!
Gissade man rätt häri, så skulle La boule du!
savon, som taflan sannolikt en dag kommer l;
att heta i konsthistorien, icke blifva den minst -
dyrbara beståndsdelen af fideikommisset.
JM 137 (3:e afd. V.), är dansk, af.hr C. Bals-
gaard. Man bör se detta genrestycke omedel-
bart, för att kunna behörigen uppskatta den
humoristiska framställningen af den husliga
scen (mellan en skomakare och hans hustru),
som utgör ämnet. Taflan liknar för öfrigt en
flamandsk, hvad konstnärns välde öfver det
techniska i oljemålningen beträffar. Ansigtena
äro karakteristiskt sanna, och detsamma gäller
äfven om sinnesuttrycket. Bland accessoarerna
förekommer en verkligt förvillande bild af den
i skomakareverkstäder bekanta glaskulan.
M 162 (7:e afd. S. Ö.): En bäjersk bond-
stuga, hvarest familjen förlustar sig med kort-
spel. En annan dansk genremålare, hr Frö-
lich, har under denna rubrik lemnat en sam-
ling tyska porträtter, till en del framställda i
ej lätta förkortningar och sedda vid eldsljus.
Teckning och belysning äro förtjenstfulla, lika-
som återgifningen af interiörn; också är total-
effekten sann, nära till illusion.
M 171; af fru Jerichau Bauman. Katalogen
kallar det en Italiensk flicka, som bär en korg
med vindrufvor; men taflan med detta nr, (i
7:e afd., S. 0.), föreställer två italienska flickor
med en blomsterkorg. Lika mycket: det är
två för en, och begge trogna nationalporträt-
ter, med täcka, glada ansigten och vackra hän-
der. Koloriten är YPPig, men ändå sann, så
väl i figurerna som bisakerna: i drägternas
skiftande siden, i sammetsepåletterna och guld-
galonerna, i de! friska blommorne och bladen.
M 181 (12:e afd. Ö.) och 182 (3:e afd: V.),
äfven af en dansk artist. hr Radsig, som här!
följt Salvator Rosa i val af ämnen; i det ena
stycket likväl med en tillsats från vår tid.
I den förra taflan ser man italienskt bondfolk,.
OR ÖOSELAL SAT För I AK få FS FY DEE (RS NR Sn PE ME omg L