Ul Hallcusad cc JET SPpdnlSKaA SKULIUIDA. UGL alv dra (JM 131; 12:e afd.; Ö.) är ett knästycke, förträffligt måladt och i katalogen uppgifvet att äfven föreställa en kapusinermunk, samt uttryckligen en italiensk,. Men anletsdragen, färgen på ögon och hår, och den bacchanaliskt förtärda byn påminna likväl så lifligt om vissa svenska urbilder, dem man kan få se alla dagar i en de! embetsverks förmak eller bakom åtskilliga. boddiskar, att man gerna skulle kunna taga den heliga kostymeringen för ett artistiskt skämt. Följer man hänvisningen till M 132 (7:e afd.; S. V.), så leder den till en af närvarande expositions glanspunkter, ständigt omgifven af beundrande åskådare och åskådarinnor. Det är det äfven utom expositionen allmänt ryktbara stycket: en Gosse, som blåser såpbubblor,. Redan på afstånd fängslar den uppmärksamheten; man stadnar förvånad, man tycker sig se — det är ingen dikt, ingen öfverdrift — en verklig såpbubbla, sväfvande förbi taflan, snedt ofvanom den henne betraktande gossens hufvud. Man träder närmare och illusionen fortfar ännu. Men som man lätt begriper att denna orörligt i luften qvardröjande bubbla ej kan vara annat än målad, nalkas man mer och mer, och måste granska den på nära håll, för att ändtligen finna, att den är målad och ingen verklighet. Sällan, om någonsin, torde en Still-lebens-konstnär, som ordentliger: anlagt sitt verk på återspeglandet af det liflösa, hafva lyckats så, som hr Troili med denna underbara såpbubbla. På holländska mästerstycken, och äfven på flera utmärkta arbeten vid närvarande konstutställning, träffar man ypperliga afbildningar af glas, äfven i klotformer. Men en sväfvande vattenbubbla, tunn, tom, fönsterafspeglande och regnbågskimrande, : är oaktadt den optiska frändskapen med: glas-; kulor, likväl någonting helt annat. Den var ; lika omöjlig att hålla qvar, för att nyttjas till! modell, som det tycks otänkbart, att den kunnat inpräglas i minnet lifligt nog för artistisk efterbildning. Och ändå har man här framför ! sig en sådan bild, så trogen, att den djerft kan ! kallas oöfverträffad. Granskar man helt nära, för att upptäcka de techniska konstgrepp vid oljemålningen, som framtrollat denna bubbla, så varseblifver man ej annat än en med möda! märkbar förändring i fondens färg inom den! föga mera märkbart antydda ringen, som utgör bubblans omkrets, och vidare några tjockt påsatta streck och punkter, som på ett ringa afstånd återförvandla sig till regnbågskimret och den dubbla fönsterspeglingen i smått. Ehuru denna bisak egentligen utgör taflans först och mest öfverraskande parti, och det, hvartill åskådarens blick oupphörligt låckas tillbaka, kan man visst icke i längden förbise hufvudsaken: bisakens på taflan framställde danare. Den vackra gossen skulle vara lika intagande och blicka lika förståndigt upp ändå, på något annat föremål, om detta just icke vore den magiska bubblan. I hela hans figur råda be-j hag och sanning. Hans långa låckigt ordnade . brungula hår visar den knappt anade skiftning åt rödt, som förhöjer sådana låckars skönhet. Den motsvaras här af ögonbrynens färg och den bruna glans i de blå ögonen, hvilken fysiogno-! mister finna så öfverensstämmande med gossens förståndiga och ädla anletsdrag. Hyn, nå-i got blek och synbart utmärkande ett fint hull, !! harmonierar äfven med hårets, ögonbrynens! och ögonens färg. Blicken ses med forskandel! allvar häftad på experimentet, och utan barns-! lig yrhbet. Händerna äro utmärkt vackra och väl målade; den venstra i stark, men säker förkortning. När till sjelfva figurens egenhe-!t ter komma kostymen och bisakerna: fiolett!t sammetsblus med korta ärmar och rödt sidenfoder: silfverhäktorvid det öppna skjortbrö-! stet och gallerspetsar kring de ofvan armbogen : slutande skjortärmarne: den prydliga pläterskålen för såplöddret och den nätta pläterpi-Ppan till såpbubblornas blåsning, samt den öfver bordet ill deras emottagande utbredda röda hästfilten, så frestas man att i figuren sel! ett porträtt af någon ung fideikommissarie.! Gissade man rätt häri, så skulle La boule du! savon, som taflan sannolikt en dag kommer l; att heta i konsthistorien, icke blifva den minst dyrbara beståndsdelen af fideikommisset. JM 137 (3:e afd. V.), är dansk, af.hr C. Balsgaard. Man bör se detta genrestycke omedelbart, för att kunna behörigen uppskatta den humoristiska framställningen af den husliga scen (mellan en skomakare och hans hustru), som utgör ämnet. Taflan liknar för öfrigt en flamandsk, hvad konstnärns välde öfver det techniska i oljemålningen beträffar. Ansigtena äro karakteristiskt sanna, och detsamma gäller äfven om sinnesuttrycket. Bland accessoarerna förekommer en verkligt förvillande bild af den i skomakareverkstäder bekanta glaskulan. M 162 (7:e afd. S. Ö.): En bäjersk bondstuga, hvarest familjen förlustar sig med kortspel. En annan dansk genremålare, hr Frölich, har under denna rubrik lemnat en samling tyska porträtter, till en del framställda i ej lätta förkortningar och sedda vid eldsljus. Teckning och belysning äro förtjenstfulla, likasom återgifningen af interiörn; också är totaleffekten sann, nära till illusion. M 171; af fru Jerichau Bauman. Katalogen kallar det en Italiensk flicka, som bär en korg med vindrufvor; men taflan med detta nr, (i 7:e afd., S. 0.), föreställer två italienska flickor med en blomsterkorg. Lika mycket: det är två för en, och begge trogna nationalporträtter, med täcka, glada ansigten och vackra händer. Koloriten är YPPig, men ändå sann, så väl i figurerna som bisakerna: i drägternas skiftande siden, i sammetsepåletterna och guldgalonerna, i de! friska blommorne och bladen. M 181 (12:e afd. Ö.) och 182 (3:e afd: V.), äfven af en dansk artist. hr Radsig, som här! följt Salvator Rosa i val af ämnen; i det ena stycket likväl med en tillsats från vår tid. I den förra taflan ser man italienskt bondfolk,. OR ÖOSELAL SAT För I AK få FS FY DEE (RS NR Sn PE ME omg L