: minoriteten och meajoriteten ; utskotseqvens 0. 8. V. sig från omröstningen, äfvensom Dufaure, hvilken gjorde sig sjuk för vaignac, som verkligen var sjuk. Gere, samt general Bedeau, hvilken hiten hiind anhängarne af den reaktionära e mot regeringens proposition. Hela voteringea anses emedlertid sakna hvad man egentligen menar med politisk betydelse. Enligt en bilaga till Monitören bestod den 354 man starka majoriteten af 250 konservativa (Orleanister och Bonapartister) 72 legitimister och 32 medlemmar af det konstitionella partiet; minoriteten deremot, som räknade ända till 308 röster, af 215 monpolitiken, pe srtisterna. Den ene förebrår den anr — -— — — och —BOR tagnarder, 43 legitimister, 28 medlemmar af det kon-1 stitutionella partiet och 20 konservativa. Af de 42 personer som afböllo sig från voteringen, befunno sig 25, som vanligtvis rösta med majoriteten; de öftiga tillhöra venstern. Häraf synes, att nästan alla nationalförsamlingens fraktioner söndrat sig vid denna: votering; det är derföre som dess politiska betydelse anses vara så ringa, isynnerhet sedan det är afgjordt, att det egentligen var general Changarnier, som genom sitt i grefvens tid Ina tal omvände omkring 40 otrogne och dyme åstadkom omröstningens resultat. De Ely a bladens språk vittnar om ganska dåligt lyn de förarga sig högligen deröfver, att den majoritet, som uppträdde till förmån för dotationen, var så obetydlig, så föga imposant. Det oaktadt f. ra de med sina imperialistiska drömmerier. ala ännu med förnyadt eftertryck om författnivgens revision och förlängning af presidentens makt. Man hoppas i detta fall finna starka bundsförvandter i generalråden. Elysces ner äro förnämligast Constilutionnel, Pays och 7 ir, hvilken sistnämnde trognast anses återgifvs identens personliga tänkesätt. Pouvoir (f. d Hecembre) yttrar bland annat följande: Då Frsnktike, för att göra slut på den proviso-l riska regeri :s hushållning, hade anförtrott sitt öde åt den alde af den 40 December, så måste det natur fulikomna sin tanke, genom att till cen lagst e församlingen välja representanter, hvilka uppriktigt och utan vankelmod ville räcka handen åt republikens president. j Landet veta att dess förhoppningar blifvit bedragna. Iaom nationalförsamlingen finner man enl uppenbar och permanent fiendtlighet mot prins Louis Napoleon. pkrike har valt honom för att rädda det. Församlingen har endast accepterat honom för att göra ex nolla af honom och slutligen göra sig helt och bäliet af med honom. Detta är i få ord ställningen i hela sin förtviflade sanning, utan att någon sorts niskors ögo tism och redlighet hafva förhindrat denna beklagansvärda fiendilighet att redan den 24 (omröstningsdagen) komma till utbrott. ... Landet bedrager sig, om det tror sig endast hafva socialismen au frukta; nej, det har ock att frukta oaflåtliga intriger af några personer, hvilkas äregirighet och groll hindrar makten att befästa sig. Sådant kunde man icke föreställa sig vid de allmänna valens tid. Då uttalade sig alla högljudt för den utvalde af den 40 December, hvilken de offentligen förklarade sig vilja understödja; detta var då en rekommendation, som hade en magisk kraft; då var skräcken al 1 och alla sällade sig omkring räddningens redskap. Men nu — nu göra dessa otacksamma liksom matroserna, hvilka under stormen lofva madonnan eu vaxljus, och sedan drifva gäck med benne, så snart stormen gått öfver.n ; La Presse y:trar följande: Den sålunda voterade dotationen är endast ett svärd, hvars fäste är i militärmaktens hand, och hvars spets är satt på hjertat af verkställande makten. Dotationen fyller den toma börs:r i Elyste; men förtär den kraft, oafhängighet och värdighet, som lagt 6 millioner röster i den 40 Decebers val-urna. Den gifver millioDerna åt presidenten, men makten åt en annan. Den skapar iniet band af förtroende; den smider en kedja af slafviskt beroende. Med ett ord, den bevisar icke Louis Napoleons enighet med majoriteten; den bevisar majoritetens enighet med general Changarnier., Ordre, Odilon Barrots organ, fäster uppmärksamheten derpå, att då de tvenne millionerna endast blifvit beviljade såsom utomordentlig kredit för finansministeriet, så kunna de endast utbetalas mot specificerad redogörelse öfver deras användning. Ännu talas om en betydande modifikation af ministåren, i synnerhet om krigsministern general dHautpouls reträtt, sedan Changarnier genom sitt uppträdande i dotationsfrågan betydligen befästat sin ställning. Det säges att de Persigny icke skall å tervända till Berlin, utan få en plats inom den nya ministeren. Den bekanta furstinnan Lieven har afrest till S:t Petersburg, såsom det säges i en speciell mission. Det berättas att Larochejaquelin blifvit utnämnd till sändebud i Neapel. På de sednaste dagarne hade flera personer blifvit arresterade i Paris, Fredsmissionärerna Burritt och Richard hade ankommit till Paris för att med den franska fredskommitteen samråda om en stor fredskongress för år 4850, hvilken skall hållas i Frankfurt am Main. Det bekräftar sig att en socialistisk komplott blif vit upptäckt i Oran. Prefekten derstädes blef genast afsatt. I Toulon hafva regeringsmyndigheterna i anledning häraf gått i författning om utomordentliga försigtighetsåtgärder. — Hittills hade dock intet spår till oroligheter visat sig. Emedlertid har general Pelissier utfärdat en dagorder, hvari han beklagar förhållandet. Man vill veta, att icke allenast flera soldater, officerare och civila embetsmän, utan äfven generalens egen sekreterare tillhört det hemliga sällskepet. Nationalförsamlingen beviljade den 26 Juni en hop supplementarkrediter åt bygghadsministeren, bland annat 605,866 francs för presidentpalatset Elyse (nemligen installationsarbeten 580,000 francs, honorarier 19,782 och för palats-intendenturen 257,552.) I synnerhet utgifterna för Elyse bekämpades häftigt utaf Noel Parfait, en Montagnard, som föreslog summans reduktion till 500,000 fr. och uppmanade församlingen att en gång göra allvar af ministeransvarigheten och införa en ordentlig statshushållning. Mot honom uppträdde f. d. byggnadsministern Lacrosse och f. d. fioansministern Passy, hvilken, talande om åtgärder som blifvit vidtagna för betryggande af presidentspalatsets säkerhet, bland annat fälde följande yttrande, som väckte mycket uppseende: Att regeringen hade stor anledning att tro, det man ville anfalla republikens president till och med inom den af grundlagen honom anvisade boning. I öfrig. bekände Passy slutligen helt öppet, att ministrarne vid ifrågavarande tid icke voro särdeles stränga i afseende på nämnde utgifter för Elyste, emedan republikens president i följd af de utgifter, som hans ställning påkallade, befunnit sig i förläpPenhetf. voanöver kan dölja den i förnuftiga menEndast general Changarniers patrio