RÄTTEGÅNGSOcH POLISSAKER. Tvänne målaremästare ÅA. Lundberg och C. Hallberg hafva till poliskammaren ingifvit en skrift deri de klaga ått hafva blifvit misshandlade och olagligt arresterade af en löjtnant Pontin och en underlöjtnant Rosen vid andra lifgardet. De uppgifva sig hafva midsommardagen jemte några andra uppehållit sig utanför grindarna till nämnde regementes kasern, då löjtnant Pontin kommit och befallt dem aflägsna sig och, då detta ej genast skedde, knuffat Hallberg för bröstet under ett otidigt uttryck, hvarefter Rosån tillkommit, handräckning tillkallats och båda målarne blifvit införda i arrest fastän de efter 40 minuter åter lössläpptes. — Den i går omtalade undersökningen vid rådstufvurätten angående sista rymmningen från cellfån: gelset. företedde åtskilliga omständigheter, som äro egnade väcka uppmärksamhet. Arrestanten, som vär dömd till lifstidsfästning, skulle före afsändandet till Warberg undergå 28 dygns fängelse vid vatten och bröd, samt uppenbar kyrkoplikt. Han hade redan i 43 dygn undergått detta straff, då han rymde. Enligt upplysningar, lemnade af fängelsedirektören löjtnant Lock, erhålla sådana fångar sin portion vatten och bröd om morgonen mellan 8 och 9, hvar efter ingen besöker dem:i deras celler, förr än nästa morgon. Celldörren vetter likväl åt en körridor i hvilken ständigt en Vaktknekt är posterad: Denne åligger det att tidt och ofta se in i cellerna genom de på dörrarne anbragta synhålen, hvilka äro midt emot det i hvarje cell befintliga fönster, som utanför glasrutorna har ett galler af trenne vertikala och två horisontela jernstänger. . Utom denna uppsigt, som vaktknektenutöfvar på fångarne och cellerne, verkställes hvärje afton visitation af låsen. Vaktknektarne hafva sin tjenstgöring så fördelad, att den ene postar från kl. 9 till kl. 4 om aftonen och den andre från 4 till 5. Den nu ifrågavarande rymningen märktes först vid-femtiden om morgonen af en vaktknekt Suadberg, som kallades att vid rengöringen biträda -de om natten vakthafvande. Han fick se ett rep hänga ut genom cellfönstret: ocH rapporterade derom till löjtnant Lock. Vid då företagen undersökning befanns synhålet tillstoppadt inifrån, mellersta vertikala gallerstången utbruten och repet, förfärdigadt af lakarien och tågen till hängmattan, bundet om--en annan gallerstång. De:vertikala.-gallerna äro inmurade en obetydlig bit i öfre ändan och den nedre är utanför muren försedd med skrufmuttrar, hvilka likväl sitta så nära; att fångärne kunna nå dem med händerna, om de sträcka ut handen genom fönstret. Också voro alla dessa skrufmuttrar afskrufvade, hvarefter det går lätt att borttaga sjelfva gallerstången. Vid närmare efterforskning fann man en jerndyrk insatt uti ett qvisthål i planket till norra korrektionsinrättningens gård och man förmodade att rymmaren begagnat detta som fotsteg. Vaktknekten Jansson hade haft passet från kl. 9 till4 och skulle väcka sin kamrat Hagberg, som vid denna tid borde aflösa honom; men tyckte det var synd om honom, emedan han sof så godt, och postade derföre sjelf till kl. efter 4. Enligt uppgift af den sedermera åter gripna rynimaren hade flykten verkställts vid 12-tiden, således under Janssons postering. Hagberg erkände att han, under tiden från väckningen tills allarm gjordes, icke sett genom synhålet, men Jansson påstod sig hafva under natten flere gånger sett derigenom, utan att märka något för mörkrets skull. Häradshöfding de Berg, som i egenskap af aktor var närvarande, -anmärkte, att om Jansson verkligen sett ini cellen, så skulle han entingen genast hafva märkt hvad som förehades vid fönstret, eller också observerat att synhålet var tillStoppadt, ty under så ljusa nätter som denna årstids måste det alltid lysa från fönstret. — Tägon fråga uppstod icke om det vore tillåtet för vaktknektarae att tjenstgöra för hvarandra, eller huru AT rean! i cellfängelset innehafsa ett såent som ; ålet skjöts ör ort höra Söndbeg a dyrk; men målet uppskj — Ea målaregesäll Berg hade instämt sin mästare Byggler för utbekommande af arbatspenningar och rättvist betyg samt för misshandiling och oqvädingsord. Bygglers ombud iöregaf att Berg varit näsvis och att han derför fått stryk, men Berg nekade detta. — Föröfrigt förklsrade ombudet ait Byggler. som likväl icke erkände sig Vara något skyldig; ville