——— : STORBRITANNIEN. Det är bekant att England nu har besök af eni ambassadör från hofveti Nipal (Nepaul) och ingeni mindre än sjelfva förste ministern i det indiska ri-J ket; likaså att han och hans förnämaXsvit sedan fleral. veckor varit dagens lejon i London, till följd af deras vackra utseende och deras omätligt rika österländska drägter, glindrande af ett firmament med diamanter, som alldeles fördunklar sjelfva det engel-l:! ska päriets rikedom på dylikt. Det ovanliga besö-!! ket har också firats med den ena stora festmåltiden efter den andra: af hofvet, af ostindiska kompaniet, : af ministrarne, af lordmayorn, o. s. Vv. Någonting humoristiskt vid alla dessa tillställningar är, att H. E. Jung Bahadur, såsom rättrogen Hindu, icke smakar det minsta af alla läckerheterna, utan i den omständigheten beter sig alldeles som Bel i Babel for-: dom, och med samma effekt, nämligen att hans dyrkare sjelfva få förtära hela offret. Ostindiska kompaniet hittade slutligen på en utväg att förmå Bahadur och hans svit till något deltagande i kalaset; det lät bredvid det stora bordet framställa ett helt orangeri af fruktbärande tropiska träd, och nu såg man de österländska notabiliteterna sjelfva plåcka några frukter och verkligen äta dem; men utan att: dertill smaka ens en droppa vatten, och ännu mindre vin, — för att ej tala om porter eller ale. — Just under dessa fester inlöper nu med sista ostindiska posten den äfven i en ostindisk tidning upptagnal nyheten, att Runshet Sings enka, den intriganta ex-! drottning Rani af Lahore, som förlidet år lyckades fly ur den angloindiska fångenskapen och tog sin tillflykt till Nipal, der man tillät henne förblifva, med vilkor att radschan af Nipal håller henne under uppsigt, skall befinna sig förklädd bland Jung Bshadurs svit, och alltså nu vara i England. Naturligtvis förbjuder så väl gästfriheten, som folkrätten alla närmare inqvisitioner härom; men ryktet! har väckt stort uppseende, och tros icke förorsaka litet brsderi hos en och annan af ostindiska kom-l paniets magnater. De sednsaste skeppsnyheterna från Atlantiska Hafvet omförmäla oerhörda förluster under nyssförflutna vår, på skepp, gods och menniskor, genom is. Så vidt man bittills kände, hade 14 fartyg förgåtts på! detta sätt, och omkring hundra menniskor omkommit. Det är varligt i April och Mej, att emellan! Europa och norra delen af Nordamerika träffa isfält och isberg, som drifva ned från Polarhafvet; men på lång tid har man icke sett så ofantliga massor som detta år. Det förlorade fartyg, som medfört de flesta passagerarne, var på väg från Londonderry till Quebec. Den 27 April, tio dygn innan det sågs inklämdt af isen, möttes det af skeppet Oriental från Liverpool, som bistod det med en påfyllning af dess vattenförråd; isfält sågos då redan på afstånd och Oriental blef småningom sjelf omgifvet af sådana, om flera hundra miles vidd och märkte nu samma skepp komma drifvande med isfälten, jemte två andra, på omkring 40 miles afstånd, vesterut. Detgaf nödsignaler, men Oriental var sjelf i den äfventyrligaste belägenhet och arbetade elfva dygn innan det lyckades komma ur isen. På andra dagen sågs ännu det mera nödställda skeppet; men då sjönk det helt hastigt. En dylik olycka bevittnades den 29 Mars, af skeppet Signette; det skepp som då förgicks, var en tungt lastad engelsk brigg. Bland de på samma sätt förlorade fartygen, men hvilkas besättningar, med undantag af ett endas, blifvit räddade af andra, uppräknas Ostensible, Conservator och Acorn från Liverpool, Hibernia från Glasgow, Collector från S:t Johns, Astree från Weymouth, Gossnell från Newcastle, Wilhelmina från Aberdeen, Sylph från Leith, och tre andra, hvilkas namn man icke kände ännu. Skadan på gods anses icke kunna vara mindre än 100 000 . ITALIEN. Österrikiska regeringen hade nyligen trott sig böra till podestå (öfverståthållare) i Venedig utse en ibland de för sin utmärkta karakter, såsom statsman och enskild, mest aktade män i hela venetianska området, grefve Nicold Priuli, och låtit sin delegat i Venedig, baron Fini, underrätta honom derom, i ett bref af den 43 Maj. Grefve Priuli svarade härpå den 21:a, och undanbed sig den honom tilltänkta äran. Svaret är ett af de dokumenter, som sannolikt komma att finna plats i historien om Österrikes italienska välde. Det är, som man lätt kan förstå, affattadt med fullkomligt diplomatisk artighet, men sådant hindrar icke författaren att på det bjertaste framhålla hvart den österrikiska politiken bragt det fordom så lysande Venedig. Jag har — heter det bland anpat — en aning att den olyckliga stadens värvarande exceptionella ställning skall vidt sprida sina följder; ty jag kan icke skönja en skymt ar hopp för någon municipal eller medborgerlig trefnad, sedan Venedig beröfvats sin handelsfrihet, sett sina ryktbara tyghus och skeppshvarf förlamade, — de, som äfven under de minst gynnande äldre styrelser, ändå röjde ett utseende af liflighet — och sedan det vanfrejdats genom förflyttningen till Trieste af centralmyndigheterna, jemte de skyddsanstalter, som så länge varit ett bålverk emot pesten och gifvit det öfriga Europa anledning till beundran och efterföljd.n Brefvet slutar med den förklaringen att författaren likväl ej ärnat undandraga sig den befattning med välgörenhetsanstalterna, som han förut och länge innehaft. TURKIET. Alltsedan österrikiska diplomatiens nederlag vid underhandlingarne hos Porten om de ungerska flyktingearne, talades om österrikiska sändebudets grefve Sturmers återkallelse. Denna har nu ägt rum, och grefven afreste den 28 Maj från Konstantinopel, der han i 48 år bevakat Österrikes interessen. När det österrikiska ångfartyg, hvarpå han anträdde återresän, lyftade ankar, saluterades det af ett turkiskt linieskepp, och de fleste af diplomatiska kåren hade beledsagat den gamla embetsbrodren till hamnen. Att Sirdiniens sändebud icke visade sig vid tillfäl let, väckte ingen undran, men väl att man bland de närvarande hvarken kunde upptäcka Toscanas ellei Neapels, ehuru begge umgåtts mycket i grefve Stur mers bus. 3 i Konstantinopel bosatta engelska köpmänner hafva slutat bolag om anläggande af en jernväg långsåt kusten, mellan Konstantinopel och Salamicht (omkring 66 svenska mil). För bolagsvilkoren vän tades Portens sanktion. STOCKHOLNM. H M Kanunsgens födelsedag nästkommande