och det förundrar mig att han fördristat sig till at åstå, det ingen diskussion om saken ens ovar bör Jado, samt att icke någon från nästgränsande sock nar, efter inbjudning, fått deltaga i sammanträdet, ty allt detta är pur dikt, och jag trotsar hr C M. E. att bevisa motsatsen. Mötet hölls för öppnt dörrar och folket gick obehindradt ut och in. Hvar ken jag eller någon annan sökte. att till någonting hemligen öfvertala någon, eller att på något vis af skrämma eller uppskrämma någon: Allt hvad hi C. M. E. derom insinuerat är pur dikt. Må hi C. M. E. bevisa motsatsen om han förmår det. Icke skall jag brista i bevisning af mina här gjorda upp gifter. Hvad nu beträffar reformmötet i Mönsterås, så och fastän dagen också för detsamma blifvit ändrad ifrån d. 27 till 28:de Maj, så egde likväl detta möte rum den 28:de Maj, och vardt då enahanda beslut fattadt, som sedermera, d. 2 Juni på bär föru! omnämnda vis beramades i Högsby. — Mönsterås protokollet underskrefs af tio bland de tillstädeskomna berrarne, och sedan detta skedt, infann sig en afortens possessionater, hr C. J. Ekerot, och begärde att få emottaga prokollet, för att lemna tillfälle åt andra herremän till att derå teckna sina namn, såsåsom ock skedde. Efter några dagars förlopp återsände hr E. protokollet till mig, som ännu förvarar detsamma, till styrko för sanningen af min talan: Några flere eller andra banteckningslistor, såsom hr C. M. E. föregifvit, utsändes eller utelemnades icke, och är det återigen pur dikt, hvad hr C. M. E. behagat påstå, när han omförmäler hurusom det pbeslöts att anteckningslistor skulle utsändas för endast dem till att sig anteckna, som antaga det hvilande förslaget. Men deremot så tillkännagafs, klart och tydligt, af flere bland Mönsteråssällskapets ledamöter, att derest jag, vid Örebromötet, ej ville förorda det kungliga förslaget, så ville de på Mönsterås d. 28 Maj församlade reformvännerne icke vidare bafva med saken att göra. Så förhåller sig den saken, i sanning, och jag trotsar br C. M. E. att bevisa motsattsen. Hvad hr C. M. E. har sagt, att Högsby och Mönsterås reformsällskaper ,utgöras af blott några få personer, i 2:ne socknar, är icke heller sanningsenligt. Eller vet då hr C. M. E. icke, att Mönsterås reformsällskap, som organiserades år 1847, och som då omfattade Stranda, Handbörds, Norra och Södra Möre härader, d. v. s. omkring 20 socknar, samma år lät till hufvudstadens reformsällskap ingifva en petition om representationsförändring. Och vet ej hr C. M. E. att dessa petitionärers antal uppgick inalles till omkring 3000. (En del af dessa listor inlemnades till A. B:s utg., som lärer ha vidare befordrat dere.) Hr C. M. E. borde veta allt detta, ty vid näst det sednaste sammanträdet med Mönsterås reformsällskap valdes hr C. M. E:s egen son, hr Hjalmar Eogström, till vice ordförande. Men kanske tilldrog sig allt detta emot hr C. M. E:s vilja. Sannt är åtminstone, att han sjelf aldrig har bevistat någon enda af de på Mönsterås, på Döderhultsvik, i Högsby och i Ryssby hållna, flere reformsammankomsterna, utan alltid hållit sig undan, föregifvande åtskilliga förhinder. Han borde likväl bafva uaderrättat sig om sanna förhållandet, innan han nedskref sin filippik, och må han pu omsider fråga sig före i Högsby. Han skall då erhålla visshet om, att sedan ban, hr C. M. E., efter reformmötet i Högsby, d. 2 Juni, hade tillskrifvit nämdemannen J. Jaensson i Valåkra och uppskrämt bonom, så vållades derigenom någon liten oro i Högsbytrakten, hvadan, när jag, stadd på resan till Örebro, anlände till Högsbydalen, och om förhållandet ylef underrättad, så tillkallade jag P. G. Höglund och N. Svensson i Kolsrum och bad dem, att, utan viare omsvep, återtaga den för mig utfärdade fullmakten, såsom Högsbymännenrs ombud vid Örebromötet. Men härpå ville de nyssnämnde dannemänr nen icke ingå, utan förklarade sig hysa för mig ett förminskadt förtroende, samt bemyndigade mig ånyo, Itt vid Örebromötet göra och låta så som jag funne ättast vara. Sådant är sakens rätta sammanhang. — Det är för mig synnerligen oWehöagligt, att genom hr C. Mi Engströms obefogade uppträdande; ha blifvit nödgad ill att afgifva förutstående genmäle. Men det borde och kunde icke underlåtas. Fördenskull ämnar jag att ofördröjligen låta saken komma under noggrann itredning, just der, tivarest den kan lättast och sanpast belysas, d. v. st Högsby och på Mönsterås. Intill dess att så skedt, ingår jag ej derom i vidare skriftvexling. Stockholm d. 27 Juni 1850. J. Engström.