Littteraur. I
FREY för 1850, JV 1, 2, 3, 4 och 5, —
(häftena 62, 63, 64, 65 och 66.) I
Vi stå något till rest i afseende på anmälan
af denna tidskrift; men såsom det värdefulla:
nog sjelf gör sig gällande i den mån det finnes!
i en litterär produkt, eburu dess framgång na-
turligtvis kan något påskyndas eller fördröjas
gencm publicitetens hastigare eller långsammare!
åtgärd att ställa den för allmänhetens ögon, så !
hoppas vi äfven, att Frey, som sjelfär en pu-
blicistisk organ, letat sig väg till sina läsare,
oaktadt af tidningarne mindre vidrörd. Detär:
också klart, att tidningar, hufvudsakligen upp-
satte för politiska intressen och för meddelan-
de af dagens nyheter, ej kunna följa litteratur-
facket så tätt i spåren, eller vara pligtige att
göra det så hastigt, som andra periodiska skrif-
ter, enkom och uteslutande härti!l egnade.
Om, med anledning af sistnämnda förhållan-
de, allmänheten stundom mot Frey anmärkt
att den sjelf varit något efterliggare, oaktadt
just uppsatt för litteraturens räkning, så torde
likväl till denna tidskrifts ursäkt i detta fall
kunna anföras dess utrymme, hvilket icke tillå-
ter införande af särdeles mycket på en gång,
hvaraf retardation för flere artiklar måst blif-
va en nödvändig fölid. Afven kan det hända,
att uppmuntran från allmänhetens sida ej
varit så stor, alt red. derigenom sett sig i
stård till så många peanors engagerande, som
skul!e hafva behöfts för att följa med den ut-
kommande litteraturen tillräckligen fullständigt:
och nog snabbt.
Sjelfva tendensen i Frey torde väl också
hafva gjort sit till att gifva den en inskränk-
tare publik; åtminstone kan detta anses hafva
varit fallet under en af dess äldre perioder, då
littera:urframställningen derstädes visade sig
något ensidig, och det både till ämnena
sjelfva och till deras behandling. Frey var en
tid så öfverlastad med theologiska artiklar (an-
mälanden af kyrkliga skrifter, icke blott af
större värde, utan mången ging de obetydli-
gaste produkter i denna väg), att de öfriga
litteraturfacken synbarligen härigenom ledo, till
följe af det mindre rum, som kunde blifva öf-
ver åt dem. Möjligen lig orssken härtill i
den omständigheten, att i Upsala, hvarest tid-
skriften redigeras, större tillgång gifves på
theologer med lust att recensera, än på ve-
tenskapsmän inom andra grenar, hågade för
skriftliga meddelanden. Huru som helst, är
det åtminstone säkert att allmänbeten fann sig
föga belåten härmed. Till Freys beröm bör
nämnas, att denna: olägenhet sedermera till en
stor del upphört. Upsala eger nu sin särskil-
da theologiska tidskrift, enligt hvad men tror
uppsatt — såsom rätt och billigt kan vara —
under hr erkebiskopens egna auspicier. Frey,
fritagen från detta aillför öfvervägande be-
styr med en enskildhet, har således nu be-
kommit en något ymnigare variation på artik.
Jar. Hvad åter sjelfva ämnenas behandling
vidkom, anmärkte man af ålder deri gemenli-
gen ett visst slags, om vi så få säga, hos den
ensidiga lärdomen karakteristiskt öfversitteri i
tonen, en viss obestämdhet eller gråhet i åsig-
terne, jemte en dufvenhet i anden — en art
instängd luft, som besynnerligtvis ej sällan
tyckes vilja medfölja flere af de från akade-
mierna utgångna produkter. Saken är i sig
sjelf icke så underlig. Det är klart, att när
man vunnit graden och ännu står qvar vid
Parnmassens topp, än mer pär man blifvit aka-
demisk lärare, befinrer man. sig i en ställning,
som efter böckernas intyg utgör sjelva cacu
mina rerum: man ser då inom vetandet inte:
eller dock ganska litet öfver six, roen allt el
ler åtminstone det mesta under sig. Om bär
uti en smula fördom skulle dölja sig — bvil-
ket de män nog bäst veta, som ifrån akade
mierna komma ut i verlden och der få s6
I