RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER., Rådstufvurättens tredje afdelning har i dag hafi en af de intressantaste förhandlingar man på länge varit i tillfälle att afhöra: Hr Borg, angående föredrag i arbetareföre. ningen, kammarjunkaren Pontin contra v.notarien Franz Sjöberg, v. notarien Franz Sjöberg contra kammarjunkaren Pontin, v. notarien Franz sjöberg contra boktryckaren J. Wallden, skoarbetaren Björkman contra boktryckaren Wallden, voro alla mål som i hög grad tilldragit sig all männa uppmärksamheten. Under lagman Lindbergs tjenstledigket fortfar rådmen Beurling att som ordförande leda förhandlingen. Då hr Borgs mål påropades, anmäldes att stadsfiskal de Berg, som först i dag blifvit kallad, vore af tjenstegöromål vid en krigsrätt förhindrad att sig inställa. . Hr Borg yrkade att saken, såsom religionsmål skulle förvisas till vederbörande presterskap, samt anhöll att målet: måtte förbjelpas till snart slut, emedan han redan långt för detta behöft vara på annan ort. Domstolen, som ansåg sig icke kunna fatta beslut angående hr Borgs yrkande om målets hänvisning till presterskapet innan aktor deröfver blifvit hörd, uppsköt saken på 44 dagar, dertill stadsfiskalen skall kallas. I målet mellan hr Poatin och hr Sjöberg förekom att hr Sjöberg yrkade, det kammarjunkaren måtte åläggas förete de tidningar, hvari de åtalsde artiklarna stått att läsa, förklarande hr Sjöberg sig icke vilja ingå i svaromål eller yttra sig om hvem som vore ansvarig utgifvare innan sjelfva corpus delicti, de åtalade tidningsartiklarne blefvo honom förevisade, ty öfver några uttryck lösryckta ur sitt sammanhang, såsom de blifvit citerade i stämningsansöknisgen, ansåg han sig icke böra ingå-i förklaring. N Herr Pontin bestred detta, yrkade i stället få veta mot hvem han skulle föra sin talan (Munterhet). Hr Sjöberg anmärkte att kammarjunkaren väl borde veta mot hvem han ville föra talan, då han stämt, ty att först stämma och sedan fråga domstolen om hvem som skulle svara, det ansåg han vara alldeles oformligt och biloit användbart för kammarjunkarea Pontin (Skratt.) Efter en kort öfverläggning uppsköts målet på 44 dagar. dertill kammarjunkaren Pontin ålades uppvisa de tidningar, hvarpå åtalet gruodar sig. D2 båda parterna byta om plats. Sedan hr Sjöbergs stämning å kammarjunkaren blifvit uppläst begär hr Sjöberg få uppläsa de ställen i skandaltidningen Morgonbladet, såsom hr Sjöberg flere gånger i stämningen kallar hr Pontins blad, å hvilka han grundar sitt åtal. Dessaartiklar äro också ganska grofva. Hr Sjöberg anser två af dem innefatta beskyllning att han, köpt af utlänningar, skulle hafva för afsigt att grusa samhället, för att på sinå medborgares lik höja sig till välde och aut han likaledes för utländskt guld begagnar sin tidniag till att anstifta rof och plundring af de rikas förmögenhet. Hr Sjöberg förklarade vidare att han hade ämnat skänka artiklarne det förakt, som han skänker författaren, men då en annan afdelning af rådstufvurätten gifvit åt grundlagen en sådan tydning i ett mål, som rörde honom, att icke den som har tillståndsbref, utan förläggaren eller redaktören skall ansvara för tidningen, har hr Sjöberg velat se om denna lagtolkning skulle vara exceptionell för honom, eller om den skulle tillämpas äfven mot andra. Han viste väl att kammarjunkaren Pontin icke hade ti!lståndsbref för Morgonbladet, men, då hr Pontin bestred att haa vore den ansvarige, ville hr Sjöberg bavisa att hr Pontin verkligen vore den som utgifvit tidningen och anhöll att få uppläsa några handlingar, som han utlöst från öfverståthållareembetet, och på grund af hvilka hr Wall fått för Morgonbladets tryckningskostnad qvarstad å hr Pontins lösegendom. Detta bestred hr Pontin och Johan Petter Svensson framträdde nu med tillståndsbrefvet i hand samt uppgaf sig sjelf såsom ansvarig utgifvare. Hr Sjöberg förklarade sig veta, att Johan Petter S. innehade tillståndsbrefvet, mena han ville bovisa att denne person icke tagit någon sådan befattning med bladet, att han kunde anses som utgifvare, I fall -raan följde lagtolkningssättet vid 4:de afdelningen, och två afdelningar af rådstufvurätt.n måtte väl icke hafva olika lag, utan påstod han att kammarjunkaren vore rätter svarande. Domstolen förklarade dock att som kammariunkarer Ponatin icke innehade tillståndsbref till Mor gonbladet, utan Johan Petter Svensson erkännt sig gonbladet, utan Johan Pelter Svensson erkännt sig