Ae ONS OA
gafs till ersättning för Folkets Röst, men detta var
en ekonomisk fråga mellan Reforms förläggare och
Widlund, som uppdragit hrr Borg och Persson att
redigera hans tidning, men som hvarken vid detta
eller de öfriga numrornas utgifvande brytt sig om
att kontrollera det sätt, hvarpå redaktörerna skött
detta uppdrag.
Den skriftliga försäkran hr Sjöberg vid ett till-
fälle afgifvit till Widlund att hålla honom skades-
lös, innefattade egentligen en försäkran åt hrr Borg
oeh Persson, att hr Sjöberg iklädde sig deras förbin-
delser till Widlund, så vidt det rörde de två num-
mer af Reform, som gifvits till ersättning för Fol!-:
kets Röst, och icke någon afhandling om Widlunds
ansvarighet för dessa nummer.
Hr Dufva afgaf vidare ett mycket långt diktamen
till protokollet, deruti han förklarade sin åsigt vara,
att hr Sjöberg vore den lagligen ansvarige, men han
ville derföre icke tillåta Widlunds skiljande från må-
let. Hvad åter ansvar för hr Wall anginge, så an-
såg sig hr Dufva icke ega befogenhet att i det af-
seendet föra någon talan.
Hr Sjöberg yrkade uppskof med målet för en an-
nan persons afhörande, hvilket af hrr Dufva och
Printzenschöld bestreds, men som likväl af domsto-
len bifölls.
Under förhandlingen hade hrr Dufva och Sjöberg
trakterat hvarandra efter förmåga.
— Konfiskationsmålet mellan tullinspektoren vid
Skanstull E. Åberg och Hamburgaren Stofferz har
ett par rättegångsdagar varit föremål för undersök-
ning vid rådstufvurättens afdelning för tullmål. Tull-
fiskalen hr Wibom har fungerat å tjenstens vägnar
och hr Åberg har iakttagit personlig inställelse, men
svaranden har begagnat sig af v.notarien Blackwoods
biträde som ombud. -
Af hvad som under ransakningen förekommit fin-
ner man att Stofferz vid visitationstillfållet befanns
sysselsait med att taga mått till byxor af en person,
som nyss köpt en väst af honom. Hr Åberg kon-
fiskerade emellertid såväl denna väst som ett betyd-
ligt parti andra nya och obrukade manskläder, en
fruntimmerssideokappa och ett parti silkesnäsdukar.
I början hade Stofferz nekat det varorna voro hans
och uppgifvit att de tillhörde slussmästaren Boman,
hos hvilken Stofferz var boende, men sedan hr Bo-
man biifvit efterskickad och förklarat Stofferz upp-
gift sanningslös, hade denne erkänt sig vara egare
till godset. Slussmästaren Bomans fru hade likväl
uppgifvit, det sidenkappan vore hennes, men man?
nen hade förklarat att äfven den tillhörde Stofferz,
hvilket a? denne medgifvits. Hr Boman hade vid
tillfället. derjemte yttrat några ord, gifvande tillkänna
att han förut ogillat Stofferz olagliga sysselsättning
och sagt att slutet sku!le blifva husvisitation och be-
slag.
Vid domstolen nekade Stofferz ombud att kläderna
voro kans och påstod att han mottagit dem af en
skräd armästare Löfqvist, hos hvilken Stofferz skulle
vara azställd som arbetare, till stöd hvarför hr Black-
wood företedde Stofferz exemplar af ett mellan Löf-
qvist och Stofferz uppgjordt kontrakt. En serdeles
olycka gjorde likväl att dokumentet hade endast Stof-
ferz underskrift.- Emellertid utsågos skräddaremä-
starne Smedberg, Högberg och Norberg till besigt-
nings- och värderingsmän, och dessa togo på sin ed
att goiset var af utländska tyger tillverkadt utom-
lands, hyarom de voro så mycket säkrare; som, vid
sömmarnas uppsprättning sybehöret befunnits vara!
sådant som icke här i landet begagnas.
Andra gången målet förekom hade Stofferz så!
kallade mästare, Löfqvist, inställt sig och yrkade att
återbekomma kläderna, som tillhörde dels honom sjelf.
och dels hans kunder, af hvilka han blifvit tilltalad
vid poliskammaren för det de icke återfått sitt ho-
nom ombetrodda gods. Hr Blackwood inlemnade be-
tyg af 4 sådana, aila tyskar, men då Löfqvist skul!el
derföre vidare redogöra, hade han icke reda på de-
ras namn. De kläder som Löfqvist uppgaf vara hans i
egna pistod han sig hafva köpt allesammans af ut-ls
ländniazar, som nu begifvit sig ur landet. Den för-li
teckning på dem, hvilken han inlemnade, var skrif-
ven på tyska språket och kunde icke af honom lä-
sas. Det löjligaste af hela denna persons uppträ-
dande var hans försök att i sitt tal inblanda tyska
ord och härma tyska språkets tonart. En åhörarel!
påstod att han aldrig varit längre än till Roslagen.
— Ea sjöman vid 1amn Sundberg var stämd afl
ena qviana för barnuppostringshjelp. Han hade haft
tvenne barn med henne och sedan öfvergifvit henne.
Ehuru flera vittnen intygade att de lefvat tillsam-
mans ssom om de varit äkta makar, nekade han!;
likväl. Jag är icke ledsen pojk2 jag, herr lagman!
isföll han när ett vittne intygat att han erkärt et!
af barnen för sitt.
h-
Angående tumultet på Öland, å Böda kronopark, 1
fortsattes ransakningen vid häradsrättens samman-
träde å stället den 27, 28 och 314 Maj samt 5 Juni.
De upplysningar, som utaf då afhörde 11 nya vitt-
nen lemnades, voro hufvudsakligen: att anklagade
Simon Nilsson, dagen före tumultet, anmodat ett
vittne att påföljde dag komma till sig, utan uppgif-
ven afsigt, samt, angående den väntade undersöknin-
gen efter skogseffekter, yttrat, att Simon Nilsson då
skulle tillspika sin grind till gården, så att ingen
der skulle komma in; att nästan alla i folkhopen på
Per Nilssons gård voro försedda med stakar eller
påkar, som voro knöliga och gröfre i nedre ändan;
att hopen af såväl v. kronofogden Eaeman som Vv.
länsmannen Erikson tillsades att förhålla sig stilla
och lägga ner vapnen eller gå sin väg; att en af
de anklagade med en påk hött en af underjägarne8
under uttryck: du borde ha ett slag du med, för
du är inte bättre än de andra fähundarne, men att
en annan af de tilltalade förhindrat slaget; och att,
då en lumpsamlare Ingvaldsson den 41 Mars på mor;
gonen kommit till Torps by, hade han på gatan
derstädes funnit en folkhop samlad, försedd med på-
kar och bössor, i hvilken hop flere af: de anklagade
varit tillstädes; — vid Ingvaldssons ankomst hade i
hopen yttrats: der kommer en herre, den ska vi
skälla på, och af de vidare utlåtelser som fälldes
kunde man förstå, att förrättningsmännen vid den
väntade skogsundersökningen vore i antågande, samt
att man skulle gå att möta dem.
. Jemväl förehades, i sammanhang med målet an-
gående upploppet, åtalet om skogsåverkningarne, så-
vidt detsamma anginge de nu anklagade. Enligt af
v. kronofogden Eneman till rätten lemnad uppgift,
hade vid de undersökningar, som inom kronoparkens
område af honom blifvit anstälde, 1162 st. stockar,
3113 st. plank, 337 st. bräder, 969 st. ytor, 126 5.
k. timmerhalfvor, 9!V, famn; samt 2146 lass ved, blif-
vit påträffade. En. del. häraf hade ingen velat vid-
kännas, hvarföre sådant, på auktion den 929 och 30!n
Maj, blifvit försåldt för en summa af 4858 rdr 16
sk. bko, hvaremot det öfriga blifvit för kronans räk-P
ning taget i beslag.
Sedan parterne ömsesidigt ej haft vidare att an-
föra, utan öfverlemnat målet till afgörande, ingaf
aktor skriftliga slutpåståenden, hvari han, beträffan-b
de 9 af de anklagade, förmenade sådane omständig-90
heter ej förekomne att ansvarspåståenden mot dem
kunde framställas, hvaremot han å de öfrige yrkade
ansvar efter 2 och 3 8 af K. Förordn. den 6 Fe-lq
bruari 1849 och 61 kap. Missg.b.
Den 6 Juni afkunnades häradsrättens utsla?, somp
vi i något nästföljande nummer skala införa L
Vv NM jer I AA -
At
me OD jr ADR UT MO
4 -