BlOll Tas IVT UTIla alludtildi. SLLlaA at HagDtL IRyL-
ket föratt blott hålla sig beredd på allt;, och
handel och näringar få redan vidkännas följ-
derna. Alla organer af-den liberala pressen
yttra sig med misstroende och bitterhet. De
fråga med rättvisa hvarifrån den enthusiasm
och beredvillighet till uppoffringar skola kom-
ma till förmån för en regering, som för att be-
reda sig till kriget, dagligen ruinerar folkrät-
tigheterna med nya räddande handlingar; en
regering, som blott, (såsom die GConstitutio-
nelle Zeitung säger) uti en ovanlig utveckling
af polismedel finner kraften till krigsrustnin-
gar, medan den emot utländska makter visar)
en svaghet och undergifvenhet, som måste
komma den sanna patrioten att rodna. Så
dömer det konstitutionella partiet. Ni kan väl
tänka huru de demokratiska organerna äro till
mods, ehuru de med stort lugn förstå att dämpa!
uttrycken af sin afsky.
Emellertid har ryska kejsaren vid samman-
komsten i Warschau emottagit prinsen af Preus-
sen med tecken till den hjertligaste vänskap,
men till österrikiska ministern furst Schwart-
zenlerg uttalat sin bestämda vilja att upprätt-
hålla freden i Tyskland. Prinsen af Preussen
har, å sin sida, haft en mycket häftig scen med
furst Schwartzenberg, som han personligen be-
skylide att vara orsaken hvarföre man icke.
kunnat komma till något godt förstånd med.
Osterrike. Detsamma har äfven kungen för-
klarat i ett bref till kejsaren af Ryssland, och
såsom medel till åsämjande fordrat en förän-
dring af kabinettet i Wien. Märkvärdigt nog
tillskrifva båda parterna sig nu det lyckliga!
utfallet af sammankomsten i Warschau. I.
Wien vill man veta, att kejsaren drifvit på
prinsen af Preussen, att låta unionen fall, eme-
dan det ändå icxe kunde blifva något deraf.
I Berlin jubla patrioterna — de borde kläda sig!
i säck och aska — deröfver att czaren allvarsamt!
tvålat till hr Schwartzenberg och antydt ho-
nom att icke drista sig på något anfall mot
Preussen. Allt detta är en märkvärdig ma-
skerad, då man vet, alt de tre höga potenta-!
terna i sjelfva verket vilja ett och detsamma ;
i själ och bjerta. Aldrig har emellertid den
ryska politiken vunnit en större seger än nu:
Czaren har utdelat sina befallningar, czaren!
tillåter icke något krig, czaren bjuder att det!
skall vara lugn och ordning i Tyskland, och
hans vilja betryggas af 200,000 ryssar, som til-
lika i Polen bibehålla vördnaden för sjelfherr-
skaren. Den ryska politiken är alldeles riktig,
helst någon annan anledning till krig mellan
Österrike och Preussen icke kan förefinnas än
dynastiska intressen. Österrike och Preussen
hylla ultraskenkonstitutionalismens system. De:
hafva begge besegrat revolutionen, i båda stöd-
jes thronen af bajonetterna, i båda äro adels-
junkrar, byråkrater och svartråckar de vigtiga
reaktionskrafterna, för båda utgör det den främ-
sta af pligter att upprätthålla herraväldet med-
Guds-nåde, hos båda är utbildningen af ett
verkligt konstitutionelt rättstillstånd oförenligt
med deras grundsatser, och för båda makterna
är ändteligen demokratiens tillintetgörande och
dess anförares förstörande en lifsfråga. Czaren
tillåter icke ett krig emellan Österrike och
Preussen, ty han behöfver allierade emot fran-
sosernas tevolutionsstormar, han behöfver för-.
poster och dammar emot böljorna från vestern,
och Österrike och Preussen skola i Frankfurt
inse sina högre intressen och åsämjas om her-
4
raväldet i Tyskland, som Ryssland hvarken
vill bafva österrikiskt eller preussiskt, men
deremot deladt, svagt och strängt monarkiskt,
samt regeradt af polis för att skapa tillgifna
undersåtare och lugnt beskedligt folk, som icke
har något att anmärka på den af Gud tillsatta
öfverheten,. Hvad Österrike och dess allierade
för öfrigt hopkokati Frankfurt och vidare hafva
för afsigt, ser man af den nyligen inträffade
skamlösa omstörtningen af Sachsens författning.
I Dresden äro kamrarne nyss upplösta och de ,
gamla ständerna i stället inkallade, tryckfrihe-
ten öfvergifven och ett rent polisgodtycke in-!t
fördt samt föreningsrättigheten tillintetgjord. 1
Sachsen är den första tyska stat, som handlade
uppriktigt, som inskrifvit tvenne konstitutio-
nella lefnadsår i sin historia, men träder nul?
åter ut från antalet af konstitutionella stater. ?
Andra skola snart följa efter och i denna dell,
skall Tyskland se sin ärorika enhet realiserad.!1
Det föregår nu en verklig hetsjagt af reaktio-l
nen: den ene söker hinna framför den andre. o
Hvarken aflagda eder, beseglade med tårar, el-!
ler de heligaste försäkringar, eller de högtid-?
ligaste fördrag eller sanktionerade och förkun- n
nade lagar, eller artiklar af proklamerade för-k
fattningar, eller något annat, som hittills kun- tj
nat upprätthålla folkens tro och tillit till fur-!h
stars heders- eller pligtkänsla, synes numera r
utgöra något hinder. Folkets sanna väl, sam-h
hällets skydd emot de liberala lärornas gift,?
säga regeringarna, fordra attvi till lugnets och
ordningens betryggande ieke akta något som,
står emot vår viljan, och med denna taisman
tror absolutismen sig på nytt kunna svänga ls!
sitt gissel. Menniskornas tröghet och vis iner- li
tie, den värsta af vårt slägtes arfsynder och
den moraliska förvildningens moder, understö-
djer furstarna och diplomaterna; men den da-
gen skall icke uteblifva då förräderiets tid är så
ull och då man kan befara att härindens kom- då
mer. Konungadömet gifver sig sjelf de fruk-lo
:ansvärdaste och svåraste stötarne när det tvin- li
sar folket till förakt, och hvarifrån skall väl
iktning, vördnad och, än mer, enthusiasm kom- ;
ma, då vi se ned i det bottenlösa hafvet afly
lessa Strömungen) såsom diplomaterna kallaly
regeringarnas, kraftåtgärder: — På Slesvig-Hol-lt
tein tänker nu mera ingen; och Slesvig harp
ngenting vidare att vänta af Preussen och uu
Tyskland utan långt meraaf det danska freds-
vartiet sjelf. Danskarne inse troligen det dår-
ktiga och störande i hatet emellan folken och
wuru de dermed arbeta diplomaterna, reaktio-
en och ryska sjelfherrskaren i händerna. Det hi
inns intet folk, som icke har något att frukta ri
M furstarnis och daras receringars tätt slutnalc!