BlOll Tas IVT UTIla alludtildi. SLLlaA at HagDtL IRyLket föratt blott hålla sig beredd på allt;, och handel och näringar få redan vidkännas följderna. Alla organer af-den liberala pressen yttra sig med misstroende och bitterhet. De fråga med rättvisa hvarifrån den enthusiasm och beredvillighet till uppoffringar skola komma till förmån för en regering, som för att bereda sig till kriget, dagligen ruinerar folkrättigheterna med nya räddande handlingar; en regering, som blott, (såsom die GConstitutionelle Zeitung säger) uti en ovanlig utveckling af polismedel finner kraften till krigsrustningar, medan den emot utländska makter visar) en svaghet och undergifvenhet, som måste komma den sanna patrioten att rodna. Så dömer det konstitutionella partiet. Ni kan väl tänka huru de demokratiska organerna äro till mods, ehuru de med stort lugn förstå att dämpa! uttrycken af sin afsky. Emellertid har ryska kejsaren vid sammankomsten i Warschau emottagit prinsen af Preussen med tecken till den hjertligaste vänskap, men till österrikiska ministern furst Schwartzenlerg uttalat sin bestämda vilja att upprätthålla freden i Tyskland. Prinsen af Preussen har, å sin sida, haft en mycket häftig scen med furst Schwartzenberg, som han personligen beskylide att vara orsaken hvarföre man icke. kunnat komma till något godt förstånd med. Osterrike. Detsamma har äfven kungen förklarat i ett bref till kejsaren af Ryssland, och såsom medel till åsämjande fordrat en förändring af kabinettet i Wien. Märkvärdigt nog tillskrifva båda parterna sig nu det lyckliga! utfallet af sammankomsten i Warschau. I. Wien vill man veta, att kejsaren drifvit på prinsen af Preussen, att låta unionen fall, emedan det ändå icxe kunde blifva något deraf. I Berlin jubla patrioterna — de borde kläda sig! i säck och aska — deröfver att czaren allvarsamt! tvålat till hr Schwartzenberg och antydt honom att icke drista sig på något anfall mot Preussen. Allt detta är en märkvärdig maskerad, då man vet, alt de tre höga potenta-! terna i sjelfva verket vilja ett och detsamma ; i själ och bjerta. Aldrig har emellertid den ryska politiken vunnit en större seger än nu: Czaren har utdelat sina befallningar, czaren! tillåter icke något krig, czaren bjuder att det! skall vara lugn och ordning i Tyskland, och hans vilja betryggas af 200,000 ryssar, som tillika i Polen bibehålla vördnaden för sjelfherrskaren. Den ryska politiken är alldeles riktig, helst någon annan anledning till krig mellan Österrike och Preussen icke kan förefinnas än dynastiska intressen. Österrike och Preussen hylla ultraskenkonstitutionalismens system. De: hafva begge besegrat revolutionen, i båda stödjes thronen af bajonetterna, i båda äro adelsjunkrar, byråkrater och svartråckar de vigtiga reaktionskrafterna, för båda utgör det den främsta af pligter att upprätthålla herraväldet medGuds-nåde, hos båda är utbildningen af ett verkligt konstitutionelt rättstillstånd oförenligt med deras grundsatser, och för båda makterna är ändteligen demokratiens tillintetgörande och dess anförares förstörande en lifsfråga. Czaren tillåter icke ett krig emellan Österrike och Preussen, ty han behöfver allierade emot fransosernas tevolutionsstormar, han behöfver för-. poster och dammar emot böljorna från vestern, och Österrike och Preussen skola i Frankfurt inse sina högre intressen och åsämjas om her4 raväldet i Tyskland, som Ryssland hvarken vill bafva österrikiskt eller preussiskt, men deremot deladt, svagt och strängt monarkiskt, samt regeradt af polis för att skapa tillgifna undersåtare och lugnt beskedligt folk, som icke har något att anmärka på den af Gud tillsatta öfverheten,. Hvad Österrike och dess allierade för öfrigt hopkokati Frankfurt och vidare hafva för afsigt, ser man af den nyligen inträffade skamlösa omstörtningen af Sachsens författning. I Dresden äro kamrarne nyss upplösta och de , gamla ständerna i stället inkallade, tryckfriheten öfvergifven och ett rent polisgodtycke in-!t fördt samt föreningsrättigheten tillintetgjord. 1 Sachsen är den första tyska stat, som handlade uppriktigt, som inskrifvit tvenne konstitutionella lefnadsår i sin historia, men träder nul? åter ut från antalet af konstitutionella stater. ? Andra skola snart följa efter och i denna dell, skall Tyskland se sin ärorika enhet realiserad.!1 Det föregår nu en verklig hetsjagt af reaktio-l nen: den ene söker hinna framför den andre. o Hvarken aflagda eder, beseglade med tårar, el-! ler de heligaste försäkringar, eller de högtid-? ligaste fördrag eller sanktionerade och förkunn nade lagar, eller artiklar af proklamerade för-k fattningar, eller något annat, som hittills kuntj nat upprätthålla folkens tro och tillit till fur-!h stars hederseller pligtkänsla, synes numera r utgöra något hinder. Folkets sanna väl, sam-h hällets skydd emot de liberala lärornas gift,? säga regeringarna, fordra attvi till lugnets och ordningens betryggande ieke akta något som, står emot vår viljan, och med denna taisman tror absolutismen sig på nytt kunna svänga ls! sitt gissel. Menniskornas tröghet och vis inerli tie, den värsta af vårt slägtes arfsynder och den moraliska förvildningens moder, understödjer furstarna och diplomaterna; men den dagen skall icke uteblifva då förräderiets tid är så ull och då man kan befara att härindens komdå mer. Konungadömet gifver sig sjelf de fruk-lo :ansvärdaste och svåraste stötarne när det tvinli sar folket till förakt, och hvarifrån skall väl iktning, vördnad och, än mer, enthusiasm kom; ma, då vi se ned i det bottenlösa hafvet afly lessa Strömungen) såsom diplomaterna kallaly regeringarnas, kraftåtgärder: — På Slesvig-Hol-lt tein tänker nu mera ingen; och Slesvig harp ngenting vidare att vänta af Preussen och uu Tyskland utan långt meraaf det danska fredsvartiet sjelf. Danskarne inse troligen det dårktiga och störande i hatet emellan folken och wuru de dermed arbeta diplomaterna, reaktioen och ryska sjelfherrskaren i händerna. Det hi inns intet folk, som icke har något att frukta ri M furstarnis och daras receringars tätt slutnalc!