ni blott lär känna folket på nära håll, så skall ni finn att det är rått och obildadt. Så mycket värre, om det så blifvit.,.Vår förbindels blifver densamma. Vi måste vara rättvisa, äfven mot för brytare. För öfrigt är folket, oaktadt sina förvillelse likväl bättre än vi privilegierade. Det är mindre egen nyttigt, det äger en uppoffringsförmåga, som fattas os Vi äro alla egoister., Det skall alltid finnas olikhet i förmögenhet och själs anlag; och bättre är börds-, än penningaristokrati. Jag hatar penningaristokratien, men den synes mi likväl drägligare än adeln, emedan. hvarje. menniska ka förvärfva penningar, men börden utesluter hvarje möj lighet:, Förtjensten adlas dock hos oss och jag finner de rättvist.n Säg hellre: förtjensterna. Rika bankirer och gods ägare, börsspekulanter och hbofleverantörer hedras me denna gunst. Ni vill således, i likhet med vår upplösta national församling, hafva adeln upphäfd?, En adel skall alltid finnas, själens adel.x Nå, Gud ske lof! Ni är således icke helt och hålle kommunistska, såsom jag tänkte. Ni låter åtminstone et företräde qvarstå. Åtminstone anfaller ni icke den intel lektuella olikhetenx, sade grefven med en komisk suck. Jag vet icke hvad kommunism vill säga, svarad Wanda. Jag har aldrig tagit kännedom om denna skola meningar. Från min första ungdom har jag bildat mi och bibehållit ett sjelfständigt omdöme. Menar ni, her grefve, med kommunism en uniform likhet hos hela men niskoslägtet, en tillintetgörelse af hvarje särskild indivi dualitet, så förklarar jag mig deremot, lika väl som n sjelf och alla edra bättre sinnadep. Och hvad menar ni då dermed, om jag får fråga? Intet annat än den praktiskt använda kristendomen. Ab, ja då äro vi ensen, svarade grefven, som ick hade någon ide, huru föga hans ideer öfverensstämde me den höga flygt, som Wandas själ tagit. Ryttmästaren, som ledsnade vid hvarje allvarsamt sam tal, bade för längesedan gifvit sig efter och red nu vic generalskans sida, som i början var litet onådig mot ho ON emedan han förgätit henne för den vackra nigcen skull. Ah, herr ryttmästare, utropade hon kokett. Ni ha. öfvergifvit er fana; vänd tillbaka, ni är en desertör.v