ni blott lär känna folket på nära håll, så skall ni finn
att det är rått och obildadt.
Så mycket värre, om det så blifvit.,.Vår förbindels
blifver densamma. Vi måste vara rättvisa, äfven mot för
brytare. För öfrigt är folket, oaktadt sina förvillelse
likväl bättre än vi privilegierade. Det är mindre egen
nyttigt, det äger en uppoffringsförmåga, som fattas os
Vi äro alla egoister.,
Det skall alltid finnas olikhet i förmögenhet och själs
anlag; och bättre är börds-, än penningaristokrati.
Jag hatar penningaristokratien, men den synes mi
likväl drägligare än adeln, emedan. hvarje. menniska ka
förvärfva penningar, men börden utesluter hvarje möj
lighet:,
Förtjensten adlas dock hos oss och jag finner de
rättvist.n
Säg hellre: förtjensterna. Rika bankirer och gods
ägare, börsspekulanter och hbofleverantörer hedras me
denna gunst.
Ni vill således, i likhet med vår upplösta national
församling, hafva adeln upphäfd?,
En adel skall alltid finnas, själens adel.x
Nå, Gud ske lof! Ni är således icke helt och hålle
kommunistska, såsom jag tänkte. Ni låter åtminstone et
företräde qvarstå. Åtminstone anfaller ni icke den intel
lektuella olikhetenx, sade grefven med en komisk suck.
Jag vet icke hvad kommunism vill säga, svarad
Wanda. Jag har aldrig tagit kännedom om denna skola
meningar. Från min första ungdom har jag bildat mi
och bibehållit ett sjelfständigt omdöme. Menar ni, her
grefve, med kommunism en uniform likhet hos hela men
niskoslägtet, en tillintetgörelse af hvarje särskild indivi
dualitet, så förklarar jag mig deremot, lika väl som n
sjelf och alla edra bättre sinnadep.
Och hvad menar ni då dermed, om jag får fråga?
Intet annat än den praktiskt använda kristendomen.
Ab, ja då äro vi ensen, svarade grefven, som ick
hade någon ide, huru föga hans ideer öfverensstämde me
den höga flygt, som Wandas själ tagit.
Ryttmästaren, som ledsnade vid hvarje allvarsamt sam
tal, bade för längesedan gifvit sig efter och red nu vic
generalskans sida, som i början var litet onådig mot ho
ON emedan han förgätit henne för den vackra nigcen
skull.
Ah, herr ryttmästare, utropade hon kokett. Ni ha.
öfvergifvit er fana; vänd tillbaka, ni är en desertör.v