— Vi beklaga, det vi så länge hafva kom. mit att uppskjuta med genmäle mot en liter ytterligare artikel iBore för någon id sedan, aniedniog af våra svar på de föregående ahmärkningar som en författare derstädes gjort emo! Aftonbladet på grund af det för en tid sedan införda brefvet från Holstein. Redaktionen a Bore talar bär i eget namn, förklarar att den icke denna gången kan gifva Aftonbladet vitsord för bumanitet i polemiken och klagar öfver, att Afionbladet velst genom en serskild benämning skilja den ifrågavarande skribenten i Bore från den öfriga redaktionen. Hvad detta sista angår, så få vi upplysa att det skedde af grannlageuh:t för redaktionen, bos bvyilken vi annars för det mesta tyckt oss finna ett temligen lugnt cch oväldigt omdöme, hvilket vi deremot icke kunde ig2nönna uti de ifrågavarsnde artiklarna. Betraffande humaniteten i framställningarna, vare sig å Aftonbiadets eller Bores sida respektive, så bör väl omdömet derom bero på, hvilkendera har mer eiler mindre rätt i sjelfva saken. Tvisten uppstod så, att författaren i Bore debiterade på Aftonbladet åtskilliga gravamina i frågan om cess beteende serdeles under den sednare tiden i Slesvigska frågan. Dessa gravamina, äfvensom ett par andra uppgifter i sammachanrg dermed, gendrefvo vi och sökte visa med anförda fakta att Bore hade misstagit sig — troligen utan uppsåt, men af alltför mycken skandinavisk ifver — samt togo oss i aniedning deraf verkligen den friheten att tillbaka tillvita Bore alltför mycken fanatism vid denna frågas bebandiing. Derföre klagar nu B. öfver bristande bumanitet. Men då vår vederiäggning gick ut på att bevisa, det Boreskribenten i sina beskyllningar tillå!it sig osanna uppgifter om Aftonbladet, för att sedan derpå få byrega sina slutsatser, så måste väl bevisningen om den bristand bumaniteren å vår sida sökas deri, att upptaga vår vederläggning punktvis till besvarande och ådsgalägga aw Bore sagt sanut. Då detta emediertid vj kunnat ske, så äre vi ej i stånd fiona annat, än att den bristan:ie humaniteten ligger hos den som anfaller en annan med osanna beskyllsingar, men icke bos den som försvarar sig och gendrifver beskyllvingarn2, om detta äfven sker i något lifliga uttryck. Så mycket om den saken. Men eftersom vi nu å nyo äro på kapitlei om Slesvig, så kan detta tillfälle vara så lämpligt som något annat, att så kort som det låter sig göra, framlägga en exposå af de hufvudsakliga tvistepunkterna i denna frågas ställning, sådan vi uppfattat den. Detta har visserligen delvis skett några gånger förut, men måhända icke så iett sammanhang att det kunnat uppfattas af enhvar bland allmänheten. Vi skole bärvid icke uppehålla oss vid det historiska af de båda oiika nationaliteternas fortgående utveckling i Slesvig och konflikten i Slesvig under den föregående tiden, ej heller vid en närmare undersökving om S:esvigs på dipl matiska traktater bvilsnde förhållande til Danmark. Vi beröra härvid blott följande hufvudpunkter, bvilka torde vara obestridda och allmänt medgilna: å ena sidan att den tyska befolkningen är öfvervägande i södra Slesvig, till den såkallade demarkationslinien, den danska deremot i norra delen, och å den andra att Slesvig burit namn af Hertigdöme och att konungarne ff Danmark varit Slesvigs suveräner såsom dess heriigar, likasom detta sednare äfven varit förbållandet med Holstein. Vidare lirer det vara lika allmänt erkändt, att hvarken Holstein eller Slesvig någonsin, hverken hvar för sig el!er gemensamt utgjort på det sättet i sina förhållanden af Danmark poitiskt oberoende serskilda stater, som t. ex. Norge är i förbållande till Sverge, hvilka väl styras af samma konung men i öfrigt ej äga nigot annat samband med hvarandra, än hvad som positift finnes stadgad! genom riksakten och några andra serskilda författningar i afseende på ömsesidiga tullförmåner, 2. m. Tvertom är det ovedersägligt, att föreningen mellan Holstein, Slesvig och det egentliga Danmark varit sådan, att en rättighet till Hertigdömenas afskilidhet ifrån eller oheroende af Danmark här icke kan utgöra utgångspunkiena eller den allmänna regeln, utan endast antagas j de hänseenden för hvilka några positiva acta ublica derom kunna uppvisas. Väl säga Slesvigholsteinarne i detta hänseende, ait den hylining de gifvit Danmarks konungar enligt den såkallade rex regjio, icke betyder att de lydt under den danska konpgeloven, utan att med rex regia menas ett ser-) skidt dokument för hertigdömena ensamt, men denna punkt är, åtmins:one så vidt vi kunnat förnimma, ännu så mörk och så litet bevisad! å Slesvigholsteinismens sida, a!t derpå ej kan ästas något synnerligt afseende. Den lämpligaste Irdningen för att i möjligaste sammandrag lära käs:a, hvilka de fakta el!er omständigheter, hufv .dsakligen kunna var2, som det Slesvig-Holsteinska partiet, eller de som strida för en fortfarande social cch administrativ förening mellan dessa hertigdömen, men afskildt från styrelsen af det egentliga Danmark, åberopa såsom rättsanspråk, torde ARA oo om hl nvlifon hkärattdaa ål an