— Vi beklaga, det vi så länge hafva kom.
mit att uppskjuta med genmäle mot en liter
ytterligare artikel iBore för någon id sedan,
aniedniog af våra svar på de föregående ahmärk-
ningar som en författare derstädes gjort emo!
Aftonbladet på grund af det för en tid sedan
införda brefvet från Holstein. Redaktionen a
Bore talar bär i eget namn, förklarar att den
icke denna gången kan gifva Aftonbladet vits-
ord för bumanitet i polemiken och klagar öf-
ver, att Afionbladet velst genom en serskild
benämning skilja den ifrågavarande skribenten
i Bore från den öfriga redaktionen. - Hvad
detta sista angår, så få vi upplysa att det sked-
de af grannlageuh:t för redaktionen, bos bvyil-
ken vi annars för det mesta tyckt oss finna
ett temligen lugnt cch oväldigt omdöme, hvil-
ket vi deremot icke kunde ig2nönna uti de i-
frågavarsnde artiklarna.
Betraffande humaniteten i framställningarna,
vare sig å Aftonbiadets eller Bores sida re-
spektive, så bör väl omdömet derom bero
på, hvilkendera har mer eiler mindre rätt i
sjelfva saken.
Tvisten uppstod så, att författaren i Bore
debiterade på Aftonbladet åtskilliga gravamina
i frågan om cess beteende serdeles under den
sednare tiden i Slesvigska frågan. Dessa gra-
vamina, äfvensom ett par andra uppgifter i
sammachanrg dermed, gendrefvo vi och sökte
visa med anförda fakta att Bore hade missta-
git sig — troligen utan uppsåt, men af alltför
mycken skandinavisk ifver — samt togo oss i
aniedning deraf verkligen den friheten att till-
baka tillvita Bore alltför mycken fanatism vid
denna frågas bebandiing. Derföre klagar nu B.
öfver bristande bumanitet. Men då vår ve-
deriäggning gick ut på att bevisa, det Bore-
skribenten i sina beskyllningar tillå!it sig osanna
uppgifter om Aftonbladet, för att sedan derpå
få byrega sina slutsatser, så måste väl bevis-
ningen om den bristand bumaniteren å vår
sida sökas deri, att upptaga vår vederläggning
punktvis till besvarande och ådsgalägga aw
Bore sagt sanut. Då detta emediertid vj kun-
nat ske, så äre vi ej i stånd fiona annat, än
att den bristan:ie humaniteten ligger hos den
som anfaller en annan med osanna beskyllsin-
gar, men icke bos den som försvarar sig och
gendrifver beskyllvingarn2, om detta äfven sker
i något lifliga uttryck.
Så mycket om den saken. Men eftersom vi
nu å nyo äro på kapitlei om Slesvig, så kan
detta tillfälle vara så lämpligt som något an-
nat, att så kort som det låter sig göra, fram-
lägga en exposå af de hufvudsakliga tvistepunk-
terna i denna frågas ställning, sådan vi upp-
fattat den. Detta har visserligen delvis skett
några gånger förut, men måhända icke så iett
sammanhang att det kunnat uppfattas af en-
hvar bland allmänheten.
Vi skole bärvid icke uppehålla oss vid det
historiska af de båda oiika nationaliteternas
fortgående utveckling i Slesvig och konflikten
i Slesvig under den föregående tiden, ej heller
vid en närmare undersökving om S:esvigs på
dipl matiska traktater bvilsnde förhållande til
Danmark. Vi beröra härvid blott följande huf-
vudpunkter, bvilka torde vara obestridda och
allmänt medgilna: å ena sidan att den tyska
befolkningen är öfvervägande i södra Slesvig,
till den såkallade demarkationslinien, den dan-
ska deremot i norra delen, och å den andra
att Slesvig burit namn af Hertigdöme och att
konungarne ff Danmark varit Slesvigs suverä-
ner såsom dess heriigar, likasom detta sednare
äfven varit förbållandet med Holstein. Vidare
lirer det vara lika allmänt erkändt, att hvar-
ken Holstein eller Slesvig någonsin, hverken
hvar för sig el!er gemensamt utgjort på det
sättet i sina förhållanden af Danmark poitiskt
oberoende serskilda stater, som t. ex. Norge
är i förbållande till Sverge, hvilka väl styras
af samma konung men i öfrigt ej äga nigot
annat samband med hvarandra, än hvad som
positift finnes stadgad! genom riksakten och
några andra serskilda författningar i afseende
på ömsesidiga tullförmåner, 2. m. Tvertom
är det ovedersägligt, att föreningen mellan
Holstein, Slesvig och det egentliga Danmark
varit sådan, att en rättighet till Hertigdöme-
nas afskilidhet ifrån eller oheroende af Dan-
mark här icke kan utgöra utgångspunkiena el-
ler den allmänna regeln, utan endast antagas
j de hänseenden för hvilka några positiva acta
ublica derom kunna uppvisas. -
Väl säga Slesvigholsteinarne i detta hänse-
ende, ait den hylining de gifvit Danmarks ko-
nungar enligt den såkallade rex regjio, icke
betyder att de lydt under den danska konpge-
loven, utan att med rex regia menas ett ser-)
skidt dokument för hertigdömena ensamt, men
denna punkt är, åtmins:one så vidt vi kunnat
förnimma, ännu så mörk och så litet bevisad!
å Slesvigholsteinismens sida, a!t derpå ej kan
ästas något synnerligt afseende.
Den lämpligaste Irdningen för att i möjliga-
ste sammandrag lära käs:a, hvilka de fakta
el!er omständigheter, hufv .dsakligen kunna var2,
som det Slesvig-Holsteinska partiet, eller de
som strida för en fortfarande social cch admi-
nistrativ förening mellan dessa hertigdömen,
men afskildt från styrelsen af det egentliga
Danmark, åberopa såsom rättsanspråk, torde
ARA oo om hl nvlifon hkärattdaa ål an
