ör iir bee FEET MM SROM VOTE händelse: na. Det är aaturligt att denna storfråga blifvit följd med uppmirksamt öga af Paris och Frankrike. Hon innesluter, enligt mångas tro. republikens lif eller död. Peritioner hafva dagligen blifvit aflemnade i Jagstiftav:is örsamingen för den allmänna rösträttens bibeh ide, Uti den nya vallagen har man, medelst fic:e paragrafer som äro dunkla och svårfattliga, leesnat tillfälle till tydnivg efter omständigheterna, hvilket väckt ovilja cch föranledt anmärkningar. Den paragraf i vallagen som innefattar ett allmänt s:adgands om tre års bostad, drabbar egentligast arbetaren, som här mer än annorstädes måste, för sin utkomst, flytta från ort till ort, från stad till stad. Blustrne hafva derföre isynnerhet varit intressera7e af att studera diskussionerna, som fortgått mer än halfannan vecka cch slutat med attbe-l röfva dem just hvad de tillkämpat sig under revolutionen. Utanför jercgallren till det legislativa palatset har man dagligen sett smärre flockar af nyfikne och uppmärksamme; innanför stakettet har man på trappor och gårdar sett en betydligare styrka li-) niesoldater, oberäknadt de vakthafvande nationalgardisterne, som hafva sin egen läktare i öfverläggningsrummet; i detta har man sett sjelfva kämpabrottningen emellan våra moderna Atheniensare, som med ordets makt, med själens eld, med öfvertygelsens värrca stidt för eller emot den nya vallagen, för eller emot republiken cch slutligen har man, se nare på qvällen, sett en hvar skynda att skaffa sig en för d sens stance redogörande tidning. Överallt i gator. gränder eller passsger hafva personer på stående fo: genomögnat debatterna tills någon stadssergeant höfligt påminnt den ryfikne att han bör gå vidare. Med ett ord: allt bar betecknat, att något ovanligt varit å färde. Under dessa agitationens dagar såg jag en afton dubbla patruller i gathörnen, man tyck:-s vänta något tumult, derom flere skiljaktiga rykten äfven varit i omlopp. De för uppro ret signalerade dagarne komma och gå, emellertid: staden är ugzn. Då som vanligt rulla de aristokratiska ekipazerna sin väg öfverallt i det glada Paris, som solar sig i elyserna och boulognerskogen, springer i affärer genom alla gator och passager eller på kafeerna läser tidningsberättelserna om de hotande politiska molnen och skrattar deråt med detta småleende, som är parisaren så eget och betyder att han känner både hvar, hvarföre och huru dessa berättelser fabriceras. Emellertid har underrättelsen om den nya vallagens definitiva antagande helsats med jubel af det styrande partiets organer, med ovilja affolket. Blusmännen yttra oförställdt den tanken, att ställningen nu är värre än någonsin och att ännu en revolution måste ske, men att tiden icke är inne. De demokratiska tidningarne äro ense uti, att hvarje våldsamt utbrott i närvarande stund skulle skada demokratien, och tilistyrka derföre uppskof med hvad göras bör till 4852, då ny president skall väljas och allmänna valrättens utöfoing egenteligen sättes i fråga. Men innan 4852 torde mycket vara förändradt : ordningspartiet går med stormsteg vidare. Såsom en följd af lagstiftande församlingens sista votum säges man redan bafva i sinnet hennes prorogering från den 30 Ju!i ti!l den 4 Oktober och ryktet vill veta, att majoriteten af styrelsen skulle vara ense i denna puakt. Åtgärden ställes i sammanhang med djupare planer somm ligga i det fördolda. Tidningen Assemble Nationale låter sina läsare förstå, att samhället icke kan räddas från den öfverhängande lifsfaran att förgås af mordbrännare och plundrare på meriän ett sätt: genom belägringstillstånd och en maktfullkomlig regering (Pouvoir Fort). Till svar härpå begär Lartepublique att i nästa nummer få veta huru många hufvuden denna Pouvoir Fort behöfver för att rädda samhället bestämdt och oåterkalle!igt. — Paris och Fravkrike äro således i fara att förgås genom mord, brand och plundring! Sådane, af ordningspartiets organer utskickade rykten, egnade att skrämma sanguiniska naturer och göra intryck på svaga nerver, visa att något ännu mer afgörande än valrättens inskränkning förberedes till utförande i sinom tid. Men hvad? fråga Orleanister, legitimister, imperialister, som nu votera gemensamt för ordningens sak. Dock nej. Denna hemiighet bevaras sannolikt icke af dem och ännu mindre af republikanerne. Den torde vara skrinlagd, tills vidare, hos någon stor svartkonstnär, som icke lärer släppa den lös förr än alt är redo och man för säkerhetens skull hunnit makadamisera boulevarden och rue du Fauborg S:t Antoine. Mer och mer framträda de legitimistiska anspråken utan vidare omsvep. Den ena flygskriften utgifves efter den andra uti partiets intresse, säljes för en eller två sous och distribueras till allmänheten på hvarjehanda sätt. Under mina ögon ligger för närvarande en sådan liten skrift: Vie de Henri de France par Muret. I alla boklådor, i alla butiker ser man Henriks) bild återgifven på mångfaldiga föremål och sätt. Flera af de stora renommerade guldoch silfverbodarne ha funnit sitt intresse vid, att arbeta smycken af guld eller briljanter i form af liljor. Till och med Franconis ryttare och amazoner pryda sina drägter med dessa det gamla konungadömets symboler. Med ett ord: legitimisterne bearbeta både saken och formen, de vilja härda tanken och vänja ögat. De öfriga partierna äro säkerligen icke heller sysslolösa, men deras verksamhe: träder icke så bjert i dagen; Ludvig Filip säges vara flitigt uppvaktad i Claremont, hvilket förklaras derigenom, att orleanistiska partiet skall vara ganska betydande i Frankrike och räkna flera inflytelserika anhängare bland representanterne i lagstiftande församlingen. Men Louis Napoleon, som också räknar sitt parti, har den afgjorda fördelen att han residetar ganska bra i Elyste. Besynnerligt nog tolereras alla meningsopinioner till form och färg så snart de kunna räknas till någon af de kategorier, som träffas på sidan om republikanismen, m.n denne örfilas oupphörligt af polisens agenter, som seqvestrera tidningar, arrestera med och utan skäl efter omständigheterna och framfara, som det vill tyckas, något åa la Spörling. För den lugne åskådaren erbjuder likväl Paris samma intresse nu som alltid. Från alla verldens hörn och kanter hitströmma resande oupphörligt. Gå ned till någon af jernbanstationerna. Du får der höra talas alla möjliga tungomål och se ett folkhvimmel som du icke kan ana, som småningom sftager då hundratals menniskor försvinna åt olika båll och gator i den stora staden och med korta uppehåll af högst några timmar återigen förnyas... Bonlevarden böljar af promenerande och främlingar. Alla teatrar, alla cafeer i fria luften, alla förlustelseorter i den parisiska campagnan äro fitigt besökta, handeln och affärerna ökas mer och mer. Med ettord: Paris är sig likt, blott med den skillnaden, att Tuileriernas praktvåningar stå öde. Jag begär icke att Morgonbladets redaktör skall tro mig. Han har naturligtvis helt andra underrättelser — från säker hand,. Öfver dessa målningar breder sig i allmänhet en skuggning, som för Morgonbladets publik ger dem ett eget intresse och någon gång hänför den säkra handen ända derhän, att hon för tillfället förgäter öka konststyckets värde med några smulor af sanningens färg. Det gifs ett osvikligt sätt för Morgonbladets redaktör att öfvertyga sig: att resa hit. Om det icke då lyckas den säkta handen att vålägga honom en här mycket