ör iir - bee FEET MM SROM VOTE
händelse: na.
Det är aaturligt att denna storfråga blifvit följd
med uppmirksamt öga af Paris och Frankrike. Hon
innesluter, enligt mångas tro. republikens lif eller
död. Peritioner hafva dagligen blifvit aflemnade i
Jagstiftav:is örsamingen för den allmänna rösträt-
tens bibeh ide, Uti den nya vallagen har man,
medelst fic:e paragrafer som äro dunkla och svår-
fattliga, leesnat tillfälle till tydnivg efter omständig-
heterna, hvilket väckt ovilja cch föranledt anmärk-
ningar. Den paragraf i vallagen som innefattar ett
allmänt s:adgands om tre års bostad, drabbar egent-
ligast arbetaren, som här mer än annorstädes må-
ste, för sin utkomst, flytta från ort till ort, från stad
till stad. Blustrne hafva derföre isynnerhet varit
intressera7e af att studera diskussionerna, som fort-
gått mer än halfannan vecka cch slutat med attbe-l
röfva dem just hvad de tillkämpat sig under revo-
lutionen. Utanför jercgallren till det legislativa pa-
latset har man dagligen sett smärre flockar af ny-
fikne och uppmärksamme; innanför stakettet har man
på trappor och gårdar sett en betydligare styrka li-)
niesoldater, oberäknadt de vakthafvande nationalgar-
disterne, som hafva sin egen läktare i öfverlägg-
ningsrummet; i detta har man sett sjelfva kämpa-
brottningen emellan våra moderna Atheniensare, som
med ordets makt, med själens eld, med öfvertygel-
sens värrca stidt för eller emot den nya vallagen,
för eller emot republiken cch slutligen har man, se
nare på qvällen, sett en hvar skynda att skaffa sig
en för d sens stance redogörande tidning. Över-
allt i gator. gränder eller passsger hafva personer på
stående fo: genomögnat debatterna tills någon stads-
sergeant höfligt påminnt den ryfikne att han bör gå
vidare. Med ett ord: allt bar betecknat, att något
ovanligt varit å färde. Under dessa agitationens da-
gar såg jag en afton dubbla patruller i gathörnen,
man tyck:-s vänta något tumult, derom flere skilj-
aktiga rykten äfven varit i omlopp. De för uppro
ret signalerade dagarne komma och gå, emellertid:
staden är ugzn. Då som vanligt rulla de aristokra-
tiska ekipazerna sin väg öfverallt i det glada Paris,
som solar sig i elyserna och boulognerskogen, sprin-
ger i affärer genom alla gator och passager eller på
kafeerna läser tidningsberättelserna om de hotande
politiska molnen och skrattar deråt med detta små-
leende, som är parisaren så eget och betyder att han
känner både hvar, hvarföre och huru dessa berät-
telser fabriceras.
Emellertid har underrättelsen om den nya valla-
gens definitiva antagande helsats med jubel af det
styrande partiets organer, med ovilja affolket. Blus-
männen yttra oförställdt den tanken, att ställningen
nu är värre än någonsin och att ännu en revolution
måste ske, men att tiden icke är inne. De demo-
kratiska tidningarne äro ense uti, att hvarje våld-
samt utbrott i närvarande stund skulle skada demo-
kratien, och tilistyrka derföre uppskof med hvad gö-
ras bör till 4852, då ny president skall väljas och
allmänna valrättens utöfoing egenteligen sättes i fråga.
Men innan 4852 torde mycket vara förändradt : ord-
ningspartiet går med stormsteg vidare. Såsom en
följd af lagstiftande församlingens sista votum säges
man redan bafva i sinnet hennes prorogering från
den 30 Ju!i ti!l den 4 Oktober och ryktet vill veta,
att majoriteten af styrelsen skulle vara ense i denna
puakt. Åtgärden ställes i sammanhang med djupare
planer somm ligga i det fördolda. Tidningen Assem-
ble Nationale låter sina läsare förstå, att samhället
icke kan räddas från den öfverhängande lifsfaran att
förgås af mordbrännare och plundrare på meriän ett
sätt: genom belägringstillstånd och en maktfullkom-
lig regering (Pouvoir Fort). Till svar härpå begär
Lartepublique att i nästa nummer få veta huru många
hufvuden denna Pouvoir Fort behöfver för att rädda
samhället bestämdt och oåterkalle!igt. — Paris och
Fravkrike äro således i fara att förgås genom mord,
brand och plundring! Sådane, af ordningspartiets or-
ganer utskickade rykten, egnade att skrämma san-
guiniska naturer och göra intryck på svaga nerver,
visa att något ännu mer afgörande än valrättens in-
skränkning förberedes till utförande i sinom tid. Men
hvad? fråga Orleanister, legitimister, imperialister,
som nu votera gemensamt för ordningens sak. Dock
nej. Denna hemiighet bevaras sannolikt icke af dem
och ännu mindre af republikanerne. Den torde vara
skrinlagd, tills vidare, hos någon stor svartkonstnär,
som icke lärer släppa den lös förr än alt är redo
och man för säkerhetens skull hunnit makadamisera
boulevarden och rue du Fauborg S:t Antoine.
Mer och mer framträda de legitimistiska ansprå-
ken utan vidare omsvep. Den ena flygskriften ut-
gifves efter den andra uti partiets intresse, säljes för
en eller två sous och distribueras till allmänheten
på hvarjehanda sätt. Under mina ögon ligger för
närvarande en sådan liten skrift: Vie de Henri de
France par Muret. I alla boklådor, i alla butiker
ser man Henriks) bild återgifven på mångfaldiga
föremål och sätt. Flera af de stora renommerade
guld- och silfverbodarne ha funnit sitt intresse vid,
att arbeta smycken af guld eller briljanter i form af
liljor. Till och med Franconis ryttare och amazo-
ner pryda sina drägter med dessa det gamla konun-
gadömets symboler. Med ett ord: legitimisterne be-
arbeta både saken och formen, de vilja härda tan-
ken och vänja ögat. De öfriga partierna äro säker-
ligen icke heller sysslolösa, men deras verksamhe:
träder icke så bjert i dagen; Ludvig Filip säges vara
flitigt uppvaktad i Claremont, hvilket förklaras der-
igenom, att orleanistiska partiet skall vara ganska
betydande i Frankrike och räkna flera inflytelserika
anhängare bland representanterne i lagstiftande för-
samlingen. Men Louis Napoleon, som också räknar
sitt parti, har den afgjorda fördelen att han reside-
tar ganska bra i Elyste. Besynnerligt nog tolereras
alla meningsopinioner till form och färg så snart de
kunna räknas till någon af de kategorier, som träf-
fas på sidan om republikanismen, m.n denne örfilas
oupphörligt af polisens agenter, som seqvestrera tid-
ningar, arrestera med och utan skäl efter omstän-
digheterna och framfara, som det vill tyckas, något
åa la Spörling.
För den lugne åskådaren erbjuder likväl Paris
samma intresse nu som alltid. Från alla verldens
hörn och kanter hitströmma resande oupphörligt.
Gå ned till någon af jernbanstationerna. Du får der
höra talas alla möjliga tungomål och se ett folkhvim-
mel som du icke kan ana, som småningom sftager
då hundratals menniskor försvinna åt olika båll och
gator i den stora staden och med korta uppehåll af
högst några timmar återigen förnyas... Bonlevarden
böljar af promenerande och främlingar. Alla tea-
trar, alla cafeer i fria luften, alla förlustelseorter i
den parisiska campagnan äro fitigt besökta, handeln
och affärerna ökas mer och mer. Med ettord: Pa-
ris är sig likt, blott med den skillnaden, att Tuile-
riernas praktvåningar stå öde.
Jag begär icke att Morgonbladets redaktör skall
tro mig. Han har naturligtvis helt andra underrät-
telser — från säker hand,. Öfver dessa målningar
breder sig i allmänhet en skuggning, som för Mor-
gonbladets publik ger dem ett eget intresse och nå-
gon gång hänför den säkra handen ända derhän,
att hon för tillfället förgäter öka konststyckets värde
med några smulor af sanningens färg. Det gifs ett
osvikligt sätt för Morgonbladets redaktör att öfver-
tyga sig: att resa hit. Om det icke då lyckas den
säkta handen att vålägga honom en här mycket