BERLIN OCH BRESLAU 1847—1849.7)
Roman ar MAX RING.
SEDNARE DELEN:
WANDA.
Galna, utropade herr Mäller förargad; galna? säger
ni, säg beldre oförskämda! Hvad skall följden blifva om
man fortfar på detta sättet? Invga affärer, ingen handels-
rörelse! Vi måste alla stupa. Ni vet att jag alltid varit
libe al, men måsta i allt. Jag har sjelf lidit för friheten
och gjort upp ffringar för den. i
Den rika srossbaxdlaren ville gerna anspela på sin po-
litiska martyrkrona samt erinra sig sjelf och andra att
han en gång varit fast för polisransakning.
nJa, herr Mi!lers, svarade bokhållaren bekräftande; ni
har gjort mycket för mycket för fribeten.
Icke för mycket, men likväl nog för att icke behöfva
anses vara reaktionär; men hvad har jag för dewv Nu för
tiden anses hvar och en för reaktionär, Som har en hel
rock. Kommunismen tar öfverhand på ett förskräckligt
sätt. Vi gå bestämdt anarkien till mötes, om regeringen
icke snart vidtager energiska mått och steg.
3 Måhända hade herr Möller ännu ytterligare fortsat!
sin philippik mot demokratier, om icke ett bud hadejin-
trä!! som arhröt den värde grössbandaren, hvilken nt
kailades till extraordinarie sammankomst af stadens depu-
terade.
Herr Mäller gaf endast några nödiga instruktioner och
bega! sig derefter till sessionssålen. Rummen voro der
stärjes fullpackade med foik. De deputerade hade infunnit
sig på sina platser, talrikare än någonsin. Utanför befanr
sig en talrik, rörlig publik, som med spänd väntan afvak.
tade de beslut, som 1 detta vigtiga ögonblick skulle fatta:
af sta ien Breslau, hvars vigt icke var obetydlig. Detva
ett högt .diigt ögonblick. i
Ordförseden doktor Regerbrecht, öppnade församlin
sen med en inledning, hvari han yttrade
) Se A. B. Ju 89—99, 92, 97, 109405; 105-—-408,111—142
118, 119, 120, 122 och 198, I 7 NN