andakt; i stället för kunskap om verlden — pensionsmoral. Allt detta kunde vara förträffligt under den aristokratiska tiden, men vårt demokratiska århundrade duger det till ingenting. Om vår tids fruntimmer skola blifva gagnande och lyckliga medborgarinnor, i stället för medelmåttige hushållerskor och klena ammor, måste de både tidigare och fullständigt öfverlemnas åt sig sjelfva och hänvisas på egna krafter. Redan innan den tid hon utgår i verlden för att ingå i äktenskapet måste den unga qvinnan småningom frigöras från ett tryckande förmynderskap, på det hon i tid må lära sig tänka sjelf, och genom egen ihärdighet erhålla förmåga att handla på egen h nd. För hennes ögon måste man beständigt framhålla verldens ofantliga tafla och i stället att smyga undan dess skiftande företeelser må man flitigt undervisa henne om dem, att hon må känna verlden sådan den är och hvarken tro den bättre eller sämre, än den verkligen är och framförallt, att hon må lära sig betrakta dess farer med lugnt och säkert öga. På detta sätt underrättad om lidelserna och felen i det samhälle hon såsom medborgarinna tillhör, skall hon bedöma dem utan illusion och trotsa dem utan fruktan, ty hon har fått egen kraft och lärt sig lita på den. Vi veta väl att mycket härvid förloras. Men det förhåller sig i detta afseende som med andra den aristokratiska samhällsordningens goda egenskaper. De måste öfvergifvas med de dåliga. Ingendera passa för ett demokratiskt samhällsskick. De äro båda fel och båda föranleda olyckor. Förgäfves skall man af en för lifvets verklighet uppfostrad qvinna vänta denna jungfruliga okunnighet, som ler och rodnar och undrar. Förgäfves skall man söka dessa naiva och barnsliga behag, som, lik blommans doft, omsväfva qvinnan, men äro lika snarförgängliga som detta doft. Förgäfves skall man emotse denna timiditet och denna älskvärda enfald, hvilka äro lika farliga som vackra. Deremot skall qvinnan veta bevara sitt värde, emedan hon känner huru lätt det förloras; hon skall veta undvika det onda, emedan hon känner det och staten skall äga sedliga och kyska medborgarinnor i stället för en mängd genom sin okunnighet alltid vacklande halfhelgon. Genom det oberoende, som måste lemnas qvinnorna skola de blifva herrskarinnor öfver sig sjelfva; de skola pjuta af alla tillåtna nöjen, utan att hän-! gifva sig åt något och om umgängets och sammanlefnadens tyglar ej så hårdt tilldragas, som för när-; varande sker, skall ett tänkande förnuft hindra deras fullkomliga lössläppande i smyg, medan skenet bevaras. Det hör till demokratiens väsende att göra det individuella oberoendet ofantligen större än i de aristokratiska samhällena; att brådmogna ungdomen; lägga mindre band på smak och tycken; förändra gamla seder och bruk; minska det husliga tyranniet och göra mannens husbondemyndighet öfver sin hu-. stru betydligt ringare och mildare. Vid ett sådant samhällets tillstånd är det gifvet att den qvinliga ; dygden skall blifva satt på vida större och flera prof än tillförene. Dessa i vårt land till större delen ännu obekanta förhållanden, men hvilka med hvarje dag närma sig allt mer och mer, fordra hos qvinnorna en frivillig medverkan af en vilja, nog kraftfull att ersätta de skakade eller förstörda gränsorna af. ett försvinnande samhälle. I stället för misstron till sig sjelfva måste de erhålla en klar och bestämd kunskap om egna krafter, i stället för den fullständiga okunnigheten, en lika fullständig kännedom om verlden; i stället för räddhåga att fly allt ondt, hvilket till slutet icke är möj-, ligt: kraften att bekämpa det. Deras förnuft må städse vara beväpnadt och då mensklig styrka ej mera räcker till, må en sann och på bjertats djup lefvande religion vara deras bundsförvandt. En sådan uppfostran består icke af idel fördelar. Den skall utveckla omdömet på fantasiens bekostnad: ! Den skall göra qvinnorna dygdiga, hederliga men — kalla. Hängifna, smältande älskarinnor skola blifva sällsynta. Men i stället skall samhället utveckla sig i lugn, sederna renas och civilisationen blomstra. Olägenheterna äro af underordnad vigt; fördelarna ij oeftergifliga. I Om männen härvid föreställa sig att qvinnorna skola blifva allt för sjelfrådande såsom hustrur och : ett odrägligt toffelvälde framkallas, misstaga de sig storligen. I Förenta Staterna hvarest den uppfostran, vi ofvan sökt antyda, redan längesedan blifvit satt i verket, äger ett alldeles motsatt förhållande rum. Qvinnans oberoende försvinner der helt och hållet bland hushållsbestyren. Som flicka mindre bunden än någorstädes på jordklotet, ålägger hon sig sjelf som maka större förbindelser än anrorstädes. Fädernehuset är för henne ett nöjenas och frihetens hem — hos sin make lefver hon nästan som i ett kloster. Dessa skenbara motsägelser äro endast naturnödvändiga följder — den ena af den andra. Genom den qvinnans uppfostran vi antydt, kommer nemligen hela samhället att genomträngas af en så ren moralisk lifsluft, att, medan allt tages såsom det är och skenet ingenstädes får maskera verkligheten, man frivilligt hängifver sig åt sina pligter. Genom sjelfva oberoendet har qvinnan hemtat kraft att verka för sin bestämmelse och genom de nästan manliga tänkesätt hennes uppfostran gifvit, kan hon, utan knot, foga sig i ett öde, som hennes förnuft säger henne ej böra vara annorlunda. Slutligen hindrar en sådan uppfostran qvinnan att falla 1 äktenskapet som en utlagd snara. Hon känner, till alla delar, sin nya ställning; hon väljer den sjelf och hon vet derför att vara den värdig. Dessutom förekommas genom en sådan uppfostran alla förtidiga äktenskap. Tanken är öfvad och förnuftet mognadt innan de vigtiga banden knytas, 1 stället för att hos oss, en qvinnas tankekraft från barndomens slummer väckes och förnuftet utbildas, först under äktenskapet, hvilket förhållande är en källa till outsägliga bitterheter och mera husligt elände än mången anar. : I detta som i alla nya frågor eller rättare i alla frågor, som ur ny synpunkt blifvit betraktade, återI står oändligen mycket mer att säga än utrymmet i en tidning medgifver, helst när denna har ett så ringa utrymme som Morgonbladet.. Vi hoppas derföre att våra dagliga och stora kolleger mågal upptaga och mera grundligt behandla detta ämne. !? Det är, så mycket annat af outsäglig vigt för samhället, och just derför att det tillhör framtiden, må8 det pröfvas och skärskådas af samtiden. 8 —( —A (Insändt.) ls Då det utgifvits att ångfartyget Motala gör snab-la bare fart än ångfartyget Gottland, så vågar insända-l!d ren häraf det betvifla, med anledning deraf att ång-1 fartyget Motala, som i söndags eftermiddag lemnade GC Wisby tre timmar förr än ångfartyget Gottland, härr Lr AA 0 RR oo ja. om va BRL ——-— kn KAR ARA Je