kiskxa styrelsen DIOIL vilic erlägga acH ICKC INCIa tYyl-
stiga delen af fordringsbeloppet, eller 180,000 drak-
mer — alltså med undantag af Pacificos anspråk —
så skulle statas quo icke blott lemnas oförändrad,
utan de redan tagna skeppen återställas och grekiska
handeln sålunda befrias från hinder. Baron Gros
svarade, att detta kunde han icke nu mera officiellt
meddela åt grekiska regeringen; men han ville göra
det på icke officielit sätt. Han gjorde så ock, den
24 April, och underrättade m:r Wyse, i enskild skrif-
velse, att grekiska styrelsen sannolikt skulle sända
det ifrågavarande penningebeloppet den 25, kl. 5 e.
m. Wyse afvaktade den utsatta tiden, och först när
ingenting då afhördes, lät ban förnya tvångsåtgär-
derna. Hela förioppet visar alltså, att icke m:r
Wyse, men väl baron Gros sjelf, var den som afbröt
bemedlingern. Då England antog Frankrikes bemed-
lingsbistånd, förklarade det uttryckligt sin förhopp-
ning, att derizenom se de en gång bestämda for-
dringsanspråken tillfredsställda, så mycket lättare
som det icke kunde efterskänka något deribland.
Denna gräns för bemedlingen har franska regeringen
fullkomligen kän!:; den innefattade äfven Finlays och
Peacificos godtgörelse. Sjelfva hufvudgrunden för
Englands fordringar fingo likväl icke rubbas. Så-
ledes — fortfor lord Palmerston — tror jag, att
general La Hitte befinner sig i ett fullkomligt miss-
förstånd, då han i sitt bref påstår, att förbandlin-
garne afbrötos genom Wyse. Till slut förklarade
lorden, att de vänskapliga förhållandena mellan Eng-
land och Frankrike icke varit ett ögonblick afbrutna,
och yttrade sia förhoppning att trasslet skulle utre-
das på ett å ömse sidor tiilfredsställande sätt.
Vid förklaringen i parlamentet iakttog lord Pal-
merston, på sätt man finner af det anförda, en gan-
ska lugn och artig ton både mot franska regeringen
öfver hufvud och mot franska utrikesministern La-
hitte särskildt, ehuru en lätt ironi likvällyser igenom.
Men den som ministeriell allmänt betraktade tidningen
Globe sveper icke något diplomatiskt oblat kring
sina doser. Sedan den anfört innehållet af de of-
fentliggjorda underhandlivgsurkunderna tillägger den
att, då baron Gros och icke m:r Wyse. förkla-
rat underhandlingarne afbrutna och mr Wyse hade
i sina instruktioner den uttryckliga föreskriften, att
tvångsåtgärderna skulle inställas blott så länge un-
derhandlingarne fortforo, så ägde mr Wyse intet
val; han måste göra hvad han gjort — och vi känna
händelsevisp — tillägger Globe — att det engelska
sändebudet uttryckligen antydde denna sin ställning
för den franske underhandlaren och besvor honom
att åtminstone formellt så förfara, att ingen opåkal-
lad användning af tvångsmedel åter måtte behöfva
tillgripas. Men baron Gros förblef orubblig — an-
tingen det då skedde af egen ingifvelse eller enligt
omedelbar föreskrift från rojalistiska kabinettet i
Paris; han afbröt den dittills fortsatta underhand-
lingen och skaffade sina principaler en god anled-
ning till försöket att i Frankrike göra förbundet
med England impopulärt. Franska kabinettet ön-)
skade uppenbart att värfva sig ryska sympalier,
förtjena sig ryskt bistånd vid en rörelse till för-
mån för den förvisade fursten, hvars nästan er-
kända anhängare dessa republikens edsvurne tje-
nare äro, och slutligen att beslöja sina valförän-
dringsplaner medelst återuppretande af nationalhatet.
Hvarje omständighet i deras beteende bekräftar denna
åsigt. Drouin de Lhuys afreste från London i fullt
förlitande på möjligheten att, genom de upplysnin-
gar han medförde, kunna lugna sin principals ret-
samhet; men general Lahitte vidtog den oerhörda
åtgärden att från nationalförsamlingens tribun upp-
läsa sin näsvisa hemkallelsedepesch. Vi hafva från
en gentleman med utmärkt diplomatisk erfaren-
het erhållit ett bref, dagen efter det han bland na-
tionalförsamlingens åhörare öfvervar denna uppläs-
ning, och han skildrar sin öfverraskning vid de
rojalistiske sammansvurnas ochde små tyska diploma-
ternas ohöljda glädje öfver uppträdet. Les Burgraves,
bäjerska sändebudet och hela flocken gnuggade hän-
derna dervid af förnöjelse. Men ju mer öppet de
absolutistiska makterna röja sitt misshag öfver vår
politik, ju mera visst kommer franska folket att fri-
taga sig från sin regeringspersonals opopulära och
blottställande hållning; ju raskare kommer den högt-
sträfvande och okufliga nationen att skicka bort de
upprorsstiftare, som gäckas så fräckt med dess in-
teressen och tänkesätt.
Den 25 Mej anlände med ostindiska postångfarty-
get ett sändebud från Nepal till Storbritanniska
hofvet. Det är sjelfva den nepalske premierministern
och öfverfältherrn Djing Bahadur Kurman Ranad-
schi, jemte cit följe af 24 till en del förnäma lands-
män. Hen medför ett bref fån sin herre till drott-
ning Victoria, jemte skänker till 250000 punds vär-
de; blotta resekostnaden beräknas till 40000 .
Hela sällskapet är klädt med en nästan fabelsaktig
lyx och består till största delen af vackert folk, oak-
tadt sin ovanligt mörklagda hy. Generalen är 32
år gammal och hans af guld och demanter glindran-
de drägt uppskattas till 150000 . De tros för nå-
gon tid ofelbart blifya dagens lejon; men som de på
det strängaste iakttaga sina hindostanska religions-
föreskrifter, måste de bo helt och hållet för sig sjelf-
va och kunna icke deltaga i några festmåltider.
Bland d2 medförda märkvärdigheterna befinnes äfven
en lefvande flodhästunge om 500 vigt.
SCHWEIZ.
Badiske flyktingen Weil, som under revolutionen
var ledamot af konstituerande församlir gen, har af-
rest till England, och en annan tysk flykting, Lin-
demann, förut. under revolutionen redaktör af Dres-
dener Zeitung, har begifvit sig till Norge.
När postvagnen från Italien skulle färdas öfver S:t
Gotthard, och den 24 Maj, kl. V, till 9 em. anlände
till Thielen, fann han vägen spärrad med nyfallen
snö, så att alla sakerna måste bäras; vid Schöllenen
hade åter en lavin medfört ett ofantligt klippblock,
som knappt medgaf en enda menniska att kommö
fram, utan man nödgades genast begynna rödja vä-
gen medelst sprängning.
ITALIEN.
Från Genua berättas den 22 Maj att ytterligare
en sardinsk erkebiskop, den i Sassari, har blifvit
häktad för motspänstighet mot verkställigheten af
den bekanta Sicardiska lagen, om anslående af vissa
klosteregendomar och prelatprebenden til förbättring
af det lägre presterskapets löner.
Den bekante österrikiska generalfälttygmästaren
dAspre afled i Padua den 22 Maj.
storhertigen af Toscana skulle i veckan efter den
41 Maj afresa till Wien, i sällskap med sin gemål
och sina två söner, jemte en af sina ansvariga mi-
Ristrar. Man tror resan hafva till ändamål att för-
må österrikiska regeringen till förändringar i de vil-
kor, som Österrike framställt för den traktet, hvil-
ken är i fråga angående Toscanas besättning med
österrikiska troppar. De hufvudsakligaste bland dessa
vilkor sägas vara följande: 4) Österrikiska trepparne
korama att hålla Toscana besatt, så länge Österrike
finner lämpligt; 2) Österrikiske befälbafvaren äcer
alltid, när ban så fioner, och utan bemyndigande
från Sto:hertigen, at: förklara provinser och städer
inom Toscanas område i belägringstillstånd. — To
skanska ministören har vigrat att underteckna den-
na traktat, så framt icke betydande förändringar i
densamma medgifvas. ÄNEDNR