andakt; i stället för kunskap om verlden —
pensionsmoral.
Allt detta kunde vara förträffligt under den
aristokratiska tiden, men vårt demokratiska
århundrade duger det till ingenting.
Om vår tids fruntimmer skola blifva gag-
nande och lyckliga medborgarinnor, i stället
för medelmåttige hushållerskor och klena am-
mor, måste de både tidigare och fullständigt
öfverlemnas åt sig sjelfva och hänvisas på egna
krafter. Redan innan den tid hon utgår i
verlden för att ingå i äktenskapet måste den
unga qvinnan småningom frigöras från ett
tryckande förmynderskap, på det hon i tid må
lära sig tänka sjelf, och genom egen ihärdig-
het erhålla förmåga att handla på egen h nd.
För hennes ögon måste man beständigt fram-
hålla verldens ofantliga tafla och i stället att
smyga undan dess skiftande företeelser må man
flitigt undervisa henne om dem, att hon må
känna verlden sådan den är och hvarken tro
den bättre eller sämre, än den verkligen är och
framförallt, att hon må lära sig betrakta dess
farer med lugnt och säkert öga.
På detta sätt underrättad om lidelserna och felen
i det samhälle hon såsom medborgarinna tillhör,
skall hon bedöma dem utan illusion och trotsa dem
utan fruktan, ty hon har fått egen kraft och lärt sig
lita på den.
Vi veta väl att mycket härvid förloras. Men det
förhåller sig i detta afseende som med andra den
aristokratiska samhällsordningens goda egenskaper.
De måste öfvergifvas med de dåliga. Ingendera passa
för ett demokratiskt samhällsskick. De äro båda fel
och båda föranleda olyckor.
Förgäfves skall man af en för lifvets verklighet
uppfostrad qvinna vänta denna jungfruliga okunnig-
het, som ler och rodnar och undrar. Förgäfves skall
man söka dessa naiva och barnsliga behag, som, lik
blommans doft, omsväfva qvinnan, men äro lika snar-
förgängliga som detta doft. Förgäfves skall man
emotse denna timiditet och denna älskvärda enfald,
hvilka äro lika farliga som vackra.
Deremot skall qvinnan veta bevara sitt värde,
emedan hon känner huru lätt det förloras; hon skall
veta undvika det onda, emedan hon känner det och
staten skall äga sedliga och kyska medborgarinnor i
stället för en mängd genom sin okunnighet alltid
vacklande halfhelgon.
Genom det oberoende, som måste lemnas qvin-
norna skola de blifva herrskarinnor öfver sig sjelfva;
de skola pjuta af alla tillåtna nöjen, utan att hän-!
gifva sig åt något och om umgängets och samman-
lefnadens tyglar ej så hårdt tilldragas, som för när-;
varande sker, skall ett tänkande förnuft hindra de-
ras fullkomliga lössläppande i smyg, medan skenet
bevaras.
Det hör till demokratiens väsende att göra det
individuella oberoendet ofantligen större än i de
aristokratiska samhällena; att brådmogna ungdomen;
lägga mindre band på smak och tycken; förändra
gamla seder och bruk; minska det husliga tyranniet
och göra mannens husbondemyndighet öfver sin hu-.
stru betydligt ringare och mildare. Vid ett sådant
samhällets tillstånd är det gifvet att den qvinliga ;
dygden skall blifva satt på vida större och flera prof
än tillförene. Dessa i vårt land till större delen
ännu obekanta förhållanden, men hvilka med hvarje
dag närma sig allt mer och mer, fordra hos qvin-
norna en frivillig medverkan af en vilja, nog kraft-
full att ersätta de skakade eller förstörda gränsorna
af. ett försvinnande samhälle.
I stället för misstron till sig sjelfva måste de er-
hålla en klar och bestämd kunskap om egna krafter,
i stället för den fullständiga okunnigheten, en lika
fullständig kännedom om verlden; i stället för rädd-
håga att fly allt ondt, hvilket till slutet icke är möj-,
ligt: kraften att bekämpa det. Deras förnuft må
städse vara beväpnadt och då mensklig styrka ej
mera räcker till, må en sann och på bjertats djup
lefvande religion vara deras bundsförvandt.
En sådan uppfostran består icke af idel fördelar.
Den skall utveckla omdömet på fantasiens bekostnad: !
Den skall göra qvinnorna dygdiga, hederliga men —
kalla. Hängifna, smältande älskarinnor skola blifva
sällsynta. Men i stället skall samhället utveckla sig
i lugn, sederna renas och civilisationen blomstra.
Olägenheterna äro af underordnad vigt; fördelarna ij
oeftergifliga. I
Om männen härvid föreställa sig att qvinnorna
skola blifva allt för sjelfrådande såsom hustrur och :
ett odrägligt toffelvälde framkallas, misstaga de sig
storligen. I Förenta Staterna hvarest den upp-
fostran, vi ofvan sökt antyda, redan längesedan
blifvit satt i verket, äger ett alldeles motsatt för-
hållande rum. Qvinnans oberoende försvinner der
helt och hållet bland hushållsbestyren. Som flicka
mindre bunden än någorstädes på jordklotet, ålägger
hon sig sjelf som maka större förbindelser än anror-
städes. Fädernehuset är för henne ett nöjenas och
frihetens hem — hos sin make lefver hon nästan
som i ett kloster.
Dessa skenbara motsägelser äro endast naturnöd-
vändiga följder — den ena af den andra. Genom
den qvinnans uppfostran vi antydt, kommer nemli-
gen hela samhället att genomträngas af en så
ren moralisk lifsluft, att, medan allt tages såsom
det är och skenet ingenstädes får maskera verklig-
heten, man frivilligt hängifver sig åt sina pligter.
Genom sjelfva oberoendet har qvinnan hemtat
kraft att verka för sin bestämmelse och genom de
nästan manliga tänkesätt hennes uppfostran gifvit,
kan hon, utan knot, foga sig i ett öde, som hennes
förnuft säger henne ej böra vara annorlunda. Slut-
ligen hindrar en sådan uppfostran qvinnan att falla
1 äktenskapet som en utlagd snara.
Hon känner, till alla delar, sin nya ställning; hon
väljer den sjelf och hon vet derför att vara den vär-
dig. Dessutom förekommas genom en sådan uppfo-
stran alla förtidiga äktenskap. Tanken är öfvad och
förnuftet mognadt innan de vigtiga banden knytas,
1 stället för att hos oss, en qvinnas tankekraft från
barndomens slummer väckes och förnuftet utbildas,
först under äktenskapet, hvilket förhållande är en
källa till outsägliga bitterheter och mera husligt
elände än mången anar. :
I detta som i alla nya frågor eller rättare i alla
frågor, som ur ny synpunkt blifvit betraktade, åter- I
står oändligen mycket mer att säga än utrymmet i
en tidning medgifver, helst när denna har ett så
ringa utrymme som Morgonbladet.. Vi hoppas der-
före att våra dagliga och stora kolleger mågal
upptaga och mera grundligt behandla detta ämne. !?
Det är, så mycket annat af outsäglig vigt för sam-
hället, och just derför att det tillhör framtiden, må8
det pröfvas och skärskådas af samtiden. 8
—( —A -
(Insändt.) ls
Då det utgifvits att ångfartyget Motala gör snab-la
bare fart än ångfartyget Gottland, så vågar insända-l!d
ren häraf det betvifla, med anledning deraf att ång-1
fartyget Motala, som i söndags eftermiddag lemnade GC
Wisby tre timmar förr än ångfartyget Gottland, härr
Lr
AA 0
RR oo ja. om va BRL
——-— kn KAR ARA Je