SeAUVU VAUDE Satvtillallana ac Stå tnll ronla-
nens hufvudåder, och bör således uppskjuta
omdömet om dem och deras inflytelse på det
hela. Emellertid finner man Sue sjelf på eit
ställe uppträda i egen person med en förkla-
ring, som utvisar, att hans läsare måste hafva
känt vissa betänkligheter hos sig uppkomma
öfver de historiska inblandningarne och isyn-
nerhet öfver alla de texten åtföljande talrika
noterna. Såsom denna förklaring sprider ett
stort ljus öfver författarens mening med arbe-
tet, oc derjemte yppar hans ställning till pu-
bliken, tro vi oss göra våra läsare ett nöje ge-
nom dess införande (ur 4:de häftet sid. 180):
Tillåten mig) — säger Suse till sina läsare —
8tt först och främst tacka er för det välvilliga emot:
tagande Folkets Mysterier erbållit, hvars framgång
vida öfverstigit alla mina förhoppningar; jag har
jemotitagit dyrbara uppmuntringar, lifliga bevis på
fIsympatier. Jag har redan enskildt svarat derpå;
,Imen känner mig nu både lycklig och stolt att här-
I medelst offentligt ådogalägga min tacksamhet; detta
bjertliga stöd fördubblar mina krafter. Jag har nu
Italat om det beröm man gifvit mig; nu vill jag äf-
ven med samma öppenhet omtala de kritiker och
det tadel jag erhållit, för öfrigt under den vänskap-
ligaste form; denna kritik bar synts mig ganska all-
varlig, hvarföre jag äfven beslutat skrifva dessa ord
Itill er, mina läsare.
Man har förebrått mig den stora mängd no:er,
Ibvarmed arbetet varit åtföljdt: jag hade redan iför-
Ista häftet gått denaa anmärkning till mötes, genom
latt bedja er uspmärksamt läsa dessa noter, hvilkas
höga vigt jag äfven hoppades kunna göra begriplig.
Jay vill likval förklara mig tydligare:
Om man vill tillerkänna mina ord någon trovär-
dighet, skall men finna följande berättelser så besyn-
nofliga, ovanliga, ofta så vidunderliga till och med,
jag kunde nästan säga så föga troliga, att de utan
den obestridliga historiska auktoritet, hvarmed jag
beledsagar dem, skulle föranleda äfven den för arbe-
tet mest gynnsamt stämde läsare att tro, visserligen
icke att jag ville bedrsga någon, men att jag, af min
imagination Icckad att romantisera, fört händelserna
utom det möjligas gränser, för att gifva dem större
effekt. Denna fruktan byser jag icke, när den hi
storiska, ordagranna och obestridliga citationen, hvil-
ken tjenar till att så att säga kontrollera min be-
räite!se, åtminstone skall bevisa att hon, hennes
värde må vara hvilket som helst, åtminstone är ren
och obandead.
Och när arbetet en gång är fullbordadt skola dessa
noter, hvilka åtfölja det ända från början, och jag
försäkrar att de med samvetsgrann omsorg blifvit
utvalda af mig, bland en stor mängd dokumenter,
skola dessa noter jemte berättelsen, hvilken jag skall
söka göra underhållande och omvexlande, bilda icke
blott en autentisk historia om våra (proletärernas
och borgrarnes) förfäders. elände, lidanden och, Gud
vare lof! äfven ofta deras segrar, utan derjsmte en
autentisk historia om deras urspruvg, religion, lagar,
seder, språk, drägter, boningar, yrken, konster, in-
dustri, handtverk, åc. 8c.
Ännu ett ord i afseende härpå. Ända hittills
hade man alltid (utom några af de redan i noterng
citerade store och sednare historieskrifvarne) skrifvit
historien om våra konungar, deras hof, brottsliga
kärleksförbindelser, deras krig och fältslag, men al-
drig historien om oss borgare och proletärer; den
beslöjade man tvärtom, på det att vi ej skulle kunna
hemta råd, förtröstan eller ett fast hopp på en bättre
framtid, af kunskapen och medvetandet om det för-
flutna. Det var en stor olycka, ty ju större med-
vetande och kunskep vi haft om allt hvad våra få-
der och mödrar lidir, för att genom tidernas lopp,
steg för steg, århundrade efter århundrade, med sina
tårar, sitt martyrsksp och sitt blod förvärfva de he-
liga rättigheter cch den frihet, som i dag samman-
fattas af den i konstitutionen försäkrade folkets su-
veränetet; desto kärare och heligare skulle äfven
våra rättigheter och vår frihet varit oss, samt vi
varit ännu beslutsammare att våga sllt för deras
försvar !
Ju större medvetande och kunskap vi egt om det
moraliska och fysiska slafveri, hvarmed våra fiender,
konungarne och herrarne, hvilka uppkommit genom
den Frankiska eröfringen, liksom ultramonianerne,
deras värdige bundsförvandter jesuiterne, inqvisito-
rerne, och så vidare, förtryckt våra stamfäder, det
eröfrade Galliska slågtet, desto fastare skulle vårt
beslut vara att bryta det blodiga och skändliga oket,
i händelse man försökte att ånyo pålägga oss det.
Slutligen skola vi, ju större medvetande och kun-
skap vi ega om de oupphörliga framsteg mensklig
beten gör, hvilken, erligt historiens vittnesbörd, al-
drig gått tillbaka, desto orubbligare år äfven vår tro
på en alltjamt framåtskridande framtid, cch desto
segerrikare skola vi triumfera öfver den fruktans-
värda modfålldhet, hvaraf jemVväl de starkaste ofta
låta intaga sig under tider af svåra pröfningar; en
olycklig modöshet, ty våra cupphörligt vakande fi
ender utspeja den med infervalisk klarsynthet, för
att, ögonblickligen men aldrig varaktigt, bejda vår
vandring till det förlofvade landet.
Med ett ord, ju större kännedom vi ega om de
grymheter, de usurpationer, da plundringar, de olyc
kor, de inbördes sociala eller religionskrig, de ota-
liga omstörtningar och revolutioner, hvilka så att
säga födas på nytt vid hvarje århundrade i vår hi-
storia, alltifrån den krönte banditen Clovis ända till
år 1848, desto mer skola vi skratta åt dessa skräf-
lare, som ha den beklagliga djerfheten att säga dep
monarkiska styrelsen vara grundad i gudomlig leg.
eller ock utgifva den såsom en garanti för ordning,
fred, lycka och sakernas bestånd, och desto fastare
skola vi hysa den öfvertygelsen, att Frankrike hä-
Manefier endast i republiken kan söka lycka och
ugn. 4
Det är således blott detta medvetande och denna
kunskap om det förflutna, som kan ingifva hopp och
förtröstan på framtiden, hvilka jag söker bibringa er
genom dessa berättelser, efter min svaga förmåga;
och, med huru stor välvilja man ock må hedra mig,
anser jag likväl min pligt emot er bjuda mig att
åta fakta åtföljas af bevis, de tilldragelser jag fram-
ställer för era ögon åtföljas af den autentiska histo-
rien. - Jag tror äfven att er öfvertygelse skall bli
mäktigare, mer välgörande för er sjelfva, när ni
kunna säga: Denna öfvertygelse har jag hemtat ur
historiens djupaste och renaste källor.
t Och detta är orsaken, hvarför jag besvär er; mina
äsare, att änyo med uppmärksamhet genomgå dessa
noter, hvilka jag använder så sparsamt som möjligt,
nen hvilka, enligt min tanka (måtte ni äfven dela
henne!) äro det oundgängliga fullständigandet af detta
arbete, hvilket genast vid sitt inträde i litteraturen
erhöll ett så hjertligt emottagande. :
Låten mig således hoppas att ni fortfarande skola
skänka mig denna oskattbara välvilja, och varen öf-
vertygade att jag skall uppbjuda alla mina krafter
för att göra mig allt mer värdig deraf.
I les Bardes den 20 Januari 4830.
Eugene Sue.
Då vi, likasom säkert mången, med liflig
nyfikenhet afvakta den vidare utvecklingen al
dessa: så kallade Kolkets Mactaniari bien si
- MH - — AA -