rättigheter med kraft och luga. Den sednare kunde
icke afbålla sig ifrån en viss medömkan vid betrak-
tandet af dessa stora statsmän, hvilka ömsom och
ef:er hvarann kastat Frankrike i revolutionernas
bråddjup oeh sålunda sjelfva förspillt den makt de
velat bibehålla och föröka, dessa aristokraiiska re-
volutionärer, hvilka söka uppreta folket ru då det
är fredligt.
Allmänheten har dock blifvit van vid dessa parti-
strider och lemnar deråt föga eller ingen uppmärk-
samhet. Folket är ordningens och lugnets försvara-
re. Fremlingar strömma oupphörligt till Paris. Ma-
gasiner och fabriker äro öfverhopade med beställnin-
gar och kunna icke effektuera dem alla. Arbets-
förtjensten tilltager från alla håll. I Rue basse du
Rempart, hos den störste silfyerfabrikanten i Paris
Odiot, är tvåtredjedelar af hans oerhörda lager såld:
eller bestäldt. För att kunna emottaga en ny be-
ställning begär han 2 å 3 månaders tid. På 4135 år
har hans fabrik icke gått med den fart som nu. —
Operan, Theatre-Frangais och Opera Comique hafva
fulla hus beständigt. På den förstnämnda fortfar
man att gifva Meyerbeers nya mästerstycke Pcofe-
ten, deruti A!boni uti Fides roll remplacerar Via:-
dot (Garcia). Albini är som sångerska hvad fru
Torslow är som aktriss De djupa, rena, klang-
fu!la tonerna i hennes alt-röst ega med sig ett be-
hag, som på en gång imponerar, Tfängslar och för-
vånar. På Theatre Francais spelas Charlotte Cor-
day, dram på vers i 5 akter af Ponsard. Revolu-
tionens ryktbaraste namn och män framställas i
detta stycie. Marat, Danton, Robesjierre, Verg-
niaud, Sigyes, Barbarout, Lovet, Camille Desmou-
lins, Petion, Buzot, madame Roland och Charlotte
Corday äro alla historiskt tecknade och framme på
scenen. Flere aktörer och aktriser äro dessutom
verkliga porträtter, oberäknadt det noggranna i ko-
stymeringen. Den som sett porträttgallerier och taf-
lor af dessa märkvärdiga personer, behöfver icke råd-
fråga programmet. Detta är ock-å pjesens intres-
santaste sida, ty i sig sjelf är den af underordnadt
intresse, samt på sina ställen :ångsam och tröttande.
Eao klar och herrlig Majsol i förening med ljum-
ma sommarvarma fläktar har återskänkt oss den för
någon tid förlorade våren. Sädesfälten äro rika och
lofvande, dalarne skifta af tusentals blommor och på
sina ställen är gräset redan slaget. Sedan det hvim-
lande Paris, under en hel veckas tid, sprungit i af-
färer genom gator och passager, beger det sig så gerna
på söndagsmorgonen ut till de tjusande omgifoin-
garne. Man åker i omnibus, far på jetnväg eller
vandrar till fots genom Boulognerskozens lummiga
all2r; -öfverallt mötas muntrationer och förlustelser
af alla slag. I Elyseiska fälten äro sommarnöjena i
full gång och en ström af åkdon fyller vågen i midten!
och rika och aristokratiskt praktfulla ekipager glittra
i solskenet med guldsmidda lakejer i silkesstrumpor
och skor. Lyxen har på någon tid betydligt tillta-
git. Det ser ut som hade de rika öfverenskommit
att depensere.
För någon tid sedan öppnades i Palais National
(Rozal) en exposition af artiklar från Sevre och Go-
belinsfabrikerna, och tilldrager sig med skäl upp-
märksamheten för sitt stora konstvärde. Endast mil-
lionärer mäkta köpa dessa dyrbarheter som tyda på
den högsta lyx och den renaste smak. Expositionen
äger rum i de kungliga salar der Ludvig Filip for-
dom hade sitt fridfulla hem. Hvarföre öfvergaf han
detta för att inflytta på det slippriga området i Tui-
lerierna? Då man från slottets balkong nedblickar i
Galerie dOrleans eller i den menniskohvimlande
trädgården, med sin vattenkonst, sina allter, sina
arkader och sina butiker, der menniskofliten upp-
dukat allt hvad nycken kan improvisera och kon-
sten skåpa, då måste man beklaga Ludvig Filip och
begrunda den ödets dom som på honom skulle full-
bordas.
I boklådorna ser man öfverallt parade tillsammans
porträtter af Louis Napoleon, grefven af Paris, Hen-
rik af Bourbon, Joinville. Det är att välja på för
de olika partierna. I samma fönster hinza bredvid
hvsrarn Ludvig Filip och Lamartine, Guizot och
Ledru-Rolin, Cavaignac ech Louis Blanc fredligt
bredvid hvarandra, medan orginalerna, åtminstone
några. skulie önska hänga hvarandra på ett helt an-
nat sätt.
För några qvällar sedan talades åter om ett ut-
brott som skulle äga rum följande dagen, Ettrykte
förkunnade bland annat att 3,000 buser blifvit upp-
köpte i jattemagasinet å la belle Jardiniere, hvilket
naturligtvis väckte uppseende och oro hos en och
annan. Poster och patruller fördubblades öfverallt.
Morgondagen randades lugn såsom vanligt. De ari-
stokratiska ekipagerna. ruilade obehindradt på ga-
torna, man solade sig som vapvligt på de hvimlande
Boulevarderna eller i de grönskande elysterna. Det
säkra år att dessa rykten om uppror, nvilka nåra
nog höra till ordnisgen för dagen, endast utgå från
polisen, och huru än man sätter alla hjul i omlopp
för att få fram en emöt nu då militären anses vara
väl disponerad,, börja de nu blifva så utnötta att
ingen mer frågar efier dem.
Jagten efter de republikanska tidningarne fortgår
oafbrutet, Den ena gåranten efter den andra dö-
mes till fängelse och flera tusen francs böter. La
Voix du Peuple, FEstaffette och la Republique,
hafva på någon tid icke kunnat utkomma emedan
man tillstängt tryckerierna. Så småningom åter-
komma de dock tryckta på andra ställen: Den af
polisen så ifrigt förföljda tidningen VEvenement
fortfar att vara publikens älsklingsstudium. Att bära
några exemplar deraf på gatan är nog för att blifva
arresterad. Vid tidningens transporterande från by-
rån till försöjningsbodarne hafva en mängd personer
blifvit tagne af polisen. I anseende till denna svå-
righet att kunna lurendreja den ti!l sin butik, -sä!-)
jes den numera på få ställen. Dess mer uppsökes
den och läses af allmänheten. Sakrast är den att!
finna vid tryckeriet i rue Montmartre, och hvarjel
afton krälar denna gata såsom en myrstack. Här
och der ser man i stecken palisens myrsnokar. Äf-
ven i dag är nationalförsamlingen omgifven af vakt.
Säancen fortgår och kommer väl att räcka tills sent
på aftonen. Den vigtiga fråga på hvilken hela lan-
dets uppmärksamhet är spänd, blifver icke afgjord
på flera dagar. Tyvärr lärer resultatet i hufvudsa-
ken vara öfverenskommet på förhand. Skulle pro-
positionen af de 47 gå igenom blir det en säker sig-
nal till nya olyckor för Frankrike, nya revolutioner
för Europa. Folket underkasar sig allt pu, men
när måttet är rågadt och stunden inne, återtager det
sina dyrt förvärfvade rättigheter. Hvilken olycka
för det a arbetsamma, redbara och hjeltemodiga folk
att förtalets egennjttiga fraktioner aldrig upphöra at!
spela tärningkast om sitt fåderneslands väl eller ve.
— LH j
Berlin d. 23 Maj 1850.
Vi upplefde i går en dag, som i flera timmar höll
hufvudstaden i den största oro och bestörtning. Pi
bangården 1ill Potsdams jernväg skedde ett mord-
försök mot konungen, hvilket blott genom en lyck-
lig tillfällighet förfelades. När konungen nedgick
ifrån öfversta trappsteget på hangårdsbyggnadens
trappa, SPrang en småvext, mörklagd man, klädd i
en artillerisergeants-mantel, fram ur åskidarnes le-
der, och lossade, endast två stey ifrån kocungen, en
pistol emot dennes bröst. Konungen hade likväl
Ae nn a AR