Litteratur.
Folkets Mysterier, eller en Arbetarfamilj
Historia, af Eug. Sue; öfvers. från Franskan
Af denna ryktbara roman, som i Frankrikt
gjort så stort uppseende, och hvarom man el
tid sade att den för sina farliga tendenser blif:
vit förbjuden, har i Sverige början utkommit
dels i tidningsföljetonger, dels i form af häl.
ten, hvilka redan avancerat till 5 åa 6 stycken
Utgifvaren tillkännager, att öfversättningen på
skyndas i den mån som originalet utkommer
Paris. — Händelserna börja med den 23 Fe-
bruari 1848, således sjelfva revolutionsdagarne
Man gör bekantskap med en vid gatan S:t De-
Dis i Paris boende borgarfamilj, vid namn Le.
brenn, härkommen från Bretagne, och ledande
sitt ursprubg från Gallerne. Skildringen a!
denna familj är ganska originell. Fadren, Ma:
rik Lebrenn, är lärftskrämare och afyttrar de
produkter af linneväfnad, som han ifrån sin
hemort låter inkomma till hufvudstaden. Hela
hans hus, oaktadt lefvande i dessa moderna
tider, är i grunden galliskt. Hans eget namn
påminner om den Brennus, som besegrade Rom.
Hans dotter heter Velleda, hans son Sacrovir,
bodgossen Gildas Pakou, pigan Jeanike: allt
bretonska, eller galliska, från den allmänna
och vanliga franskan, åtminstone parisiskan,
särdeles afst.ckande namn.
Hela det berättelsens uppslag, som står i
sammanhang härmed, förekommer i början nå-
got besynnerligt och synes kanhända en smula
affekteradt. Man inser likväl snart Sues me-
ning härmed. Han vill göra gällande en grund-
tanke, som återfinnes bos flere nyare franske
författare, utgående derpå, att den nation, hvil-
ken nu med ett gemensamt namn kallas Frans-
män, till icke mindre än nitton tjugondedelar
består af. de gamla. Gallernes efterkommande,
således än i dag, såsom folk, utgör Galler; och
att blott den sista tjugondedelen är af Fran-
kiskt ursprung, härledande sig från den ur
Germaniens skogar öfver Rben inträngande
stam, som under Clovis -och de öfriga Mero-
vingerne gjorde slut på Romerska väldet i Gal-
lien, nu i sin ordning inkräktade detta land,
och lade dess äldre inbyggare under sig som
vasaller, eller föga bättre än som slafvar. Alla
inbördes krig i Frankrike, alla insurrektioner,
till och med 1789 års revolution, skulle, en-
ligt denna tanke, egentligen utgöra stamkrig
emellan Galler och Franker — fejder mellan
underkufvade och segrare — strider mellan
slafvar och herrar — af hvilka de förre velat
åter tillkämpa sig sina folkrättigheter. -Man
ser lätt, att denna förklaringsgiund af bryt-
ningarne inom Frankrike och revolutionen, så-
som tvister emellan invärtes nationalelemen-
ter, alls icke utesluter sakens rent politiska
karakter, eller att samma brytningar och slut-
liga stora revolution utgjort en kamp för sjelf-
va samhällsutvecklingen och demokratien i det
hela. Tvertom — dessa begge åsigter öfver
Franska historien flyta ganska väl tillsammans,
och låta utan svåri het förena sig. Sue cite-
rar Amedee Thierrys Histeire des Gaulois,
Jan Raynaud om Druidismen, Villemarques
Bretagniska nationalsånger m. fl. nyare förfat-
tare. Öafsedt också all den sanning, som till
mer eller mindre mån kan ligga i hela denna
utsigt af saken, är framställningen för läsaren
ganska pikant: och stegrar intresset genom
sjelfva det nya och ovanliga, hveråt alltid, så
snart det icke är monstruöst, onaturligt, till-
gjordt eller affekterådt, ett stort värde måste
tillerkännas, såsom en ökad skatt, lagd till
hvad man förut eger i vetenskap och konst.
Det är en mot Sue längesedan gjord an-
Märkning, att han resonnerar mer än han be-
rättar, och derigenom ej sällan blir tendens-
messig På ett för den renare och högre kon-
sten skadligt ingripande sätt. Öfver sådant
kan man visserligen äfven här beklaga sig.
Icke destomindre framstöller sig redan från ro-
manens början en händelse, som tager läsaren
starkt i anspråk, och Personliga karakterer,
som lifligt anslå. Huru den förra kommer att
arta sig, kan man väl ännu icke veta, då den
icke i de hittills utkomna bhäftena hunnit sär-