förr än han hade dess föremål i sina händer. Oct
Antonio igenkänner i Don JosÅ de Viana den son
hade skymfat hans herres maka och mördat han
mor. Don Jos är redan hemfallen under krigsrät
ten, såsom ertappad på ett försök till förräderi mo!
sina gäster portugiserna. En stackars blind qvinna
sennora Margarita, som okänd irrat emkring lande
och vid fiendens ankomst funnit en fristad på slot
tet De Viana, hade röjt förräderiet. Sedermera för:
enar hon sig med Don Joss familj i förbön för för:
rädaren — hon hade en erfarenhet af de grymmt
krigsbruken och ryste för hans öde. Men när hor
får höra namnet frimördaren är det förbi mec
hennes medlidande.
Juan har grubblat på en utsökt hämd, men han
hjerta smälter vid upptäckten att den arma blind
är — hans mor.
Emedlertid har hans fånge i sitt torn tänkt son
Simson: min själ dö med de filisteer!... Slottel
var undermineradt.
Vi vilja ej beröfva blifvande åskådare intresset a!
styckets upplösning.o Måtte nu bara Allehanda också
kunna tiga!
Man skall medge oss att det är en ypperlig kom-
position, detta skådespel af stora passioner, djerfva
och öfverraskande handlingar, ur hvilka karaktererna
framträda med bestämda drag och i starka färger.
Men såsom ingenting är fullkomligt här i verlden,
företer äfven ifrågavarande stycke en liten anledning
till anmärkning. Din Josce, i begrepp att utföra sitt
förräderi mot portugiserna, blir för ett ögonblick
hejdad af den blinda Margarita; och han störtar
benne i floden, som rinner nedanför slottet. Man
kunde ha besparat åskådaren det pinsamma intryc-
ket af detta uppträde, som icke behöfdes; ty för det
första kom Margarita snart lyckligt upp igen, för
det andra var Joses ställniog till offret redan förut
sådan att den aldrig kunde bli värre, och för det
tredje visste vi också förut att Don Jos icke var
den man som skulle göra sig skrupler vid att sans
focon undanrödija hindren på sin väg. Nerver; som
vilja komma i skakning, torde ha nog af krigssce-
nerna i protogen.
Ensemblen vid styckets utförarde är. som merän-
dels på Mindre teatern, god. Herr Torsslow, som
Don Jos, sveper sin själ i nattligt mörker, då och då
genomkorsadt af blodröda blixtar; två hvitklädda unga
flickor, Joss döttrar (m:llerna Torsslow) stå som ett
par ljusets englar vid sidan af denne brottets man
och mildra fasan af hans åsyn. Fru Eriksson fram-
ställer i egenskap af Margarita-Isabella en sida af
sin talang, öfverraskande för mången, som vant sig
att betrakta den fina komedien såsom fru E:s egent-
liga fält. Ingen skall neka Margaritas olyckor sitt
deltagande, ej heller sip medkänsla för Isabellas sällhet
i det ögonblick bon återfinner sin son. Förhållan-
det emellan Juan Truxcillö-Kinmansson och Antonio
Marnix-Stjernström erinrar på ett behagligt sätt om
Giulio Braccioforte och hans vän kapten Ranuccio.
Herr Ahlströms melodramer äro rätt karakteristi-
ska. Vi beklaga att vi icke blefvo erinrade om rätta
ögonblicket att tala om denne förtjente artist; det
skulle ha varit näst före hans soir, som knappt blef
annonserad, än mindre omnimnd och kanske icke
hade något folk. Herr Ahlström är berättigad till
loford och uppmuntran för det sätt, hvarpå han di-
rigerar Mindre teaterns orkester. Medan det kongl.
hofkapellet år ut och år in filat på sina evigt samma
sinfonisatser af vi veta icke hvilka antediluvianska
tonsättare och särskildt annonserat när man skulle
få höra en ouvertyr, har herr Ahlström utan att
göra affår deraf spelat upp för oss de präktigaste
saker, både klassisk och modern musik; han har
låtit Mozarts melodier polka med Schnötzingers och
von Flotow daånsa fransäs med Haydn till vis-å-vis.
Tonerne jublende slynged sig
ligesom Aander, der snoe sig i Dands.,
Sist vi besökte Mindre teatern, utfördes der icke
mindre än tre förträffliga ouvertyrer — alldeles
som på en Jenny-Linds- konsert.