kunde nigot derom bestämma; deras qvarlåtenskap skulle under vissa vilkor tillfalla gubbhusinrättnin gea i Stockholm; samt käranderne, af hvilka enkan Rolff vore halfsyster till aflidna snickaren Folijern, och löjtvanten Sundells hustrus brorsdotter, samt gesällen Beurling broders sonson til! aflidna enkan Foltjera, under rättegången yrkat ogillande, enkan Rolf af makarae Foljerns inbördes testamente samt gesällen Beurling och löjtnanten Sundell af enkan Folijerns sednare testamente till förmån för enkan Wisnell, samt påstått, att qvarlåtenskapen måtte enligt Jag dem emellan fördelas; — så hade justitiekollegium och förmyndsrekammaren genom dom den 27 Juli 1847 sig utlåtit, och enär enkan Ro!ff, såsom icke arfvinge till exzkan Foljern, ej vore bebörig att klandra sistbemälde enkas testamente till förmån för enkan Wisnell, i vidsträcktare mån, än så vidt detta testamente jemväl innefattade mannen Foltjerns andel i det vid hans dödsfall befintliga gemensamma boe , funnit sig, i följd af enkan Rolffs klandertalan, böra först ingå i pröfning af beskeffenheten cch beståndet sef makarne Foltierns inbördes testamerte samt den rätt, enkan Rolf kunde äga till mannen Foltjerns qvarlåtenskap; hvarvid då af instrumentet öfver den bouppteckning, bvilken den 7 Januari 1830 blifvit af justitiekollegium och förmyndarekammarens deputerade förrättad efter snickaren Carl Gustaf Foltjern, inbemtades, att samma inbördes testamente, som, före bouppteckniogsförrättningen blifvit af enkan Foltjernp bevakadt och i instrumentet ordagrannt intaget, och att enkan Rolf vid samma förrättning tills ädesvarit; samt hvarken enkan Rolff eller hennes man, sedan de vewa fingo, att arf efter Foltjern fallit, in om patt och år sin arfsrätt begagnat, och i öfrigt förekomme, att mannen Fultjern, hvilken, efter hvad upplyst blifvit, efter sin år 1804 aflidne fader, snickaren och schatullmakaren Gustaf Foltjern, ärft en andel i f-stighet. huset MF 14 A i qvarteret Kungsbacken af Adulf Fredriks församling här i staden, i värde upptagen till 4500 rdr banko, vid sin år 1829 inträffade död, jemlikt den efter honom upprättade bouppteckning. ej haft i behåH samma fastighetsandel, som följaktligen måste antagas hafva biifvit af honom efyttred, och afstadgarne i 17:de kap. 5: Ä Arfdabalken och Kongl. förordningen den 49 Au gusti 1762, ej följde, att ärfd fastighet i stad, som vid testators död ej funnes i behåH, skulle, derest testamente af arfvinge klandras, ersättas med annan jemnogod fastighet eller penningar; och ofta åbero pade inbördes testamente, deröfver vittnena, enligt vid bevakningen företedt protokollsutdreg, blifvit edeligen hörde, till ordaörstånd och mening måste så tydas, att det innefattat rättighet för den efterlefvande enkan, att, efter behag, på sätt som skett, om den samfälda egendomen förordna, utan några anspråk af makarnes ömsesidiga slägtiogar, justitiekollegium och förmyndarekammaren, jemlikt 15:te kpitlet 4212 Arfdabalken och åberopade inbördes testamente, förklarade enkan Rolfficke ega något sospråk å mannen Foltjernsqvarlåtenskap, utan afs2ende derå, om den af honom varit ärfd eller förvärfd; hvaden enkan Rolfs käromål i allo ogillades; och emedan, beträffande öfriga käranders klandertalan emot enkan Foitjerns enskilda testamente af den 24 Januari 42339 till förmår: för enkan Wisnell, enkan Foltjern egt laglig rättighet att, på sätt som skett, om sim egendom förordna och testamentet blifvit i behörig ordning upprättadt och af två på ed: hörde vittnen bestyrkt samt af enkan Wisnell inom rätt tid efter enkan Foltjerns dödsdsg hos jusvitiekollegium och förmyndarekammaren för bevakning uppvisadt, beledsagadt af borgen för bevillning pel stämpladt papper, ehbura: samma handling ej kuonst emoltagas; och den omständighet, att testamenisbevskningen, som derefier blifvit till riksgäldskentoret ivlemnad, eriagts några dagar efter det sx månader från enkan Foltjerns dödsdag förfutit, så mycket mindre kunde anses verka derhän, att den rätteligen inför somstol verkställde bevakning vore ogiltig, som ej stadgadt vore, ait prestanda, i: afse-l nde å bevillning och ståmpledt papper, ovilkorligen ) och vid den påföljd, att hevakniogen eljest ansågesl giltig, skulle vara fullgjorda inom sex månsder från Jet testarmenttagaren testamentet veta fick, förklades enkan Fohjerns ifrågavarande testamente af ten 24 Januari 4839 till enken Wisnells förmån,l höra såsom till innehållet legligt, till riktigheten styrkt och bebörigen bevekadt, till efterrättelse län da; i följd hvaraf muraregesällen Beurlings coh löjtnanten Surdels käromål, i hvsd det innefattade klender af samma testementa cch yrkande: af redovisning för enkan Foltjercssterbhus, ogill-des; hvilket b-slut af Korgl. Svea hofrätt genom dom den 413 December 4848 blifvit faststäldt. Na hafva Häval sedermera kärande parterpa framkommit imned ganska besynnerliga upppifter, hvilka bäst upplysas af följande till Kong). Maj:t ingifra skrifter : Stormälktigste Allernådigste Konung! Vid det muntliga förhör, som till i dag blifvit utsatt uti revisionssaken emellsn oss å ena sidan och enkan E. S. Wisnell å den ardra, få vi i djupaste underdånighet till protokollet göra följande andsagande: Ehuru till justitiekollegium biifvit inlemnade och i dess protokoltintagne bevis från Stockholms Kämnerstätts alla fyra afdelningar derom, att något rvillnesförhäör i an!edning af snickaren Folljerns och hans hus rus inbördes testamente den 26 September 1829 icke Wifvit anstäldt, har såväl Justitiekollegium, som Kong! Hofrätten, uförklarligt nog, aategit, att eu sädant vittnesförhör verkligen skulle blifvit hållet. Första anledningen till desta antagande var ett på ifrågavarande testamente teckpadt presentatum af följande innehåll: Uppvist hos Stockholms stads Kämnersrätt vid vitt nesförhör den 26 September 4829,. Detta af ingen auktoritet påtecknede presentatum har utan tvifvel blifvit på fri hand tillverkadi af dåvarande notarien vid Stockholms stads Kämnersrätt, numera rådmannen J. P. Beurling, hvilken bos justitiekollegium bevakat meranämnde testamente. Ezsers Kongl. Maj:t torde således i nåder täckes finna nödvändigheten deraf, att rådman Beurliing varder i saken hörd, för att upplysa, hvarifrån påskriften om det fiogerade vittnesförhöret kommit, så mycket heldre, som denna påskrift utgör ett al de vigtigare skälen, på hvilka underrätterna ställt sina beslut i målet. Hvad beträffar den af Justitiekollegium åberopade omständigheten, ati jag Rolff, som rnärvarit vid den af Justitiekollegii deputerade förrättade bouppteckning efier stickaren Fulltjern, deruti testamentet blifvit intaget, och derigenom skulle fått kunskap att arf efter Folltjern fellit, men bvarken jag eller min numera aflidne man inom nawu och år derefter vår arfsrätt begagrat, får jag i underdånighet anmärka, att med testamentets intagande i en boupptecknirg, dervid jag varit närvarande, icke kan anses hafva blifvit fullgjordt hvad lagen i 48 Kap. 4 S Arfdabalken stadgar om tesiamertets delgifvande; att jag vid nämnde tid siscm gift var omyndig och att det således egentligen var min man, hvilken med taga påöljd kunde underrättas om tillvaron af arf, testamente o. d. I allt fall, om ockå Eders Kongl. Msj:t i nåder skulle anse att någon underlåtenhet alt klandra testamentet och göra vår arfsrätt gällande blifvit af oss begången, får jag i d.upaste underdånighet anföra, att underlåtenhet att i laga tid vära Arfsärsnråk cällanda arvdact kan lända till för.