BERLIN OCH BRESLAU 1847—1849.)
RoMaAnN ar MAX RING.
SEDNARE DELEN:
WANDA.
ANFALLET PA TYGHUSET.
I denna sinnesstämning hade Rolf infunnit sig vid folk-
församlingen. Hen önskade så snart som möjligt en ny
konflikt, eu ny revolution, som efter hans tanka skulle i
grund omstöria det bestående.
Gu Notimen 2ansåg ban för den hämndeengel, som med
sit bila skulle straffa de förnämas synder. Derföre var
hav missnöjd med folkförsamlingens beslut.
H vartill tjenar en deputation?, ropade ban till de
närstående. Det är nog taladt och underhandladt, vi må-
ste nu handla. Låt oss visa att vi äro män för hvilka de
döde i Friedrichshain icke behöfva skämmas,.
Han har rätt! utropade Friedel som också ifrigt ön-
skade ewt uppror. -
Ska endast de rika bära vapen? fr gade Rolf bittert.
Vi tillåta inga nya privilegier mer för dem, hvilka dess-
utom redan äga allt.
Oaktad: dessa invändningar utvaldes deputationen och
afsändes. :
Biand hopen befann s:g en man. En stor hatt med
sereda brätten beskuggade Lil en del hans ansigte, som
han tycktes hafva något skäl att dölja. Han gick eler
rättare smög sig fram bland de olika grupperna, lyssnande
med spända öron. Da och då upptog han ett pappersblad
och skre! med blyertspenna en och annan kort notis. Hela
bans väsende hide i 51g någon ting lurande och spejande;
så att ran lätt kunde anse honom för en spion. ar
misstog sig icke heller i sådant fall. Mannen var ingen
annan — pietisten. Väl trodde han sig vara i bemärkt,
men ett storpt öga bade upptäckt Lonom. Den der yng-
lingen, som var Friedels broder, kände igen ruannen oak-
) Se A. B. Ja 8y—92, 94, 97, 100—103, 105—4108, 144—144