ligt att göra en skillnad uti vår uppskattning af menniskors värde såsom christne och af deras värde såsom statsmän? Insändaren förefaller det, som om det endast tillkomme Gud att pröfva det förra, men deremot ålåge hvar och en som har något inflytande på sitt fåderneslands öde, att göra en ganska betydlig Skillnad i sin uppskattning af menniskors olika värde såsom dess styresmän. Iosändaren hoppas emellertid i likhet med hr —Tr, för hvilken han hyser en upprigtig aktoeing, att upplysning och sjelfständighet saart skola spriaa sig till de nu så kallade lägre klasserna och vill då visat ej förneka dem en rösträtt, som det alltid är önskligt att göra så allmän som det är med fåderneslendets väl förenligt. Insändaren förfäktar det hvilande förslaget till stor del just derföre att han i persoalighetsprincipens införande i afdelningen för omedel bara val ) ej bloit ser ett företräde framför alla andra förslag, utom det Anckarsvärd-Richertska, utan äfven en möjlighet att genom det såkallade streckets sänkande, smånisgom cch utsn våldsam rubbning af den engång antagna grundlagen gifva alla medborgare i den mån de viana upplysn ej ständighet cch medborgerligt förtroende, lika deliagande i vården om det gemensamma fosterlandets väl. Utilitarian. ) Månne det icke emellertid är en villfarelse af insändaren, då han ser en personlighetsprincipens tillät paing i stadgandet om den omedelbara yv1l rätten, som förutsätter antingen en viss större förmögenhet elier inkorast, eller en viss upphöjdare ställning i statens tjenst? Red. anm. i Sr COST OER Red. har från skolkollegan, f. d. folkskoleseminariiföreståndaren, hr mag. J. Oiterström i Skara emottagit några artiklar om Folkskolan, med anhållan om deras införande i Aftonbladet. Vi villfara gerna denna önskan, då artiklarne, jemte en frisinnad syftning, utvisa ett varmt nit för de lägre klassernas undervisning och på ett värdigt språk förer denna angelägenhets talan. Red, får tillika nämna, att den med förf:s Ullstånd gjort åtskilliga förkortningar. Folkskolan. FÖRSTA ARTIKELN. Det må vara ruin vurm, det är dock min öfvertyge!se, att det kongl, påbudet om folkskolans al!rsänna, ändamålsenliga organisation är svenska foltets bista arf från Carl XIV Johans regeringstid. Onskligt vore derföre, att denna rent demokratiska institutions utbildning, till hvad den kan och bör blufva, finge utgöra det ömmaste föremålet för de mäns omsorzer, som i våra dagar ifra för reformer i den ena eller andra praktiska rikiningep. Önskligt vore, att folkskolans barmoniska utbildning finge utgöra operationsbasen för alla den: isynnerhet, som ifra för det lägre folkets delaktighet i den politiska frihetens fördelar, hvilkas beredande åt ala är den christliga samhällislärans yttersta mål. Utan stigande odling har intet folk till sin sannskyldiga lycka länge förmått begagna en medgifven eller genom inre skakningar föranledd större politisk frihet; och en sjunkande odling bar merendels haft. med sig ett folks träldom, vare sig under republikanska eller monarkiska statsformer: så tyckes mig verldshistorien predika på hvarje blad. Man kan med stäl påstå, att fria siatsformer äro gynnande för folkandens sträfvan till ljus och förädling, samt att ofria former äro hinderliga derför. Och häraf kan man, såsom ock de liberale göra, komma till den grundsats, att friare former böra införas, utan för strängt afseende på massans närvarande edling och verkligen medvetna inre behof deraf. Detta synes äfven mig vara sannt och rätt, såvida som i de friare formernas införande, under en vis och folklig styrelse, ligger en större möjlighet för utvecklingen af folkets odling. Men med ännu störie visshet kan man ock säga, alt der den allmänna odlingen på christlig grund går framåt, utan att vara någon gynnad kasts privilegierade tillhörighet, der måste den politiska frihetens genius höja sig alltmer, antingen på den lugna diskussionens vingar, såsom hos oss, eller ock på den blodiga revoltens, såsom annorstädes; och klart är, att de yttre formerna för statslifvet måste ock derefter omgestaltas: i förra fallet småningom, men sikeit; i sednare fallet brådstörtadt, men osäkert, emedan revolutionen i sig ofta innebär en kontrarevolutions elementer, som vid första gynnande tilifälle söka sig luft för hämnden. Att för massan af folket öppna vägarne till odling och på samma gång envist vidhålla former, som stå i strid dermed, bar ofia medfört objelpligt fiörderf för så sinnade furstar och folkkaster, som icke kunnat hindra det ena och ej velat medgifva det andra, De som låta sig varnas af revolutionernas historia, kunra derföre icke nutcera handla så politiskt oklokt; ehuru ingen bör undra på ett konstitutionelt lands konservative, att de icke genast gå in på alla reformfordringar, hvilka de betrakta med en afgjord vedervilja. Evilken är väl den makt, som tryggar folkfriheten i t. ex. Schweiz och Nordamerikas fristater, om ej till stor del den omständizheten, att dessa stater för Folkskolan gjort och göra mera, än någon annan i gamla och nya verlden, derest man ej får hoppas, att Sverige vill i detta hänseende täfla med dem? Hvad är det som hufvudsakligen vållat, att det lilla a KA