ligt att göra en skillnad uti vår uppskattning af
menniskors värde såsom christne och af deras värde
såsom statsmän? Insändaren förefaller det, som om
det endast tillkomme Gud att pröfva det förra, men
deremot ålåge hvar och en som har något inflytande
på sitt fåderneslands öde, att göra en ganska betyd-
lig Skillnad i sin uppskattning af menniskors olika
värde såsom dess styresmän.
Iosändaren hoppas emellertid i likhet med hr —Tr,
för hvilken han hyser en upprigtig aktoeing, att upp-
lysning och sjelfständighet saart skola spriaa sig till
de nu så kallade lägre klasserna och vill då visat ej
förneka dem en rösträtt, som det alltid är önskligt
att göra så allmän som det är med fåderneslendets
väl förenligt. Insändaren förfäktar det hvilande för-
slaget till stor del just derföre att han i persoalig-
hetsprincipens införande i afdelningen för omedel
bara val ) ej bloit ser ett företräde framför alla an-
dra förslag, utom det Anckarsvärd-Richertska, utan
äfven en möjlighet att genom det såkallade strec-
kets sänkande, smånisgom cch utsn våldsam rubb-
ning af den engång antagna grundlagen gifva alla
medborgare i den mån de viana upplysn ej
ständighet cch medborgerligt förtroende, lika delia-
gande i vården om det gemensamma fosterlandets väl.
Utilitarian.
) Månne det icke emellertid är en villfarelse af in-
sändaren, då han ser en personlighetsprincipens
tillät paing i stadgandet om den omedelbara yv1l
rätten, som förutsätter antingen en viss större för-
mögenhet elier inkorast, eller en viss upphöjdare
ställning i statens tjenst? Red. anm.
i Sr COST OER
Red. har från skolkollegan, f. d. folkskole-
seminariiföreståndaren, hr mag. J. Oiterström i
Skara emottagit några artiklar om Folkskolan,
med anhållan om deras införande i Aftonbla-
det. Vi villfara gerna denna önskan, då ar-
tiklarne, jemte en frisinnad syftning, utvisa ett
varmt nit för de lägre klassernas undervisning
och på ett värdigt språk förer denna angelä-
genhets talan. Red, får tillika nämna, att den
med förf:s Ullstånd gjort åtskilliga förkortnin-
gar.
Folkskolan.
FÖRSTA ARTIKELN.
Det må vara ruin vurm, det är dock min
öfvertyge!se, att det kongl, påbudet om folk-
skolans al!rsänna, ändamålsenliga organisation
är svenska foltets bista arf från Carl XIV Jo-
hans regeringstid. Onskligt vore derföre, att
denna rent demokratiska institutions utbild-
ning, till hvad den kan och bör blufva, finge
utgöra det ömmaste föremålet för de mäns om-
sorzer, som i våra dagar ifra för reformer i
den ena eller andra praktiska rikiningep. Önsk-
ligt vore, att folkskolans barmoniska utbild-
ning finge utgöra operationsbasen för alla den:
isynnerhet, som ifra för det lägre folkets del-
aktighet i den politiska frihetens fördelar,
hvilkas beredande åt ala är den christliga sam-
hällislärans yttersta mål.
Utan stigande odling har intet folk till sin
sannskyldiga lycka länge förmått begagna en
medgifven eller genom inre skakningar föran-
ledd större politisk frihet; och en sjunkande
odling bar merendels haft. med sig ett folks
träldom, vare sig under republikanska eller
monarkiska statsformer: så tyckes mig verlds-
historien predika på hvarje blad.
Man kan med stäl påstå, att fria siatsfor-
mer äro gynnande för folkandens sträfvan till
ljus och förädling, samt att ofria former äro
hinderliga derför. Och häraf kan man, såsom
ock de liberale göra, komma till den grund-
sats, att friare former böra införas, utan för
strängt afseende på massans närvarande edling
och verkligen medvetna inre behof deraf. Detta
synes äfven mig vara sannt och rätt, såvida
som i de friare formernas införande, under en
vis och folklig styrelse, ligger en större möj-
lighet för utvecklingen af folkets odling. Men
med ännu störie visshet kan man ock säga,
alt der den allmänna odlingen på christlig grund
går framåt, utan att vara någon gynnad kasts
privilegierade tillhörighet, der måste den poli-
tiska frihetens genius höja sig alltmer, antin-
gen på den lugna diskussionens vingar, såsom
hos oss, eller ock på den blodiga revoltens, så-
som annorstädes; och klart är, att de yttre
formerna för statslifvet måste ock derefter om-
gestaltas: i förra fallet småningom, men sikeit;
i sednare fallet brådstörtadt, men osäkert, eme-
dan revolutionen i sig ofta innebär en kon-
trarevolutions elementer, som vid första gyn-
nande tilifälle söka sig luft för hämnden.
Att för massan af folket öppna vägarne till
odling och på samma gång envist vidhålla for-
mer, som stå i strid dermed, bar ofia med-
fört objelpligt fiörderf för så sinnade furstar
och folkkaster, som icke kunnat hindra det
ena och ej velat medgifva det andra, De som
låta sig varnas af revolutionernas historia, kunra
derföre icke nutcera handla så politiskt oklokt;
ehuru ingen bör undra på ett konstitutionelt
lands konservative, att de icke genast gå in på
alla reformfordringar, hvilka de betrakta med
en afgjord vedervilja.
Evilken är väl den makt, som tryggar folk-
friheten i t. ex. Schweiz och Nordamerikas
fristater, om ej till stor del den omständizheten,
att dessa stater för Folkskolan gjort och göra
mera, än någon annan i gamla och nya verl-
den, derest man ej får hoppas, att Sverige vill i
detta hänseende täfla med dem? Hvad är det
som hufvudsakligen vållat, att det lilla
a
KA