I Wenersborgs stad säger herr —r erhåller der egentliga borgareklassen bestående af 120 personei endast . . . . e Ö3, föÖster. adel, prester, embetsoch tjenstemän samt andre personer deremot inalles 1147!,; men han uraktlåter att nämna att de sednare till sammans bestå af 235 personer och att de således efter hans egna principer, med allt skäl kunna begära omkring dubbel rösträtt emot borgare eller hel nära det röstetal de efter förslaget fått. Wenersborgs stad kommer likväl ej att ensam utse riksdagsman och herr —r uppger derföre också förhållandet uti lämets samtliga städer eller att 527 borgare hafva . . . . . . 263,; röster och de öfriga röstberättigade invåNaärNO . so ss ss ss se sb so sv Mies MV men äfven denna gång glömmer han, besynnerligt nog, att uppgifva de sednares artal!. Det är 449, hvilka således efter personlighetsprincipen borde erhålla obetydligt högre rösträtt i jemförelse med borgarne än hvad de verkligen fått, ty 527 : 449 — 263 A,6 : 299. Denna skillnad är likväl alltför obetydlig för att gifva anledning till klander och minst borde sådant af en vän till personlighetsprincipsn framställas deröfver, att borgarne ej erhållit större msjoritet än som skett. Annu ofördelaktigare, säger herr —r, synes förhål!landet utfalla på landet; men för insändaren är det omöjligt att förstå hvarföre herr —r uppgifver sjelf, att af 2909 röster 2596 ?V,, eller belt nära ce så ofta omtalade Y,, tillkomma bondeståndet och gör ej heller någon anmärkning emot denna propor tion; men deremot tyckes han såsom serdeles menligt anse, att elektorernes antal ej blir större än 144. Kunna då ej 144 af folket valde personer anses uttrycka dess tankar? och skulle det för att erhålla goda ombud verkligen vara nödvändigt att flere utses och måste göra den, för de med sitt åkerbruk sysselsatte mindre hemmansägarne besvärliga resan till en för ett helt distrikt gemensam valort? Man bar hittills ej hört några klagomål deröfver att bondeståndets ledamöter ej äro folkets ombud, men huru fåtaliga äro icke deras elektorer nu vid riksdags mannavalen ? De omedelbart röstandes antal blir inum Elfsborgs län 329 och man torde med så inycket rmera skäl kunna antaga, att ingea kan viuna förtroende hos pluraliteten af dem, utan att verkligen för!je och blifva ena utmi kt representast, som ingen klass äger någon bestämd öfvervigt. De fleste äro bönder och utgöra något öfver !,; men rösträtten. som sker per capita, är blard alla klasser så fördelad att den valde, för att erhålla pluralitet, måste vara i besittning af ett samfäldt förtroende. Den jemförelse herr —r gör emellan aatalet af 144 elektorer och 329 omede bart väljande och haucs påstående att de sednare, till följd af sin större mängd, erhålla dubbel rösträtt mot de förre, kunna väl ej anses såsom annat än barnslige, då de begge afdelningarne aldrig rösta gemensamt och de förre, eniigt hans eget erkännande, till andra kammaren välja flere riksdegsmin än de sednare. Till vel nämnderne välja begge afdelningarne lika många !e damöter och det är en fullkomligt origtig uppgift af herr —r att de omedelbart väljande på lavdet skulle tillsätta 3; af valnämndernes ledamöter ).. Det är verkligen svårt att begripa huru den 47:åe S:ns enkla ordalydelse: Till den valnämnd, som har att verkställa riksdagsmannaval till första kammaren, skola i hvarj2 länsdistrikt de begge valb-rättigade afdelningarna på landet utse, inom hvilkendera afdelningen som helst, hvar sina tolf ledamöter, — — — kunnat underkastas en sådan tydning, som att den ena ensam skulle tillsätta 7; af hela nämndens ledamöter eller mera än dsan andra och städerne djillsammans. Hela det resonnement, som herr —r uppställt på grund af denna origtiga uppgift, förfaller således helt och hållet. Det är ledsamt att straxt efter ofvanstående felaktiga uppgift se ännu en annan, hvars grundlöshet ej heller för ett ögonblick kan undgå dens uppmärksamhet, som tegit ringaste notis af sjelfva förslaget. Hr -r talar nemlig2n om det stora antalet af de fastighetsägare, som uti det kongl. förslaget äro alldeles uteslutna från all valrätt, derföre att deras hemmans!otter eller lägenheter ej äro uppskattade till minst 300 rdr — och hvilkas antal försigtigtvis (åierigen en lös issinuation !) ej blifvit upp: taget i häradsskrifvarnes uppgifter — men uti 8 S mom. a) står det tydligen: Valrätt tillkommer, med nedanstadgade undantag), hvarje svensk man af kristen trosbekännelse, som antingen a) äger eller med stadgad åborätt eller såsom fideikommiss innehafver fast egendom, till visst mantal salt, eller för bevillnings erläggande uppskattad till minst 300 rdr på landet eller minst 450 rdr i stad.n För hvar och en, som kan och vill låsa rigtigt innantill, måste det efter genomläsände af denna S ej kunna vara något tvifvel underkastadt att, tvertemot hvad herr —Tr påstår, ingen blir utesluten från valrätt derföre, att hans hemmanslott ) ej uppgår till visst värde. Hr —Tr slutar sin artikel med den vackra önskan att alla de, som nitälska att se fäderneslandet oberoende, måtte i endrägt arbeta på den efterlängtade reformens antagande utan att fästa sig vid några smådetaljer, blott den enda och sanna grundideen, menniskovärdets erkännande, icke förbises, men han uppger nyss förut några anmärkningar, som biifvit gjorde emot lämpligheten af Örebromötets beslut att inrymma den indelta armåen bland valberättigade och säger sjelf i anledning deraf, att man med skäl kan betvifla militärens sjelfständighet såsom medborgare. Insändaren som ej kan förutsätta att hr —Tr vill förneka militärens menniskovärde, föranledes häraf till den fråga om det ej skulle vara möj) Detta medgifves, men den oformligheten står alltid qvar, att de 124, som välja å mångtusende medborgares vägnar, icke få högre andel i valnämndens personal, än 329 till direkt rösträtt privilegierade. Red:s anm. ) De samma, som i nu gällande grundlag, med till