,Godt! sade pietisten. Här äro femtio thaler, hälf-
ten för er sjelf och hälften för edra vänner. Om kuppen
lyckas, får ni ytterliga tio dertill. Ni vet, hvad ni har
att göran -
Låt mig sköta saken, så skall jag nog ställa till ett
puts af bästa sort.n
Yogliogen fortfor ännu att snarka, på hans ansigte
sväfvade dock ett drog af knipslugt leende.
När då? frågade pietisten.
Låt se. I dag är folkförssmling Då gör man folket
stämdat för en lek. Men måste smida, medan jernet är
vatmt. Således i dig eller sednast i morgon skall det
braka löst.n
Topp! sade pieiisten och räckte sin hand åt korrek-
tionisten.
Toppl svarade denne, och gaf pietisten ett kraftigt
handslag. Och nu en sup till, herr Kramerl!
Denne vägrade icke, tömde hastigt supen och aflägs-
nade sig derefter, åttöjjd af tjufven: ty ensam skulle han
knappast hafva hittat vägen ut. Då begge vändt ryggen
till, reste sig ynglingen till hälften från bänken cch knöt
näfven efter dem. Då korrektionisten återkom, snarkade
ban lika tappert som förut. Svara Friedel satte sig å
ayo vid bordet och tömde: återstoden af bränvinsflaskan;
derefter räknade ban penningarne och knöt in dem i en
smutsig näsduk, som han band fast vid höften.
Mor! skrek har, sedan han slutat detta göromål och
bultade häftigt med den toma flaskan mot bordet. Vid
denn2 larmsignat instörtade qvinnorna åter.
ooo Nu vill jag äta, sade korrektionisten befallande.
Maten frimsattes. Eu stort fit, hbvari några köttklum
ar sia made, stäl des på bordet. Den långa ynglingen låg
ägau och sacrbade på sin bänk,
Wiihean, maten är färdig skrek korrekiionisten i
den svands ynglingens öron och skakade honom häftigt.
Denne uppslog långsamt de sömndruckna ögonen och stir-
rada förvirrad på Svarta Friedel.
Jag undrar just, hvad du gör annat än sofver, drum:
melv, sade tjufven vresigt.
Yaglingen log å med en spetsbofs bakslughet, der-
efter sitte han sig g sk vid bordet och uppfi kade med
stor skicklighet åt sig de bästa bitarne ur det gemensam
ma fatet.