BERLIN OCH BRESLAU 1847—1849.)
RoMAN AF MAX RING,
SEDNARE DELEN:
WANDA.
TREDJE BOKEN. ,
PIETISTEN.
Legationssekreteraren hade nyligen slutat sin frukost.
Han satt på divanen, då Francois, hans kammartjenare,
inträdde med den underrättelse, att en person ville tala
vid honom.
aGodt; jag väntar honomp, var svaret.
Med ödmjuka åtbörder smög eller fastmer kröp en man
in i det eleganta rummet, hvilken var samme gudlige man,
som bodde på Niederwallstrasse i samma hus som Marie
och hennes moder. I sina händer höll han en gammal
hatt, som han förlägen borstade med sin luggslitna rock-
ärm. Han bugade sig allraödmjukast och hviskade med
den inställsammaste röst: :
En skön godmorgon, herr legationssekreterare !l,
Se, min kära Kramer! Så tidigt på morgonen! Hvad
har ni att säga ?,
Om förlåtelse att jag kommer så tidigt och oroar min
nådige herre under hans frukostmåltid; men morgonstund
her guld i mund. .
Jag tidigt uppstår att Herran tjena,
Jag lider hån och spe för honom gerna.
Låt poesien vara, kära Kramer, och tala ren prosa.
Hur står det till med det der andra?,
Menar ni fruntimret, eller ?...
Intet ord om de dödan, sade legationssekreteraren dy-
stert ; då fråga blef om Marie, kunde han icke afhålla sig
el lätt rysning. Han tillade dock med låtsad likgil-
18 :
Den galna flickan har redan förorsakat mig nog många
ledsamma stunder, ,
Hon har gått bort i sin galenskap, såsom en obotför-
dig synderska.
Hon uppskär nu hvad hon har sått,
Det djefvulsbarnet, som till helvev gått!
) Se A. B. J4 89—92, 94, 97, 100—103, 105—108, 111 cc!
449, :