BERLIN OCH BRESLAU 1847—1849.) RoMAN AF MAX RING, SEDNARE DELEN: WANDA. TREDJE BOKEN. , PIETISTEN. Legationssekreteraren hade nyligen slutat sin frukost. Han satt på divanen, då Francois, hans kammartjenare, inträdde med den underrättelse, att en person ville tala vid honom. aGodt; jag väntar honomp, var svaret. Med ödmjuka åtbörder smög eller fastmer kröp en man in i det eleganta rummet, hvilken var samme gudlige man, som bodde på Niederwallstrasse i samma hus som Marie och hennes moder. I sina händer höll han en gammal hatt, som han förlägen borstade med sin luggslitna rockärm. Han bugade sig allraödmjukast och hviskade med den inställsammaste röst: : En skön godmorgon, herr legationssekreterare !l, Se, min kära Kramer! Så tidigt på morgonen! Hvad har ni att säga ?, Om förlåtelse att jag kommer så tidigt och oroar min nådige herre under hans frukostmåltid; men morgonstund her guld i mund. . Jag tidigt uppstår att Herran tjena, Jag lider hån och spe för honom gerna. Låt poesien vara, kära Kramer, och tala ren prosa. Hur står det till med det der andra?, Menar ni fruntimret, eller ?... Intet ord om de dödan, sade legationssekreteraren dystert ; då fråga blef om Marie, kunde han icke afhålla sig el lätt rysning. Han tillade dock med låtsad likgil18 : Den galna flickan har redan förorsakat mig nog många ledsamma stunder, , Hon har gått bort i sin galenskap, såsom en obotfördig synderska. Hon uppskär nu hvad hon har sått, Det djefvulsbarnet, som till helvev gått! ) Se A. B. J4 89—92, 94, 97, 100—103, 105—108, 111 cc! 449, :