Om Majoritet och Minoritet. (Forts. från JM 104.) V. Det har i det föregående af dessa reflexioner blifvit anmärkt att man kan tänka sig tvenne slag af minoritet inom samhället, cch att dessa slag verkligen finnas. Det ena slaget hafva vi kallat det politiska, såsom bestämdt af sin ställning och sina intressen inom samhället, samt enligt häfdvunna missförhållanden, sitt förmanskap för nationen, som nemligen ur kretsen af denna minoritet får sina representanter, isynnerhet den öfre afdelningen af nationalförsamlingen. Det är om detta slag vi nu tala. Denna minoritet kan naturligtvis icke bygga sina anspråk på annat än 1:o på den omständigheten, att den blifvit af folket sjelf bemyndigad att uttrycka folkets mening och önskan i samhällsangelägenheter och 2:o på den omständigheten, att dess ställning är betryggad uti opinionen, så att det, bland pluraliteten af medborgarne, icke annat sättes i fråga, än att den är sin ställning värd och verkligen uppfyller sitt förmyndarekall. Har då denna minoritet i Sverige den grund val, vi förutsätta? Onekligen har den för sig lag och häfd. Och huru mycket detta vill säga, har visat sig bäst i sednaste tider, af den energi, den förmått utveckla i försvåret af sin ställning och siva rättigheter.