Om Majoritet och Minoritet.
(Forts. från JM 104.)
V.
Det har i det föregående af dessa reflexio-
ner blifvit anmärkt att man kan tänka sig
tvenne slag af minoritet inom samhället, cch
att dessa slag verkligen finnas. Det ena slaget
hafva vi kallat det politiska, såsom bestämdt
af sin ställning och sina intressen inom sam-
hället, samt enligt häfdvunna missförhållanden,
sitt förmanskap för nationen, som nemligen ur
kretsen af denna minoritet får sina represen-
tanter, isynnerhet den öfre afdelningen af na-
tionalförsamlingen. Det är om detta slag vi
nu tala.
Denna minoritet kan naturligtvis icke bygga
sina anspråk på annat än 1:o på den omstän-
digheten, att den blifvit af folket sjelf bemyn-
digad att uttrycka folkets mening och önskan
i samhällsangelägenheter och 2:o på den om-
ständigheten, att dess ställning är betryggad
uti opinionen, så att det, bland pluraliteten af
medborgarne, icke annat sättes i fråga, än att
den är sin ställning värd och verkligen upp-
fyller sitt förmyndarekall.
Har då denna minoritet i Sverige den grund
val, vi förutsätta? Onekligen har den för sig lag
och häfd. Och huru mycket detta vill säga, har
visat sig bäst i sednaste tider, af den energi,
den förmått utveckla i försvåret af sin ställ-
ning och siva rättigheter.