till var den; att D. vakat de 2:ne. föregående nätterna. Ehuru krögerskan Olsson härefter förklarade, att hon icke vidare ville föra någon talan emot D., hänvistes målet till rådstufvurätt; men D. återfick emellertid sin frihet. — Kopparslagaren C. E; Lindskog från Södertelje bade anmält i poliskammarep, att då han den 10 dennes infunnit sig hos kopparslagaregesällen Julius August Theodor Lundqvist, boende uti huset MM 19 vid Svartmangatan, för att erhålla slutliqvid å en af Lundqvist den 20 April 4849 till Lindskog utgifven skuldsdel å 533 rdr 46 sk. bko, och på hvilken i tvenne poster förut var afbetaldt 266 rdr 32 sk. bkö, hade Lundqvist frånryckt Lindskog ifrågavarande skuldsedel och sönderrifvit densamma; i anledning hvaraf Lindskog yrkade laga ansvar på Lundqvist med begäran, att Lundqvist antingen skulle genast återställa reversen, eller också betala den återstående skulden. Vi härom i dag hållet förhör företedde Lindskog ena hälften af reversen och berättade, att då han ofvannämnde dag infunnit sig hos Lundqvist, hade denne först begärt att få reversen qvitterad samt upptagit plånboken med tillkännagifvande att han ämnade infria den; men då Lindskog vägrat att qvittera reversen, innan han först fått se penningarne, hade Lundqvist åter stoppat plånbokee i fickan och bedt att Lindskog skulle uträkna räntan. Detta hade Lindskog efterkommit, samt för detta ändamål framtagit reversen och lagt den på ett bord; hvarefter han uträknat att räntan utgjorde 24 rår bko. Derefter hade Lundqvist begärt ätt Lindskog, hvilken vid de föregående afbetalningarne qvitterat desamma under kontexten, skulle ändra detta och qvitera dem på motsa:ta sidan af reversen, hvilket Lindskog äf venledes efterkommit. Lundqvist som dåstått bredvid birdet, hade derpå fattat tag uti reversen, samt med .en. penna strukit ett streck öfver densamma, ech då Lindskog ville rycka undan reversen, hade ban endast fått hilften af densamma, emedan Lundqvist gvarhållit den öfriga hälften och dermed sprungit på dörrn. ; Lundqvist, häröfver hörd, bestred Lindskogs uppgift såsom sanningslös och påstod att han vid det ifrågavarande tillfället betalt såväl kapitalet som räntan. Lindskog hade sjelf sönderrifvit reversen och behållit ena hälften deraf. Tillfrågad hvarföre han ansett nödigt att anmoda Lindskog att göra ändringar på -reversen, då han, i fall han ämnade betala den, genast sjelf skulle blifva egare af densamma, svarade han att detta skett af dumhet. Afyen fö: retedde Lundqvist ett bevis, att han sjelf uttagit stämning å Lindskog uti Rådstugurätter, för det denne gjorde Lundqvist en beskyllning som gick å heder och ära: : Då Lundqvist, på tillfrågan hvar han gjort af den öfriga hälften af reversen, upplyste att han hade den hemma hos sig, tillsades ban att gå hem efter den, hvilket han äfven gjorde; och då han vid återkomsten fortfor att, oaktadt polismästarens uppmaningar att i godo uppgöra affiren, neka för engifvelsen, hänvistes målet till Rådstugurättens vidare behandling. Götheborg. 1I Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning lemnas följande berättelse om väldsamheter, som föröfvades den 4 dennes å Loreptzberg. Under det att några murarearbetare nämnde dag. omkring kl. 40 på aftonen, i allsköns ro höllo på med att dricka märg i benen) i ett af skänkrummen å förbemälte ställe, inkommer dit en schåare och frågar: är något intaget äfven för. mig? Då härpå följde ett nekande svar, började denne tala om murares högmod 8c., tilläggande, att en schåare vore lika god som en murare. Ibland de närvarande voro äfven tvenne murare, bröderne Carl Fredrik och Gustaf Andersson. Då schåaren fick se Gustaf Andersson, yttrade han till denne: Du måste vara bra stark, hvartill Andersson svarade: Jag skryter ej äf min stfyrkan. För detta helt beskedliga svar, erhöll den sednare en skuffaing så, att han föll mot ett bord. Straxt efter denna ordvexling började striden,. i hvilken en mängd personer lära deltagit. Gustaf Andersson, som anfölls af flere på en gång, försvarade sig -väl tappert, men. måste likväl duka under för mängden åf motståndare; då han slogs omkull och, liggande på golfvet, sparkades i ryggen och ansigtet, hvilket han sökte skydda; med-atthålla händerna deröfver. Medan detta påstod erböll Andersson jemväl ett knifstygn i venstra kinden, samt flera ristningar å kläderna, hvarigenom dessa blefvo sönderskurna.. När Carl Fredrik Andersson erfor, huru brodern bhandlades, skyndade ban, fastän några af hans bekanta sökte afråda honom från att landa sig i slagsmålet, till dennes bistånd under yttrande: Om jag ock skulle gå till döden, så vill jag likväl bjelpa min bror, . Denna oförskräcktbet slog tyvärr illa ut, enär han, inkommen bland våldsverkarne, fick ett svårt kvifstygn å högra sidan af ansigtet samt rock och byxor sönderskurna. — Den på stället stationerade polisbetjeningen förmådde dock omsider göra ett slut på tumultetn; ERROR