till var den; att D. vakat de 2:ne. föregående nät-
terna.
Ehuru krögerskan Olsson härefter förklarade, att
hon icke vidare ville föra någon talan emot D., hän-
vistes målet till rådstufvurätt; men D. återfick emel-
lertid sin frihet.
— Kopparslagaren C. E; Lindskog från Södertelje
bade anmält i poliskammarep, att då han den 10
dennes infunnit sig hos kopparslagaregesällen Julius
August Theodor Lundqvist, boende uti huset MM 19
vid Svartmangatan, för att erhålla slutliqvid å en af
Lundqvist den 20 April 4849 till Lindskog utgifven
skuldsdel å 533 rdr 46 sk. bko, och på hvilken i
tvenne poster förut var afbetaldt 266 rdr 32 sk. bkö,
hade Lundqvist frånryckt Lindskog ifrågavarande
skuldsedel och sönderrifvit densamma; i anledning
hvaraf Lindskog yrkade laga ansvar på Lundqvist
med begäran, att Lundqvist antingen skulle genast
återställa reversen, eller också betala den återstående
skulden.
Vi härom i dag hållet förhör företedde Lindskog
ena hälften af reversen och berättade, att då han
ofvannämnde dag infunnit sig hos Lundqvist, hade
denne först begärt att få reversen qvitterad samt
upptagit plånboken med tillkännagifvande att han
ämnade infria den; men då Lindskog vägrat att qvit-
tera reversen, innan han först fått se penningarne,
hade Lundqvist åter stoppat plånbokee i fickan och
bedt att Lindskog skulle uträkna räntan. Detta hade
Lindskog efterkommit, samt för detta ändamål fram-
tagit reversen och lagt den på ett bord; hvarefter
han uträknat att räntan utgjorde 24 rår bko. Der-
efter hade Lundqvist begärt ätt Lindskog, hvilken
vid de föregående afbetalningarne qvitterat desamma
under kontexten, skulle ändra detta och qvitera dem
på motsa:ta sidan af reversen, hvilket Lindskog äf
venledes efterkommit. Lundqvist som dåstått bred-
vid birdet, hade derpå fattat tag uti reversen, samt
med .en. penna strukit ett streck öfver densamma,
ech då Lindskog ville rycka undan reversen, hade
ban endast fått hilften af densamma, emedan Lund-
qvist gvarhållit den öfriga hälften och dermed sprun-
git på dörrn. ;
Lundqvist, häröfver hörd, bestred Lindskogs upp-
gift såsom sanningslös och påstod att han vid det
ifrågavarande tillfället betalt såväl kapitalet som rän-
tan. Lindskog hade sjelf sönderrifvit reversen och
behållit ena hälften deraf. Tillfrågad hvarföre han
ansett nödigt att anmoda Lindskog att göra ändrin-
gar på -reversen, då han, i fall han ämnade betala
den, genast sjelf skulle blifva egare af densamma,
svarade han att detta skett af dumhet. Afyen fö:
retedde Lundqvist ett bevis, att han sjelf uttagit
stämning å Lindskog uti Rådstugurätter, för det
denne gjorde Lundqvist en beskyllning som gick å
heder och ära: : Då Lundqvist, på tillfrågan hvar
han gjort af den öfriga hälften af reversen, upplyste
att han hade den hemma hos sig, tillsades ban att
gå hem efter den, hvilket han äfven gjorde; och då
han vid återkomsten fortfor att, oaktadt polismästa-
rens uppmaningar att i godo uppgöra affiren, neka
för engifvelsen, hänvistes målet till Rådstugurättens
vidare behandling.
Götheborg. 1I Götheborgs Handels- och Sjöfarts-
tidning lemnas följande berättelse om väldsamheter,
som föröfvades den 4 dennes å Loreptzberg. Un-
der det att några murarearbetare nämnde dag. om-
kring kl. 40 på aftonen, i allsköns ro höllo på med
att dricka märg i benen) i ett af skänkrummen å
förbemälte ställe, inkommer dit en schåare och frå-
gar: är något intaget äfven för. mig? Då härpå
följde ett nekande svar, började denne tala om mu-
rares högmod 8c., tilläggande, att en schåare vore
lika god som en murare. Ibland de närvarande voro
äfven tvenne murare, bröderne Carl Fredrik och
Gustaf Andersson. Då schåaren fick se Gustaf An-
dersson, yttrade han till denne: Du måste vara bra
stark, hvartill Andersson svarade: Jag skryter ej
äf min stfyrkan. För detta helt beskedliga svar, er-
höll den sednare en skuffaing så, att han föll mot
ett bord. Straxt efter denna ordvexling började stri-
den,. i hvilken en mängd personer lära deltagit. Gu-
staf Andersson, som anfölls af flere på en gång, för-
svarade sig -väl tappert, men. måste likväl duka un-
der för mängden åf motståndare; då han slogs om-
kull och, liggande på golfvet, sparkades i ryggen och
ansigtet, hvilket han sökte skydda; med-att- hålla
händerna deröfver. Medan detta påstod erböll An-
dersson jemväl ett knifstygn i venstra kinden, samt
flera ristningar å kläderna, hvarigenom dessa blefvo
sönderskurna.. När Carl Fredrik Andersson erfor,
huru brodern bhandlades, skyndade ban, fastän nå-
gra af hans bekanta sökte afråda honom från att
landa sig i slagsmålet, till dennes bistånd under
yttrande: Om jag ock skulle gå till döden, så vill
jag likväl bjelpa min bror, . Denna oförskräcktbet
slog tyvärr illa ut, enär han, inkommen bland vålds-
verkarne, fick ett svårt kvifstygn å högra sidan af
ansigtet samt rock och byxor sönderskurna. — Den
på stället stationerade polisbetjeningen förmådde dock
omsider göra ett slut på tumultetn;
ERROR