SES ESS F YET FEFVÖPED fs FRAME
brikanter, under påstående af förbud för deml
att låta utom fabrikerna arbeta åt sig, hos an-
dra än skråmästare. Domstolarne hafva dömt
till förmån för skråmästarne, men tillika låtit
förstå, att icke domaren utan lagseftaren be-
stämt utslagen.
Jag har kanske ägnat en för lång framställ-
ning åt dessa skrårörelser; men de sakna icke
vigt, ty de stå i sammanhang med den sociala
frågan, hvars lösning kommer, efter allt ut-
seende, att sysselsätta framtiden vida mer än med
hvad man hittills menat, när man talat om po-
litiska frågor. Bland våra arbetande klasser har
uppstått ett starkt anspråk på lika rättigheter,
om ej på jemnlikhet i allt annat: på en mö-
dan fullt ut motsvarande inkomst: på en den
personliga skickligheten motsvarande andel i
denna verldens goda. Arbetareföreningarne
hafva utbredt socialistiska åsigter. Barrikad-js
striden i Berlin den 18 Mars utfördes hufvud-
sakligen af unga arbetare, och bland dem fin-
ner den så kallade sociala republiken sina tal-
rika och beslutsamma anhängare. Att åt ar- js,
betsklassen skaffa politisk makt, att efter dess
behof ordna samhället, är grundtanken hos
mängden af dessa demokrater, hvilka för ögon-
blicket sträfva att i Preussen tillsätta Yrkes-
råd och skråföreståndare. Derigenom attrege-
ringens egna mått och steg begagnas emot
henne sjelf, råkar hon hos näringsståndet ut
för samma fara, som på en annan sida hos de
politiskt reaktionära föreningar, dem bon likaså
har sjelf fostrat. Der Treubunds, reaktionära
frimureri har bredt ut sitt nät öfver hela
Preussen. Junkerskapet, pietisterna, och alla
som fördöma upplysningens tidehvarf, tillhöra
detta förbund, hvilket regeriogen väl ännu
ailtjemnt gynnar, men som en dag kommer
att blifva bland hennes svåraste motståndare,
och som redan gör opposition, så ofta hon rö-
jer minsta eftergifvenhet för tidens kraf. All-
deles detsamma kommer återställelsen af skrå-
väsendet att medföra, eburu i motsatt rikt-
ning. Under skrånas och yrkesrådens hägn
mognar socialismen och förbereder ett farligt
utbrott. Den moderna medeltiden har under
sina romantiska drömmar missräknat sig, när
den trott sig kunna hos menniskorna återin-
föra den verkligt förflutna medeltidens åsigter
.och känslor. I stället för att blifva en un-
dergifven tjenare eller åtminstone en trogen
bundsförvandt åt tronen, skall det nya skrå-
väsendet? blifva ett medel för socialismen, till
genomdrifvande af sina planer. i
Om konungahuset förnimmer hufvudstaden
nästan ingenting. Vintern igenom har konun-
gen bott på Charlottenburg, och derifrån flyt-
tar han nu till Potsdam. Berlin har blifvit
honom förhatligt; hvarken han eller hans hof
vilja återvända hit, innan hufvudstaden visar
sig verkligt ångerfull. Men itrots af de många
embetsmännen, soldaterna, det välsinnade ri-
kare borgerskapet, och den reaktionära magi-
straten, äro tre fjerdedelar af stadens invånare
demokrater, och blifva det ytterligare genom rn
polisens våldsamheter. Ju vidare reaktionen!g
utbreder sig och förföljelserna mot de frisin-
nade tilltaga, ju mera ökas hatet. Medelst
den nya disciplins-förordningen och det åter-
införda spioneriet hafva de ringare embets-
männen blifvit alldeles förskrämda, och man
kan redan se huru demoralisationen vexer.
Icke blott civila subalterner, utan till och med
domare, bfrämja den ytterligare, genom sitt
spionfjesk hos de högre inom vår embets-
mannahierarki. -
Vid hofvet sträfvar det österrikiskt ryska
partiet oupphörligt att söndra konungen från
brr Manteuffel och Radowitz. Hvem skulle
väl någonsin kunnat föreställa sig att dessa
herrar nu, i de sig så kallade patrioternas ögon,
blifvit röda republikaner och öfverhopas med
ilska och förbannelser likt fallna erkeenglar!
Sjelfva demokratien väcker ej en sådan rys-
ning hos reaktionen. Demokratien betraktas
af reaktionen som en besegrad och vanmäktig
fiende: men de konstitutionella, med deras teo-
rier om majoritetens välde, deras skattebevill-
ningsrätt och medstyrelse, anses af reaktionen
för mensklighetens sannskyldiga plågoandar.
Företeelserna i Erfurt hafva stegrat dessa
känslor. Väl såg man bland högern derstädes
Preussens samtliga ministrar, Radowitz natur-
ligtvis äfven, och främst ibland dem hr v.
Manteuffel. Men Radowitz var för slug att i
allt rätta sig efter de kortsynta reaktionärerna,
och dessutom i besittning af konungeas för-
troende; och detta är mer än nog att göra
honom förhatlig. Han befann sig som oftast
på väg meilan Erfurt och Potsdam; men knappt
hade han genom sin vältalighet förmått ko-
nungen till något oundgängl:gt medgifvande,
innan en adjutant ilade efter bsnom till Erfurt
med kontraorder; österrikiska partiet hade då
mellankommit och gjort sin önskan gällande.
Konungen fortfar att vackla emellan dessa beggeli
inverkningar, och derföre kan ingen här för-
utse hvad som sker i dag eller i morgon. För-
lorar hr von Radowitz sitt inflytande, då möta
tyska förbundsdagen och försoningen med Ryss-
land och Österrike icke något binder. Man
må tänka hvad man vill om denne preussiske
Talleyrand; men det är knappast af tycke,
utan af statsmannaöfvertygelse, som han allt-
jemt upprätthåller Maj-förbundet och Preussens
roll deri.
Meyerbers Profet gafs för några dagar sedan
med utomordentlig prakt. Den och teater-
effekterna voro det bästa f heta spektaklet.
Musiken är uten tvifvel fullåndad. Men, som i
redan är sagdt, Om konstskönhet hos stycket;
kan man icke tala särdeles.
Måleri- och skulptur-expositionen härstädes
har förkofrat sig något sedan. jag skref sist;
åtminstone hafva några genrebilder och land-
skapsstycken af värde tillkommit. För öfrigt
lider äfven konsten af våra politiska splittrin-
gar. Hvarken konungen eller de förnäma köpa
någonting, om än så förtjenst ullt, i fall konstnärn