une RR KS ERNER
inom kommitteen kämpade f:r de stridiga å-
sigterna i skolfrågan, och slutligen å begge si-
idorna kommo på den lyckliga tanken, att sa-
ken måste praktiskt afgöras genom anläggande
af ett undervisningsverk helt och hållet efter
de nyes theori: då det ena partiet förmodade,
att detta verks totala misslyckande skulle blifva
det bästa beviset för riktigheten af det äldre
systemet; liksom det andra partiet med skäl
ansåg ingenting så fördelaktigt, som sjelfva
detta prof, till bestyrkande af det nya syste-
mets företräde. Man ser således, at så stri-
dige kommitteens förnämste ledare än voro,!
förenade de sig dock i ön-kan om Nya Ele-
mentarskolans stiftande: den ena sidan i glad
förhoppning om dess framgång; den andra i
en lika pglad förboppning om nya theoriens
fall genom sjelfva detta eldprof: När Kongl.
Maj:t biföll förslaget, och nya skolan aniades,
uppfylldes alltså — märkvärdigt nog — ge-
nom denna primitiva akt tvenne fiendtliga lä-
gers åtminstone i ett fall -sammanstämmande
begäran. Utom det intressanta, som redan lig-
ger häruti, skall säkert också ingen undgå att
intagas af flere förträffliga yttranden och be-
tänkanden, från begge sidornas hufvudmän af-
gifna, och förvarade i kommitteens förhandlin-
gar. Man återfinner här, samladt på ett ställe,
nästan allt, åtminstone det bästa, som till gamla
skolans försvar kan sägas. Theorierna för den
nya voro naturligtvis icke ännu uttänkta ända
i enskildheter; menåtskilliga af de stora grund-
dragen ser, man. I detta afseende var det som
hr Agardh i synnerhet utmärkte sig. Han vi-
sade och yrkade: 1:0 att skolan borde vara
rationell (tillfredsställande förnuftets fordrin-
gar), allmän och oafbruten (ett enda helt ifrån
folkskolan ända till universitetet); 2:o att för-
äldrarne -måste tillerkännas rätt, att få inom
skolan bestämma sina barns studier och de lä-
roämnen dessa böra omfatta; 3:o att lärjun-
garne måste få fortskrida fritt i alla läroäm-
nen särskildt 0. s. v.
Huru alt detta sedermera i Nya Elementar-
skolan upptogs och, jemte en mängd annat som
nyuppfanns, utpräglades till bestämda, i detalj
gående organisationsformer, hör icke hit att
vidröra, belst det är allmänt bekant. Endast
det må i förbigående anmärkas, att berömmet
för den nya skolans påbörjande i hufvudsaklig
mån tillkommer den redan inom kommitteen
i sin lifliga strid för det nya systemet så ut-
märkte (nuv. gen. och presid.) hr Lefren, lik-
som sedermera (nuv. presid.) hr v. Hartmans-
dorff, hvilka begge män, om de ock rimligtvis
ej kunde besitta sjelfva den pedagogiska för-
farenhet, som behöfdes för att uttänka och i
verket sätta den nya skolans särskilda organi
sationsformer, dock genom oafbruten kärlek
och nit derför, samt genom ståndaktigt försvar
på ort och ställe, der sådant af ingen bättre
än dem kunde utföras, upprätthöllo skolans
många gånger hotade existens, och sålunda
förskaffade hennes utförare möjligheten att få
uppgöra och fullkomna organisationen. Å an-
dra sidan intog bland det gamla systemets ko-
ryfeer inom kommitteen ingen en så aktad
plats, som framl. landshöfding H. Järta. Det!
är väl sannt, att man läser bans yttranden, både .
här och i ströskrifter eljest, hufvudsakligen
blott för stilens skull. Tankarne, så haltlösa,
halfva och inkonseqventa de stå der, utgöra
dock, äfven de, märkvärdiga bidrag till saken
i det hela; emedan de innefatta det förnäm-
sta, som för gamla skolan kan anföras. Hans
Jåärta har derföre alltid hemburit en rättvis
hyllning från begge skolpartierna; och, om ban
ej uträttat annat, hafva likväl hans åtminstone
till affattningsformen berömliga yttranden fram-
kallat sednare skrifter, från andra händer
mycket bidragande till det stora ämnets ut-
veckling och förande mot målet. I kommit-
teen lät också (dåv. biskopen, nuv. erkebisk.)
hr af Wingård höra en mäktig stämma, egent-
ligen afgifvande en nära nog i edlig form med-
delad: försäkran patt ej ett hår på det gamla
skulle röras, hvilket också, med kännedom om
den tur som det gamla hade, visserligen med
stor tillförsigt kunde yttras den tiden.
Emellertid följde på nya skolans stiftelse
och kommitte-arbetets upphörande tjugutre in-
nehållsrika år. Hvad som under dem utveck-
lade sig, blef omsider till mycket gagn både
för det gamla och nya: för det sednare, som
vann i tillväxt och styrka; för det förra, som
fick sig gifven en säker grund för ombildaing,
förbättring, förvandling. Denna fortgår nu,
som man ser, med raskare steg, sedan gymna-
. siernas förening med det öfriga elementarläro-
verket, hvilken länge utgjorde en det allmänna
tänkesättets fordran, slutligen blifvit af rege-
ringen sjelf anbefalld. Eljest förete ock de
tillryggalagda tjugutre åren många enskilda
märkvärdigheter, hvartill väl ej såsom den
minsta må räknas den händelsen, att tvenne
af de män, hvilka med skäl kunna kallas
Nya Elementarskolans förnämste stiftare och
upprätthållare, åtminstone i yttre mening
— -hrr Lefren och Hartmansdorff små-
ningom i politiken allt mer rangerade sig
på den ultrakonservativa sidan, utan att de
derföre öfvergåfvo skolan. Enda förklarings-
grunden för denna motsägelse måste ligga i
den oaständigheten, att dessa män icke insågo
det oskiljaktiga och saknödvändiga samman-
bang, hvari Nya Elementarskolans grundsatser,
ehuru efter utseende blott rörande pedagogi-
ken, dock i sjelfva ideerna stå till den framåt-
skridande samhällsförbättringen i det hela, på
sätt som de nye mena den. Det är synnerli-
gen syftesstridigt att lemna Nya Elementar-
skolans system sitt bifall, på samma gång som
man ogillar och bekämpar den progressiva po-
litiken.. Men om dessa män; genom brist på
insigt och erkännande bäraf, visat sig inkon-
seqvente till tankar och handlingar i detta
fall, så. länder det dem dock till stor heder,
att de icke af politisk fanatism i öfrigt låtit
sig hänföras att förstöra eller förvrida sjelfva
det under deras händer varande nva Järover-