une RR KS ERNER inom kommitteen kämpade f:r de stridiga åsigterna i skolfrågan, och slutligen å begge siidorna kommo på den lyckliga tanken, att saken måste praktiskt afgöras genom anläggande af ett undervisningsverk helt och hållet efter de nyes theori: då det ena partiet förmodade, att detta verks totala misslyckande skulle blifva det bästa beviset för riktigheten af det äldre systemet; liksom det andra partiet med skäl ansåg ingenting så fördelaktigt, som sjelfva detta prof, till bestyrkande af det nya systemets företräde. Man ser således, at så stridige kommitteens förnämste ledare än voro,! förenade de sig dock i ön-kan om Nya Elementarskolans stiftande: den ena sidan i glad förhoppning om dess framgång; den andra i en lika pglad förboppning om nya theoriens fall genom sjelfva detta eldprof: När Kongl. Maj:t biföll förslaget, och nya skolan aniades, uppfylldes alltså — märkvärdigt nog — genom denna primitiva akt tvenne fiendtliga lägers åtminstone i ett fall -sammanstämmande begäran. Utom det intressanta, som redan ligger häruti, skall säkert också ingen undgå att intagas af flere förträffliga yttranden och betänkanden, från begge sidornas hufvudmän afgifna, och förvarade i kommitteens förhandlingar. Man återfinner här, samladt på ett ställe, nästan allt, åtminstone det bästa, som till gamla skolans försvar kan sägas. Theorierna för den nya voro naturligtvis icke ännu uttänkta ända i enskildheter; menåtskilliga af de stora grunddragen ser, man. I detta afseende var det som hr Agardh i synnerhet utmärkte sig. Han visade och yrkade: 1:0 att skolan borde vara rationell (tillfredsställande förnuftets fordringar), allmän och oafbruten (ett enda helt ifrån folkskolan ända till universitetet); 2:o att föräldrarne -måste tillerkännas rätt, att få inom skolan bestämma sina barns studier och de läroämnen dessa böra omfatta; 3:o att lärjungarne måste få fortskrida fritt i alla läroämnen särskildt 0. s. v. Huru alt detta sedermera i Nya Elementarskolan upptogs och, jemte en mängd annat som nyuppfanns, utpräglades till bestämda, i detalj gående organisationsformer, hör icke hit att vidröra, belst det är allmänt bekant. Endast det må i förbigående anmärkas, att berömmet för den nya skolans påbörjande i hufvudsaklig mån tillkommer den redan inom kommitteen i sin lifliga strid för det nya systemet så utmärkte (nuv. gen. och presid.) hr Lefren, liksom sedermera (nuv. presid.) hr v. Hartmansdorff, hvilka begge män, om de ock rimligtvis ej kunde besitta sjelfva den pedagogiska förfarenhet, som behöfdes för att uttänka och i verket sätta den nya skolans särskilda organi sationsformer, dock genom oafbruten kärlek och nit derför, samt genom ståndaktigt försvar på ort och ställe, der sådant af ingen bättre än dem kunde utföras, upprätthöllo skolans många gånger hotade existens, och sålunda förskaffade hennes utförare möjligheten att få uppgöra och fullkomna organisationen. Å andra sidan intog bland det gamla systemets koryfeer inom kommitteen ingen en så aktad plats, som framl. landshöfding H. Järta. Det! är väl sannt, att man läser bans yttranden, både . här och i ströskrifter eljest, hufvudsakligen blott för stilens skull. Tankarne, så haltlösa, halfva och inkonseqventa de stå der, utgöra dock, äfven de, märkvärdiga bidrag till saken i det hela; emedan de innefatta det förnämsta, som för gamla skolan kan anföras. Hans Jåärta har derföre alltid hemburit en rättvis hyllning från begge skolpartierna; och, om ban ej uträttat annat, hafva likväl hans åtminstone till affattningsformen berömliga yttranden framkallat sednare skrifter, från andra händer mycket bidragande till det stora ämnets utveckling och förande mot målet. I kommitteen lät också (dåv. biskopen, nuv. erkebisk.) hr af Wingård höra en mäktig stämma, egentligen afgifvande en nära nog i edlig form meddelad: försäkran patt ej ett hår på det gamla skulle röras, hvilket också, med kännedom om den tur som det gamla hade, visserligen med stor tillförsigt kunde yttras den tiden. Emellertid följde på nya skolans stiftelse och kommitte-arbetets upphörande tjugutre innehållsrika år. Hvad som under dem utvecklade sig, blef omsider till mycket gagn både för det gamla och nya: för det sednare, som vann i tillväxt och styrka; för det förra, som fick sig gifven en säker grund för ombildaing, förbättring, förvandling. Denna fortgår nu, som man ser, med raskare steg, sedan gymna. siernas förening med det öfriga elementarläroverket, hvilken länge utgjorde en det allmänna tänkesättets fordran, slutligen blifvit af regeringen sjelf anbefalld. Eljest förete ock de tillryggalagda tjugutre åren många enskilda märkvärdigheter, hvartill väl ej såsom den minsta må räknas den händelsen, att tvenne af de män, hvilka med skäl kunna kallas Nya Elementarskolans förnämste stiftare och upprätthållare, åtminstone i yttre mening — -hrr Lefren och Hartmansdorff småningom i politiken allt mer rangerade sig på den ultrakonservativa sidan, utan att de derföre öfvergåfvo skolan. Enda förklaringsgrunden för denna motsägelse måste ligga i den oaständigheten, att dessa män icke insågo det oskiljaktiga och saknödvändiga sammanbang, hvari Nya Elementarskolans grundsatser, ehuru efter utseende blott rörande pedagogiken, dock i sjelfva ideerna stå till den framåtskridande samhällsförbättringen i det hela, på sätt som de nye mena den. Det är synnerligen syftesstridigt att lemna Nya Elementarskolans system sitt bifall, på samma gång som man ogillar och bekämpar den progressiva politiken.. Men om dessa män; genom brist på insigt och erkännande bäraf, visat sig inkonseqvente till tankar och handlingar i detta fall, så. länder det dem dock till stor heder, att de icke af politisk fanatism i öfrigt låtit sig hänföras att förstöra eller förvrida sjelfva det under deras händer varande nva Järover