Article Image
SES ESS F YET FEFVÖPED fs FRAME brikanter, under påstående af förbud för deml att låta utom fabrikerna arbeta åt sig, hos andra än skråmästare. Domstolarne hafva dömt till förmån för skråmästarne, men tillika låtit förstå, att icke domaren utan lagseftaren bestämt utslagen. Jag har kanske ägnat en för lång framställning åt dessa skrårörelser; men de sakna icke vigt, ty de stå i sammanhang med den sociala frågan, hvars lösning kommer, efter allt utseende, att sysselsätta framtiden vida mer än med hvad man hittills menat, när man talat om politiska frågor. Bland våra arbetande klasser har uppstått ett starkt anspråk på lika rättigheter, om ej på jemnlikhet i allt annat: på en mödan fullt ut motsvarande inkomst: på en den personliga skickligheten motsvarande andel i denna verldens goda. Arbetareföreningarne hafva utbredt socialistiska åsigter. Barrikad-js striden i Berlin den 18 Mars utfördes hufvudsakligen af unga arbetare, och bland dem finner den så kallade sociala republiken sina talrika och beslutsamma anhängare. Att åt arjs, betsklassen skaffa politisk makt, att efter dess behof ordna samhället, är grundtanken hos mängden af dessa demokrater, hvilka för ögonblicket sträfva att i Preussen tillsätta Yrkesråd och skråföreståndare. Derigenom attregeringens egna mått och steg begagnas emot henne sjelf, råkar hon hos näringsståndet ut för samma fara, som på en annan sida hos de politiskt reaktionära föreningar, dem bon likaså har sjelf fostrat. Der Treubunds, reaktionära frimureri har bredt ut sitt nät öfver hela Preussen. Junkerskapet, pietisterna, och alla som fördöma upplysningens tidehvarf, tillhöra detta förbund, hvilket regeriogen väl ännu ailtjemnt gynnar, men som en dag kommer att blifva bland hennes svåraste motståndare, och som redan gör opposition, så ofta hon röjer minsta eftergifvenhet för tidens kraf. Alldeles detsamma kommer återställelsen af skråväsendet att medföra, eburu i motsatt riktning. Under skrånas och yrkesrådens hägn mognar socialismen och förbereder ett farligt utbrott. Den moderna medeltiden har under sina romantiska drömmar missräknat sig, när den trott sig kunna hos menniskorna återinföra den verkligt förflutna medeltidens åsigter .och känslor. I stället för att blifva en undergifven tjenare eller åtminstone en trogen bundsförvandt åt tronen, skall det nya skråväsendet? blifva ett medel för socialismen, till genomdrifvande af sina planer. i Om konungahuset förnimmer hufvudstaden nästan ingenting. Vintern igenom har konungen bott på Charlottenburg, och derifrån flyttar han nu till Potsdam. Berlin har blifvit honom förhatligt; hvarken han eller hans hof vilja återvända hit, innan hufvudstaden visar sig verkligt ångerfull. Men itrots af de många embetsmännen, soldaterna, det välsinnade rikare borgerskapet, och den reaktionära magistraten, äro tre fjerdedelar af stadens invånare demokrater, och blifva det ytterligare genom rn polisens våldsamheter. Ju vidare reaktionen!g utbreder sig och förföljelserna mot de frisinnade tilltaga, ju mera ökas hatet. Medelst den nya disciplins-förordningen och det återinförda spioneriet hafva de ringare embetsmännen blifvit alldeles förskrämda, och man kan redan se huru demoralisationen vexer. Icke blott civila subalterner, utan till och med domare, bfrämja den ytterligare, genom sitt spionfjesk hos de högre inom vår embetsmannahierarki. Vid hofvet sträfvar det österrikiskt ryska partiet oupphörligt att söndra konungen från brr Manteuffel och Radowitz. Hvem skulle väl någonsin kunnat föreställa sig att dessa herrar nu, i de sig så kallade patrioternas ögon, blifvit röda republikaner och öfverhopas med ilska och förbannelser likt fallna erkeenglar! Sjelfva demokratien väcker ej en sådan rysning hos reaktionen. Demokratien betraktas af reaktionen som en besegrad och vanmäktig fiende: men de konstitutionella, med deras teorier om majoritetens välde, deras skattebevillningsrätt och medstyrelse, anses af reaktionen för mensklighetens sannskyldiga plågoandar. Företeelserna i Erfurt hafva stegrat dessa känslor. Väl såg man bland högern derstädes Preussens samtliga ministrar, Radowitz naturligtvis äfven, och främst ibland dem hr v. Manteuffel. Men Radowitz var för slug att i allt rätta sig efter de kortsynta reaktionärerna, och dessutom i besittning af konungeas förtroende; och detta är mer än nog att göra honom förhatlig. Han befann sig som oftast på väg meilan Erfurt och Potsdam; men knappt hade han genom sin vältalighet förmått konungen till något oundgängl:gt medgifvande, innan en adjutant ilade efter bsnom till Erfurt med kontraorder; österrikiska partiet hade då mellankommit och gjort sin önskan gällande. Konungen fortfar att vackla emellan dessa beggeli inverkningar, och derföre kan ingen här förutse hvad som sker i dag eller i morgon. Förlorar hr von Radowitz sitt inflytande, då möta tyska förbundsdagen och försoningen med Ryssland och Österrike icke något binder. Man må tänka hvad man vill om denne preussiske Talleyrand; men det är knappast af tycke, utan af statsmannaöfvertygelse, som han alltjemt upprätthåller Maj-förbundet och Preussens roll deri. Meyerbers Profet gafs för några dagar sedan med utomordentlig prakt. Den och teatereffekterna voro det bästa f heta spektaklet. Musiken är uten tvifvel fullåndad. Men, som i redan är sagdt, Om konstskönhet hos stycket; kan man icke tala särdeles. Målerioch skulptur-expositionen härstädes har förkofrat sig något sedan. jag skref sist; åtminstone hafva några genrebilder och landskapsstycken af värde tillkommit. För öfrigt lider äfven konsten af våra politiska splittringar. Hvarken konungen eller de förnäma köpa någonting, om än så förtjenst ullt, i fall konstnärn

13 maj 1850, sida 2

Thumbnail