(Insändt från Westergöthland.)
Prosten Sven Magnus Liedzen.
Skara stift har nyligen gjort en stor, en oer-
sättlig förlust genom prosten Liedzens död. Det
finnes personer i lifvet, som under ett an-
språkslöst yttre och ställde på en lägre punkt
i samhället dölja inom sig de största skatter,
dem en huld och frikostig natur tilldelat dem;
en sådan person var prosten Liedzöen. Utru-
stad med ett ganska ljust och skarpsinnigt huf-
vud förenade han dermed det ädlaste bjerta,
som klappade för allt ädelt och godt i mensk-
ligheten, som aldrig förnekade sig när det gäll-
de att försvara sanning och rätt och med oe-
motståndlig styrka nedslog lögnen, fräckheten
och hyckleriet, hvarest de vågade framträda.
Anda ifrån barndomen var han alltid utmärkt
såsom den främste bland sina kamrater i hul-
vud, i kunskaper och seder. Efter tagen filo-
sofisk magistergrad, blef han prest och 1812
esqvadr.-predikant vid lifgardet till häst, hvil-
ken befattning han innehade till 1820, då han
blef kyrkoherde i Adelöf, under hvilken tid
han såsom informator vistades i direktör Arf-
vidsons hus i Stockholm. 1832 blef han kyr-
koherde i Larf och sluteligen kontraktsprost
öfver Wilska kontrakt. Den 7 innevarande
månad var hans dödsdag.
Detta är den korta och anspråkslösa teck-
ningen af honom. Detta och mycket mera har
blifvit sagdt om ganska många, högst medel-
måttiga personer och likväl gäller teckningen
nu en utmärkt man, Prosten Liedzen var, så-
som vi redan nämnt, utrustad med utmärkt huf-
vud, utveckladt och prydt af ganska grund-
liga och vidsträckta kunskaper både i den klas-
siska och moderna litteraturen. Horatius, Ta-
citus, Shakespeare, Schiller och Göthe kunde
han mest utantill: han skulle med heder hafva
beklädt en professorsstol i esthetiken; åt denna
vetenskap lutade han hufvudsakligen. Prosten
Liedzn samt expeditionssekreterarne Richert
och Backman bar allmänheten att tacka för
den goda öfversättningen på svenska af Sturle-
son, som utkom i Stockholm 1816 och följ.
år. Detta oaktadt kunde han dock ej anses
värdig ett förord att erhålla tbeologie doktors-
värdigheten vid sista promotionen inom denna
fakultet, under det hans svåger prosten Afze-
lius i Alingsås, som gerna lät fem vara jemt
inför de uppsatte, erhöll denna värdighet.
Också väckte Liedzens förbigående vid detta
tillfälle lika mycken förvåning som harm. Men
Liedzn saknade just de egenskaper, smidighet
och kryperi, som vid dylika tillfällen framför
andra hugnas med utmärkelse. Det är sådana
peccata omissionis et commissionis, som göra
att hvarje man af sjelfständighet med åtlöje
åser dessa dekorationer, som sökas blott af få-
fängan och lycksökeriet.
Prosten Liedzen var i sitt umgänge med
menniskor mycket glad och treflig. Man be-
höfde icke många minuter vara i hans sällskap
innan man fick skratta sig mätt. Infall, an-
märkningar och anekdoter af den mest komi-
ska natur haglade ifrån honom. Också var
hans hus det trefligaste man kunde önska och
eftersökt och besökt af alla, som kunde få
någon anledning att helsa på der. Han är nu
bortgången, den ädle mannen; men länge skall
hans minne lefva inom Skara stift, och sent
födes hans like.
—— 0