Korrespondens-artikel.
Paris d. 23 April 1850.
Den fortfarande agitationen mot republiken hos
det reaktionära partiet ger tydligt tillkänna att för-
bittringen hos de moterata är outsläcklig, hvilket
de ock låta framlysa vid hvarje gynnande tillfälle.
Nu liksom tillförne uppsökas alla användbara me-
del för att reta, uppägga eller locka folkmassan till
desperation, men liksom förut äro dessa försök frukt-
lisa. Våld, spioneri och polisdespotism hafva aldrig
spelat en större och vågsammare roll än i närva-
rande stund. men detta oaktadt har aldrig Paris i
det stora hela framvisat en trefligare anblick. Vår
vackra stad fröjdar sig nu åt den mest omvexlande
liflighet. Alla hoteller äro uppfyllda med resande,
handel och fabriker hafva vid vårens ankomst tagit
en förvånande fart. Aristokraterna skrika och har-
mas just öfver detta lyckliga förhållande, emedan de
önskade se sakerna he!t annorlunda. Folket åter
utgör nu det konservativa partier och är arbetsamt
och fredligt, nöjdt med hvad som är, i förhoppning
på framtida successiva förbättringar, samt har kom-
mit till den kloka öfverenskommelsen, att om möj-
ligt icke af maktmissbruken låta reta sig till några
excesser. Märkligt nog är för öfrigt, att massan
mera synes fördraga intrång och orättvisor från mak-
tens sida under republiken än under kunglighetens
välde, och får blott konstitutionen vara i fred så
bortfrätes nog så småningom af sig sjelf, tänka de,
det som är mögladt och qvarstår i andra inrättnin-
gar, oföreoligt med republiken.
Öfverläggningarne om deportationslagen hafva bland
allmänheten väckt ett lifigt intresse, i synnerhet frå-
gan om dess tillämpande på de redan dömde. La-
martine har åter bestigit tribunen, yrkande rättvisa
och mensklighet, värdigt talaren och Frankrike.
Odilon Barrot har haft mod att bryta sin långa
tystnad för att liksom påminna den förvånade all-
mänheten om den vältalige och frisinnade opposi-
tionsmannen från flydda d gar. Uppehållen och
styrkt af den goda sak för hvilken han stridde, åter-
vann han sin fordna inspiration och i trots af mot-
partiets alla försök, krossade med sitt ord försöket
att tillämpa denna alltför stränga lag på de i Bour-
ges och Versailles dömde frihetsmännen. — Man
har anmärkt att alla de stora talarne på högra si-
dan hafva afbållit sig ifrån att deltaga i diskussio-
nen om denna stränga åtgärd. De hafva öfverlem-
nat projektets försvarande åt ministeren och ut-
skottet, åtnöjande sig sjelfve att knata, afbryta
och förvilla. Deremot har oppositionen försvarat och
mildrat genom alla sina mest imponerande organer,
såsom Lamartine, Victor Hugo Jules Fayre, slutligen
Odilon Barrot. I anledning af det nederlag majo-
riteten i denna fråga lidit, talades om ministrarnes
afsked. Som detta icke sedermera bekräftat sig,
hafva de troligen besinnat sig på saken — och stan-
na qvar. Som oförsonligheten tyckes utgöra de
rådande principerna i deras system, så hafva de be-
slutat att på annat sätt söka ersättning för den re-
troaktivitetslag som undsluppit dem. Efter att hafva
grundat ett lagsystem, som fångslar kroppen och
förlamar själen, som dömmer till ständig landsför-
visning och dödar hvarje förhoppning om återseende
af fosterjorden, äro de ändock icke nöjde: det åter-
står dem ännu att slita hjertats heligaste band. De
män hvilka gifvit sig namn af familjens och ägan-
derättens beskyddare, vilja åt de olyckliga, hvilka
dömas att framsläpa sitt lif i en ödemark, 4,500
lieues från fåderneslandet, förnekade trösten af en ma-
kas, en moders eller sica barns närvaro. Den ädle
Lamartine har här haft ett nytt tillfälle att upp-
träda som mensklighetens och de oskyldiges försvar
rare. Han har sökt anslå själens ömmaste strängar,
han har som exempel framställt madame de Lava-
lette, som med kärlek och hjeltemod delade sin mans
öde, madame de Polignac som inneslöt sig i cita-
dellet vid Ham, med sin make Carl X:des minister.
Han har slutligen frågat, om Frankrike skall vara
srymmare än England är mot dem, som föras till
Nya Holland, eller grymmare än sjelfva Ryssland,
mot de olycklige hvilka skickas till Siberien? Alt
var dock förgäfves. Majoriteten tillslöt både hjerta
och öra och adopterade ministerens och kommissio-
nens förslag med 361 röster mot 302 samt hänsköt
saken till styrelsens afgörande för hvarje fall ser-
skildt.
Polisens stränghet tilltager med hvarje dag och
öfverskrider både ordningens och lagens gränsor.
Ingen tidning får mera säljas på öppen gata, de stac-
kars kolportörerna förföljas öfverallt. På qvällarne
få inga republikanska blad säljas, endast de re-
aktionära såsom Gazette de France, La Patrie
och Le Moniteur. Deremot göres beslag på den
moderat-republikanska tidningen Lvenement, hyvil-
ken till och med bundtvis sönderrifves på öppen
gata af polisens handtlangare. De trenne reaktio-
nära och tillåtna tidningarne äro föga i publikens
smak, hvaremot folket så omringar läskabinetterna
för att erhålla VEvnement, VE:staffette och Demo-
cratie Pacifique, att man knappt kan komma dit.
Redaktionen af IEvenement har uti inkörsporten af
det hus som tillhör redaktören af La Presse, Emile
Girardin, etablerat en försäljningsbyrå för sin tid-
ning, och för att erhålla ett nummer är man om
qväliarne nästan tvungen att göra queue på trottoi-
ren utanför.
Den 21 April. Republikens årsfest kommer att
firas. Beslutet derom har i nationalförsamlingen
varit enhälligt, med undantag af 41 röster. Repu-
blikens fiender hafva gjort hvad de kunnat för att
undvika denna högtid, de hafva till och med varit
nära att sätta en välgerning till skylt för sin egen
motvilja, men denna tanke vågade icke ens uttala
sig i tribunen. Man har vid närmare eftersinnande
troligen funnit, det olyckan var för helig att tjena
till affisch för ett parti. — Proklamationer och affi-
scher omvexla för hvarje dag. För första gången
har en blifvit synlig i dog på morgonen, hvilken i
omätliga bokstäfver har till öfverskrift: Paris tuera
la Fratice, samt i öfrigt begär ingenting mindre än
att styrelsen skall flyttas från Paris till någon annan
stad, t. ex. Tours. Affischen i sin helhet är blott
en så kallad puff för en reaktionär brochyr. Tvenne
andra hafva äfven i dag utkommit. Den ena inne-
håller: Qandidat de Vordre et du travail: Le-
clerc, enfant de Paris. Den andra: Candidature
de Leclerc. Aux Ouvriers: votez pour I-cierc.
Ingen af alla dessa hafva någon underskrifi. — Af
de soldater, bvilka ligga i garnison i Orleans, 55 till
antalet, hafva 48 voterat på Eugåne Sue samt 5 på
Leclerc, 2 perdues. .
Med den största förvåning hafva vi af Aftonbladet
sett hvilka nyheter Posttidningen och Morgonbladet
härifrån erhållit för att åt allmänheten meddela, så-
som t, ex. att då frihetsträden redhöggos, blusmän-