och hvarhelst ett folk brutit envåldsmaktens bojor. Vår konstexposition öppnades med denna månad i Berlin; men någonting mer eländigt har icke här varit att beskåda i mannaminne. Icke ett enda arbete af någon betydenhet, hvarsen i skulptur eller målarekonst; ingenting annat än den mest tröstlösa medelmåtta! Af största delen bland våra utmärktare konstnärer varseblir man i år ingenting. Naturligtvis rättar sig allmänhetens interesse efter hvad man erbjuder henne; man bryr sig litet om hela expositionen. Den bildande konstens förfall hos oss röjer sig synbart och förfärande. Mot slutet af månaden skall ändtligen Meyerbeers Profet här träda fram på hofteatern. Det skall, säger man, blifva det ståtligaste, som Berlin ännu haft tillfälle att bevittna; man har för ändamålet uppbjudit alla tänkbara effektmedel. Af sann konst står likväl föga att upptäcka i hela spektaklet. Men man har lyckats spänna nyfikenheten, och det så, a:t biljetterna till första representationen redan gälla flera Fredriesdorer, och att man, vid saknaden af annat lönande agiotage på Berlins börs, nu formligen spekulerar der i Profeibiljetter.