Du går inte, Rolf,, sade den skäggige gesällen. J: vet hvad det vill säga att sitta häktad; och de förbannac frågorna till höger och venster sen! En hederlig karl k: förlora förståndet på sådant tyg. Vi lemna icke ut honom ! skrek den förbittrade män; den, som blef allt mera hotande. Polismannen hade ännu icke fattat sitt beslut. Enda ogerna tycktes han skrida till det yttersta. Han tyck ej om att använda våld. Han ville heldre handla i tys het och utan uppseende. Var förnuftig, sade han till Rolf. Kom frivilligt me och intet skall ske eder.n Hvad är då mitt brott? frågade Rolf, som hittil tegat stilla och förhållit sig nästan passiv, ehuru han sje var hufvudpersonen i skådespelet.. Ni skall få veta allto, svarade polismannen; me varna edra vänner. Deras motstånd kan icke hjelpa ed och försvårar endast deras ställning desto mer., Rolf insåg anmärkningens riktighet och sade beslutsan Jag går med eder, men jag begär att få veta, hva före jag skall arresteras.s Jag gifver eder mitt ord att ni än i denna dag ska få veta det. Dock kan jag icke tala derom öppet för he verlden.n Iag litar på ers, sade Rolf; derefter vände han sig ti sina vänner med följande ord: Låt mig nu få gå. J vill icke att någon menniska skall ha olägenhet för m skull. Det skall väl icke kosta hufvudet heller,, tilla han med ett sorgligt leende. Rätt så, unge man! utropade polismannen. Var icke någon narr, Rolf! varnade de omkringst ende. 2 Menniskans vilja är dess himmelrike ! anmärkte de skäggige. Som du sjelf bäddar åt dig får du ligga, anmärk Badensaren, som missnöjd släppte machinarbetarers han Då de öfriga sågo, att machinarbetaren var fast i sj beslut att låta sig arresteras, upphörde de ock snart m sitt motstånd och öppnade den ring, inom hvilken de höl honom innesluten. Polismannen, säker om sin fånge, gi förut; mMachinarbetaren följde honom. Här och der hörd ännu en förbannelse eller knöts en näfve; derefter blef d åter lugnt och tyst i salen och snart gick allt sin vanli gång, såsom om intet särdeles hade händt. Vid dörren väntade tvenne gensdarmer, som motto, Rolf. Polismannen gjorde min af att aflägsna sig. Rc