Du går inte, Rolf,, sade den skäggige gesällen. J:
vet hvad det vill säga att sitta häktad; och de förbannac
frågorna till höger och venster sen! En hederlig karl k:
förlora förståndet på sådant tyg.
Vi lemna icke ut honom ! skrek den förbittrade män;
den, som blef allt mera hotande.
Polismannen hade ännu icke fattat sitt beslut. Enda
ogerna tycktes han skrida till det yttersta. Han tyck
ej om att använda våld. Han ville heldre handla i tys
het och utan uppseende.
Var förnuftig, sade han till Rolf. Kom frivilligt me
och intet skall ske eder.n
Hvad är då mitt brott? frågade Rolf, som hittil
tegat stilla och förhållit sig nästan passiv, ehuru han sje
var hufvudpersonen i skådespelet..
Ni skall få veta allto, svarade polismannen; me
varna edra vänner. Deras motstånd kan icke hjelpa ed
och försvårar endast deras ställning desto mer.,
Rolf insåg anmärkningens riktighet och sade beslutsan
Jag går med eder, men jag begär att få veta, hva
före jag skall arresteras.s
Jag gifver eder mitt ord att ni än i denna dag ska
få veta det. Dock kan jag icke tala derom öppet för he
verlden.n
Iag litar på ers, sade Rolf; derefter vände han sig ti
sina vänner med följande ord: Låt mig nu få gå. J
vill icke att någon menniska skall ha olägenhet för m
skull. Det skall väl icke kosta hufvudet heller,, tilla
han med ett sorgligt leende.
Rätt så, unge man! utropade polismannen.
Var icke någon narr, Rolf! varnade de omkringst
ende. 2
Menniskans vilja är dess himmelrike ! anmärkte de
skäggige.
Som du sjelf bäddar åt dig får du ligga, anmärk
Badensaren, som missnöjd släppte machinarbetarers han
Då de öfriga sågo, att machinarbetaren var fast i sj
beslut att låta sig arresteras, upphörde de ock snart m
sitt motstånd och öppnade den ring, inom hvilken de höl
honom innesluten. Polismannen, säker om sin fånge, gi
förut; mMachinarbetaren följde honom. Här och der hörd
ännu en förbannelse eller knöts en näfve; derefter blef d
åter lugnt och tyst i salen och snart gick allt sin vanli
gång, såsom om intet särdeles hade händt.
Vid dörren väntade tvenne gensdarmer, som motto,
Rolf. Polismannen gjorde min af att aflägsna sig. Rc