Article Image
billighet upphöja allt, som år hållet i en libe-
ral tonart, det må nu vara så medelmåttigt
eller underhaltigt som helst, men deremot ned-
svärta allt, äfven det yppersta, som är skrifvet
i en motsatt tendens.
Med hvad befogenhet ett sådant påstående.
blifvit gjordt, deröfver har en upplyst och o-
partisk allmänhet under en längre följd af år
haft tillfälle att sjelf döma.
I sammanhang härmed vilja vi nämna, att
en pennprodukt för icke längesedan sett dagen,
till hvars anmälan vi visserligen icke uppkal-
las af vårt litterära samvete. Men för att be-
taga de konservative ända till skenet af an-
ledning att, med afseende på denna pennpro-
dukt, åter framkomma med sin gamla ankla-
gelse mot de liberala, få vi nu fästa allmän-
hetens uppmärksamhet på nämnde produkt, vi
mena de Aphorismer,, som befinnas tryckta i
tidningen Tiden,, i M 14 detta år, xom Vo-
teringar, och i JM 25 och 26 ,rörande för-
ändrandet af folkrepresentationen i Sverigev.
Orsaken hvarföre vi inskränka oss till en an-
mälan af dessa aforismer, och i stället för en
fullständig analys åtnöja oss med några strödda
reflexioner, blir icke svår att inse för den
opartiske läsare, som tillika gör sig mödan att
i Tiden genomläsa samma aforismer.
Men till en anmälan af dessa aforismer bö-
rer att påminna läsaren om ett föregående ar-
bete af samma hand, hvilket står i samman-
hang med dem. Ar 1845. visade sig i bok-
handeln en liten skrift, tryckt i Upsala, med
titel af Satser om Lag och Lagstiftning. Dessa
satser äro nedskrifna af den för sin dialektiska
talang af en del beprisade professorn i prakti-
ska filosofien vid universitetet i Upsala C. J.
Boström. Dessa satser: uppmärksammades af
publiciteten, ehuru, oss veterligen, ingen tid-
ning: ingick i någon detaljerad. analys -af dem,
förmodligen derföre, att aforismerna voro för
mycket tidsvidriga för att göra en sådan på-
kallad, för litet motsvarande tidehvarfvets kul-
tur och medvetande; och man erkände den
stilistiska talang, med hvilken de voro ned-
skrifna, medan man höjde på axlarne åt inne-
hållet och tendensen. :
Om man emellertid granskar aforismerna,
skall man finna sig föranledd att önska en li-
ten afprutning i berömmet öfver hvad deras
dialektiska och formella förtjenst beträffar.
Man träffar der nemligen vid närmare påse-
ende en mängd förutsättningar, som icke lätt
kunna härledas ur en förnuftig och antaglig
princip, jemte språng från det ena till det an-
dra, hvilka hafva föga likhet med en skarp-
sinnig och koncis tänkares s. k. luckor, som
kunna utfyllas med mellanliggande tankar el-
ler tankeföljder af sammanbindande art.
Inkonseqvenser saknas ej heller. Sjelfva
Tidenx, deri aforismerna äro tryckta, skrufvar
sig också litet för den ohejdade konseqvens,
med hvilken Tids-partiet i densamma ser
simma egna grundsatser genomförda och uttalade.
Derföre prisar redaktionen dem väl behörigen,
såsom tillkomna till följe af en vetenskaplig
uppfattning af den förnuftsenliga staten, och
påstår dem bli svåra att vederlägga, välförstå-
endes om man ställer sig på samma grund
som författaren, men han varnar tillika allmän-
heten att icke tro, att dessa aforismer äro äm-
nade at. gälla för de konservatives program
eller deras sista ord. Också känner författa-
ren sjelf med sig, att han icke inom något
parti kan finna medbållare, utan: står ensam
och öfvergifven; och svårligen lärer han komma
utur den trånga cirkel, hvarinom han stannat,
såsom det hände. mannen på Polarresan af
Tegner. När förf. säger, att detta (hans de-
finition på votering) torde medgifvas af de
konservstive, men månne äfven af de så kal-
lade liberala eller — Destruktiva?, så visar
han tydligen, att han känner sig ställd utom
dem båda. - Men att vara ställd icke blott
utom tiden, utan till och med utom Tiden
— dit aforismerna likväl, under någon prof.
Palmblads distraktion, förirrat sig — det kan
man i sanning kalla tragiskt, men stolt.
De gamle brukade säga om den eller den
personen eller saken, hvilken var allmänt känd
och prisad, att dess blotta nämnande var dess
beröm. I en viss analogi härmed kan man om
aforismerna ganska riktigt säga, att deras af-
tryckande vore detsamma som en kritik öfver
dem. Men dessa aforismer äro nog många;
den, som önskar se dem, kan få läså dem ide
numror af Tiden, dem vi uppgilvit, hvilka
numera genom öfvertryck hållas allmänheten
sääskildt tillhanda, ehuru eljest inga lösa num-
ror af Tideny få köpas. :
Vi önske nu få fästa läsarens särskilda upp-
märksamhet på ett eller annat af hvad aforis-
merna innehålla.
Aforismerna 7, 8 och 9 lyda såsom följer:
Vid kvarje votering fordras och förutsättes lik-
väl, att rättigheterna äro förytterliga, emedan
all disposition af de oförytterliga är uppenbart
förnuftsstridig och således fullkomligt ogiltig.
Men framförallt fordras och förutsättes att
rättigheterna äro de voterandes egna; ty annars
blir allt voterande om dem en rättskränkning
— en stöld eller ett våld, så vida beslutet
verkställes). .
,Det är nemligen en rättslag, som icke til-
låter något undantag, att man ej får besluta
och följaktligen ej heller ivotera om andras
rättigheter, eburu mängden ej vill erkänna den
lagen i våra dagar,
Sedan förf. uppställt dessa aforismer, vänder
han sig, i en not till texten, till professor Wing-
NADEN a SE ER SA Ner NR SE AR TAKE EE
Thumbnail