nistens snille och med talangen att sköta affärer, som likna ett konungarikes finanser, förepar Robert L. Stephens sinne för vetenskap och konst. Hen visade mig porirättet af sin far, konstruktören af de förnämsta amerikanska ångskepp, och yttrade med särdeles välbehag: han var äfven en god filosof (he was a good metaphysician too). I sitt hus, dit man inkommer genom en egyptisk portal, har han en med mycken akustisk konst bygd konsertsal. I den står åtskilliga dyrbara flygelfortepianer, till en del konstruerade efter hans egna ider. Han sade, att hans ständiga sysselsättning med mekanik ofta ådrager honom häftig och envis hufvudvärk, mot hvilken musik är det enda verksamma botemedlet. När ban så behöfver, sätter han sig i ett hörn af salen och låter en hel orchester uppföra en symfoni. Måihända får jag anledning att framdeles nämna mer om denne man och hans företag, emedan jag snart hoppas få se hans verkstäder och skeppsdockor. Hvad som här öfverraskar i mekaniken, är den fullkomliga friheten från det traditionella. Man företager sig de svåraste saker alldele3 så, som om man vore första uppfinnaren. Man uppställer icke frågan: Huru sker detta?, utan frågan: Huru kan detta ske?,., och svaret är ofta ett som ingen annan frågande erhållit. Redan vid infärden i NewYorks vik väckte den alldeles egna byggnaden af de här brukliga flodångfartygen min uppmärksamhet. Machinen står vanligen ovanpå fördäcket och arbetar högt uppe i vädret. Afven hjulaxeln för sidohjul ligger på däck, och man går under den. John Potter, ett ofantligt flodångfar:yg, som Stevens just nu håller på att bygga, har hela rörelseanstalten, med uadantag af ångpannan, ofvan däck. Axeln, en jerncylinder om 3 fots diameter, ligger ovanligt högt; också hafva sidohjulen 34 fot i diameter. Rormannen her alltid sin plats i förn, i ett slags vakttorn, somhöjer sig högt öfver däck och är försedt med fönster i alla väderstreck. Rörelsekedjorna mellan rorhjulet och styret löpa långsåt däcket. — Nå: gonting som måste beundras för sin praktiska fint lighets skull, är användningssättet emellanåt af de : NewYorks vik väntande, med propeller försedda boxeringsångfartygen : som de ständigt måste hafve eidadt under ångpannan, för att genast kunna tags anländande skepp i släptåg, så har man, för att icke öda-bränslet utan nytta, äfven inrättat dem till flytande ångqvarnar. Men nog, eller redan för mycket, för i dag. 1 morgon skall jag fortsätta, öfvergående till ett anna thema. Julius Fröbel.