nistens snille och med talangen att sköta affärer,
som likna ett konungarikes finanser, förepar Robert
L. Stephens sinne för vetenskap och konst. Hen
visade mig porirättet af sin far, konstruktören af de
förnämsta amerikanska ångskepp, och yttrade med
särdeles välbehag: han var äfven en god filosof (he
was a good metaphysician too). I sitt hus, dit man
inkommer genom en egyptisk portal, har han en
med mycken akustisk konst bygd konsertsal. I den
står åtskilliga dyrbara flygelfortepianer, till en del
konstruerade efter hans egna ider. Han sade, att
hans ständiga sysselsättning med mekanik ofta ådra-
ger honom häftig och envis hufvudvärk, mot hvil-
ken musik är det enda verksamma botemedlet. När
ban så behöfver, sätter han sig i ett hörn af salen
och låter en hel orchester uppföra en symfoni. Måi-
hända får jag anledning att framdeles nämna mer
om denne man och hans företag, emedan jag snart
hoppas få se hans verkstäder och skeppsdockor.
Hvad som här öfverraskar i mekaniken, är den
fullkomliga friheten från det traditionella. Man fö-
retager sig de svåraste saker alldele3 så, som om
man vore första uppfinnaren. Man uppställer icke
frågan: Huru sker detta?, utan frågan: Huru
kan detta ske?,., och svaret är ofta ett som ingen
annan frågande erhållit. Redan vid infärden i New-
Yorks vik väckte den alldeles egna byggnaden af de
här brukliga flodångfartygen min uppmärksamhet.
Machinen står vanligen ovanpå fördäcket och arbe-
tar högt uppe i vädret. Afven hjulaxeln för sido-
hjul ligger på däck, och man går under den. John
Potter, ett ofantligt flodångfar:yg, som Stevens just
nu håller på att bygga, har hela rörelseanstalten,
med uadantag af ångpannan, ofvan däck. Axeln,
en jerncylinder om 3 fots diameter, ligger ovanligt
högt; också hafva sidohjulen 34 fot i diameter. Ror-
mannen her alltid sin plats i förn, i ett slags vakt-
torn, som- höjer sig högt öfver däck och är försedt
med fönster i alla väderstreck. Rörelsekedjorna mel-
lan rorhjulet och styret löpa långsåt däcket. — Nå:
gonting som måste beundras för sin praktiska fint
lighets skull, är användningssättet emellanåt af de :
NewYorks vik väntande, med propeller försedda
boxeringsångfartygen : som de ständigt måste hafve
eidadt under ångpannan, för att genast kunna tags
anländande skepp i släptåg, så har man, för att icke
öda-bränslet utan nytta, äfven inrättat dem till fly-
tande ångqvarnar.
Men nog, eller redan för mycket, för i dag. 1
morgon skall jag fortsätta, öfvergående till ett anna
thema. Julius Fröbel.