al art. 1751 al Code civil, så lydande: Husbonden tros på sin försäkran i afseende på lönebelopp, beträffande betalning af lön för förflutet år och heträffande gifven afräkning för det löpande året., Nadaud påstod att en sådan lag passade endest för slafvar och icke mer vore lämplig för : tiden och den demokratiska republiken. Det var dessutom bekant, att många tjenare voro både redligare och mera moraliska, än sina herrar. Dessa och dylika yttranden framkallade afbrott och larm från högra sidan. Referen-! ten Chegaray besvarade Nadauds motion, soml: derefter förkastades med 381 röster mot 231.!: Samma dag framlade inrikesministern Baroche en proposition angående kreditbevillning af 200,000 franes till firande af den 4 Maj, årsdagen af republikens utropande genom den konstituerande församlingen. Enligt regeringens förslag skall place de la Concorde blifva skådeplats för en storartad arkitektonisk deko-: ration och sedermera under natten medelpunkt : för en stor illumination, som skall fortsättas längs efter Champs Elysees. Den 13 utdelades i församlingen utskottsbetänkandet angående f. d. inrikesministern Ferdinand Barrots proposition om de hemliga polisfonderna. Deraf synes att en del af dessa fonder för allmänna säkerheten blifvit använd till bevakande af flyktingar, synnerligast i Schweiz. För öfrigt lofordar betänkandet, att de hemliga polisutgifterna fallit betydligt och nu knappast utgöra hälften mot hvad som var förhållandet under den sista monarkien. Derefter antogs definitivt, vid tredje läsningen, lagen om förbättring af osunda boningar. Likaledes vid andra läsningen lagen angående införande af en hundskatt, sådan som förkastades år 1847 af deputeradekammaren. Vidare uppträdde Baune med en interpellation till regeringen angående vissa valförsamlingars tillslutande. Han erinrade derom, att inga oordningar och inga rättegångar föranledts af valförsamlingarne före den 10 Mars och under de sednaste dagarne. Vi hafva behof, yttrade han, att förklara oss. Vi hafva den 10 Mars gifvit regeringen en lexa. Vi vilja förnya denna lexa den 28 April. Vi vilja begagna oss af den heliga föreningsrälten för att förbereda denna lexa. In rikesministern hr Baroche, som alltid försvarat föreningsrätten, och särskildt vid det tillfälle, som föranledde februarirevolutionens utbrott, måste vara illa underrättad, eftersom han tillslutit några valförsamlingar. Jag begär upplysning. Inrikesministern Baroche svarade: Den föregående talaren har ordat om en lexa som regeringen skulle hafvas-fått den 10 Mars. Tio valkollegier i Frankrike, som skulle välja efterträdare efter oppositionens medlemmar, hafva skickat konservativa jedamöter till för samlingen, och ett val utom Paris har likaj: cken vigt som sett vali Paris. (Ja, ja, pål! a sl 4 Folkrepresententer representera hela Frankrike och eadast utaf en majoritet af folkrepresentanter och icke utaf en enstaka, från allmänna rösträtten utgången fraktion, har regeringen att mottiga gillande eiler tadel af sin politik. Hvad saken sjeif beträffar, så har regeringen rätt att förhindra icke verkliga valförsamlingar. Fråga är således blott om vi felat vid användandet af denna: rätt. De poliskommissariers proiokoller, hvilka bevistat valförsam l:s lingarne, kunna intyga att skandalösa missbruk 4 ägt rum. Man har der diskuterat alla möjliga frågor; fruntimmer och barn hafva varit med; och i stället för att sysselsätta sig med kandidaterna till folkrepresentantkallet har man valt deputerade till den socialistiska kommitteen, d. v. s. missbrukat den allmänna rösträtten. I 10:de arrondissementet har man förebrått en utmärkt könstnär att af regeringen hafva mottagit ordnar och verkstäder, ja än mer — att vara husegarel Han måste rättfärdiga sig, men blef ändå icke vald. En kandidat berömde sig att år 1830 hafva hålit jagt efter gensdarmer, att i Februari hafva planterat den röda fanan på hötel de ville — och blef vald. Abbåe Chåtel (den bekante grundläggaren af den s. k. franska kyrkanxs) förklarade kristendomen för en djup villfarelse. Köttet måste tillfredsställas lika väl som anden; så ville naturens och förnuftets gud. TI Montmartre blefvo de kallade för martyrer, hvilka blifvit fällde af landets domstolar, etc. etc. Ministern slutade med den förklaring att ban skulle orubbligt fortfara alt förbindra sådana valförsemlivgar, hvilka voro vådliga för den allmänna säkerheten. Moajoriteten betygade talaren sitt lifliga bifall. Jules Favre bekämpade den rättspunkt, hvarifrån regeringen utgått, äfvensom den ifrågavarande åtgärdens faktiska nödvändighet, samt sökte bevisa att de anförda uppgifterna dels berodde på missför-tånd, dels voro öfverdrifna eller ock måhäsuda vero en frukt af hemliga polisagenters tillställci . . Talarens yttrande att folkets fordna smickrare nu blifvit dess förföljare, sedan Iyckans vind vändt sig, föranlett inrikes mivistern att tfärdiga sig för de mot honom riktade ann och särskildt för en af en tidning gjord råelse att han i Mars 1848 varit vicepresident i en klubb. Derefter öfvergick församlingen till dagordningen. Emeilertid fortforo flera andra valförsamlincar att hållas, bland annat en i madame LeIdru Rollins salong, der 1200 personer, hvaribland äfven fruntimmer, sögas bafva varit församlade, . Af 9 inför den Seineska assisdomstolen anIklagade ledamöter af sällskapet Solidarite rer I pubiicainop hafva de me per:oner, bvilka varit de enda som inställt sig, blifvit dömde för delaktighet i ett hemligt politiskt sällskap. , Af daocn har RBuvigriar khilfalt And 4311 I årets r Mm —