rör iran en vaknande larhaga hos bDriiternas
bekanta nationalfåfänga, att de efter expositio-
nen måhända icke skulie komma att, lika obe-
stridt som förut, få behålla det verldsrykte om
öfverlägsenhet i all slags fabrikation. hvarpå de
hittills gjort anspråk. Det hemli skälet har
emediertid kommit fram obeslö . i en af de
ifrågavarande tidningsuppsatser — hvilken dess-
utom, genom flera deri meda..sde upplysnin-
gar tycks äga intresse för producenterna i an-
dra länder, hvarföre vi derur meddela följande
utdrag:
Fastän expositionen alldeles icke betraktas med
något obehag, af fruktan för de utlindska exp
tionsartiklarnes medgifna försäljning i Eagland och
någon derigenom åstadkommen afsättningsbrist förj
inhemska varor, så ges det andra skäl, hvarföro
derna exposition väcker en viss oro. Det är onek-
ligt, att huru öfverträffande England än är i fram-
bringandet af allt som är nyttigt och varaktigt, så
är det bristfälligt på snille och smak (deficieat in
taste and ingenuity;) Fransmännen och andra na-
tioner öfvergå oss i allt slags krimskrams. 1 lek-
verk, filigrams, småsaker, stå ongolsmäcnen efter.
Vi bygga icke blett de starkaste jernbroar i verl-
der, utan äfven de skönaste; men i urkedjor och
pappershållare stå Paris och Berlin framförs oss.
Det förödmjukande härvid är, att dei, hvari Eng-
land öfverträffer, icke kan flyttas, fördelas och eti-
ketteras i en expssitionssal. Thames-tunnela och
Britannia-bron kunna ej ingå i någon expositions-
täflan. Åfven mindre digra alster af brittisk pro-
duktionskenst hafva ändå elltför jeltestora mått, för
man t. ex. exponera en samliog Ängvar
hörande forvagnar och jernbanor, så
Hyde-Park, hvaraf expositionspalatset blott komrasr
att intaga en jemförelsevis liten del, icke förslå att
inrymma dem, i
Man kan derföre ana, att verldsexposiiionen skall
tillfega engelsmänners egenkärlek ett grymt stag;
men tillika ett ganska kännbart, både för anseende
och inkomster, för så vidt det träffar den klass af
våra produceater, som hemtar sin inkomst och sin
kredit från sin förmåga i det prydliga. Expositions-,
förslaget åsyftar otvifvelaktigt att gifva denna klass,
en lexa; och allt hvad vi kunne säga till rmildring
för dem är: måtte lexan icke blifva alltför hård el-
der alltför snarl Esgelsmannena har myck:n urskil-
ning, fintlighet och ihärdighet; men han måste hafva.
tid på sig. Just de nyssnämnrda tillvarkarne, äfven-;
som försäljarne af deras varor, hafva alltsedan verlds-
expositionen kom i fråga, blifvit behäftade likasom;
med en dömning. Vi måste lemna dem tid att
hemta sig från denna domning, låta deras hbjernor;
och händer åter komma till sin vanliga verksamhet;
endast härigenom kuana de fatta mod igen och be-,
sluta meåätåfla. Den 4:a Maj eller den 34:sta är lika
mycket en för spar termin för dem att hinna åter-
vinna sansningen och sin vanliga fiatlighet, samt
bringa dem till något beslut om hvad de vilja före-
taga, för att besegra hela verkito,. Med all till-:
börlig vördnad för id6:ns upphöfsman, och icke utan:
ledsnad, se vi oss tvungne till den bekännelsen, att ;
engelsmännen icke kunna till år 4851 hinna rusta
sig för denna högst nyttiga, men högst fruktensvärda
strid.
De som med oss dela samma farhåga -— och Ge
äro många — anmärka att freapsmänpnen och andra
kontieentala nationer redan i många år hunnit in-
öfva sig i allt hvad som fordras för en dylik täftan,!
medan engelsmännen aldrig tänkt derpå. Den en-
gelske tillverkarens smak har berott på den engel-
ske köparens; hans affärsynne har ej sett på något.
aflägsnare mål. Det franska folkets och de andra,
kontinentaifolkens sstyrelser bafva slösat stora anslag
på undervisningsanstalter och stipendier, i hemlan-
det och utrikes, till odlande af hela folkets smak så!
för former som färger. Prisbelöningar utdelas bland
dem oupphörligt: skaror af ungdom inom alla sam-
hällsklasser uppmuntras der att göra sig förtroliga:
med det sköna och behagfulla, och i kojan så väl
som palatset kan man der äga tillgång på konstens
förnämsta alster i trogna efterbildningar, huru olika
-för öfrigt i afseende på dyrheten. Hos oss deremot
är den egentliga -konstbildningen inskränkt till de:
högre och rikare samhällsklasserna; de öfriga få blott.
inhemta handfärdighet. Ea täflan mellan så olika!
kämpar är icke rent spel — så lyder åtminstone!
det inkast vi hört deremot. För egen del kunna vi ji
blott tillägga, att det må vara rent spel eller icke,
så är denna täflan i alia fall både nyttig och ound-
viklig. Om vi befinna oss i vissa hänseenden pål
villovägar, så är det bäst att klart inse villfarelsen.:
Men — detta medgifvet, ä ena sidan — måste å
den andra också medgifvas tid och utrymme ät de:
engelska producenter, som önska ingå i tiflan, medi:
hopp om framgång dervid. Sjelfva deres ansträrg-!
ningar i detta syfte skola utgöra ett af de storverk,
som prins Alberts förslag kommer att framkala;l.
men ansträngningen skulle qväfvas i sitt frö, om de!
finna-att de sakna tid. Man får ej heller glörema
att vid de i andra länder hållna slöjdexpositionerna!
tilläts icgen utländsk medtäflan. Förslag derom.
väcktes vid franska slöjdexpositionen förlidet år; raen:
franska producenterna afsiogo det bestämdt. Brit-
terna åter utmana hela verlden. Att vid det indu-
striella tornerspelet träda upp emot en verld, är utan
tvifvel rigonting nytt; men till detta vågspel bör
man icke rusa brådstörtadt.
Det gläder oss att man öfvergifvit tar:kan på kost-
samma prisbelöningar, och i stället föreslagit blotta
minnespenningar. Intet penningevärde hos prisbe-
löningen kan godtgöra producentens bryderi och ut-
gifter för en om högsta priset täflande expositions-.
artikel. Men vore ett i sådan mening tilldeladt pris
mindre än full ersättning , skulle motingarne först
väga det i handen och sedan stoppa det på sig med
eti hånleende. Att åter se det falla i utländningens
paka, skule väcka ännu mera oangenäma känslor.
Minnespenningar, innebärande ingentiog vidare än
hedersbelöningar, äga deremot, oberäknadt den rin-
gare kostnaden, det företrädet att passa lika väl till
belöning åt den rike som åt den mindre förmögne,
och att ändå will sitt verkliga värde — opinions-
värdet — uppskattas lika af dem begge.
Hufvudfrågan för expositionskommittån blir emed-
lertid huruvida de engelske exponenterna -— och äf-
ven de utländske — kunna vara i ordning med sina
artiklar år 14854. Kommittien begitter de lättast
och säkraste utvägarne att bedöma grunden eller
grundlösketen af den farhåga vi anmält, och hvilken
vi, för vår del, äro långt ifrån att vilja öfverdrifva ls
eller stegra. Vi önska uppriktigt framgång åt er-j
positionen, men ästunda blott att gamla England k
4
f
i
I
I
i
I
i
I
m— nr
LD mm I A — VV
mn
måtte behålla sin ställning dervid, och icke på pryd-
lighetens område blifva skjutet helt och bållet i bak-
grunden, oaktadt det kan göra sig säkert om obe-lr
stridt företräde i det nyttiga, - (0
JEANS USER 2
Upplysningar från polisdomaren i Köpenhamn a
anledning af Löhrs i tidningarna infördalt
artikel om ett förhör vid nämnde polis. i
I anledniag af den skrift af en person vidlo
namn Löhr, som varit införd i Aftonbladet rö-Y
rande dess förmenta behandling vid polisen i
mm oo 1L a