Madam Werner log, då hon märkte Friedels icke ogrun-
dade misstanka. Älven falska sedlar hade ofta gått genom
bennes hand.
Mannen aflägsnade sig genom en annan dörr, än den
genom hvilken han inkommit.
Ett annat besök tillkännagafs genom flerfaldigt bultande.
En bestöjad dam. i elegant klädning inträdde. Skyggt ned-
satte hon sig i soffan och kastade tillbaka slöjan, hvilken
hade dolt ett fint och intressant ansigte.
Hvad förskaffar mig den äran?. frågade fru Wer-
ner kort.
Den unga damen kunde ej dölja sin förlägenhet. Tve-
kande framstammade hon:
Jag kommer... jag kommer för de der skedarne som
jag pantsatt här.
Det var bra, fru Bohn, mycket bra; jag behöfver nu
mina pengar bättre än någonsin. Jag ämnar dessutom draga
mig ifrån affärerna, ju förr, desto heldre.
Ni får lof att än en tid hafva fördrag med mig. Min
man har bjudit främmande hem till i morgon. Han skulle
sakna silfret, om det icke funnes på sin plats. Goda fru
Werner, låt mig taga hem det till i öfvermorgon. Nikan
lita på min redlighet. Jag skall sjelf bära skedarne till-
baka till eder, så snart jag icke mer behöfver dem.
Fru Werner svarade icke.
Rädda mig ur den förskräckligaste belägenhet i mitt
lifs min man är så häftig, han gör af med mig, om han
får veta något af denna affär. För guds skull skona mitt
rykte, min heder och var barmhertig.
Betala pengarnex, sade fru Werner kallt, xoch skedarne
stå genast till eder dispositionp.
Jag kan ej, jag kan ej, klagade den unga frun. Jag
har icke en enda groschen till min disposition.
Har ni icke några anförvandter eller någon vän, som
kunde låna er pengar för den korta tiden ?
Ack, ingen menniskal suckade den arma frun
;Det var illa det; ty då kan jag icke heller hjelpa er.
Jag kan icke riskera mina pengar: det kan ni väl förstå
min lilla fru. Jag har så mången gårg I mitt it böfvi
bedrager.n.