träda upp mot alla närvarande institutioner både inom kyrkan och staten, ett behof af något bättre och ett. om än förvändt, bemödande att afhjelpe detta behof ger sig tillkänna, samt framdrog derpi Englands exempel, för att visa, huru just dess en skilda associationer samt dessas obehindrade verk: samhet der varit ett medel att förekomma alla bryt: ningar samt befordra ett lagenligt, lugnt och sansad framåtskridande såväl i borgerligt, som i kyrklig! hänseende. Han öfvergick derpå till sambande: mellan den utvärtes timliga nöden och andliga, anförde som ett af erfarenheten bekräftadt faktum huru uti de boningar, der ytterlig nöd och smuts möta oss vid vårt inträde, vanligen den andliga nöden ej är mindre, och om man inlåter sig i religiösa samtal, hädelser och förakt för allt heligt merendels låta höra sig, men tvärtom uti de arbetares boningar, der renlighet och ordentlighet möta oss, icke sällan en religiös odling och ett förstånd tillkännagifver sig, som äro att skatta mer än zll yttre Törfining, samt att af befrämjandet af denna odling vår räddning ur den närvarande tidens trångmål förnämligast och i första rummet beror. — Med hänsigt till den tredje frågan anmärkte hr W., at! uti folkrika församlingar det ordinarie presterskapets tid ej räcker till för dem, som tillfälligtvis uppehålla sig inom församlingen, samt att, der dessa påkalle religionslärarens råd och tröst, de måste öfvergifvas om de, som äro närmast anförtrodda åt hans omvårdnad, icke skola försummas (ett förhållande, hvaröfver, i förbigående sagdt, hitintills ingen klagar blifvit spord, och hvartill, såsom vi tro, heller ingen anledning yppat sig), samt huru, synnerligast under uppkomna tvister, ett misstroerde, till den egentlige själasörjaren kan ega rum, som gör det biträde påkalladt, hvilket den inre missionen erbju: der. — Med denna fråga afslutades det korta, intressanta föredraget, som räckte något öfver er timma. Vi skatta för en synnerlig vinst allt, som väcker uppmärksamhet på behofvet af en mer ingripande verksamhet för befordrandet af reiigiös och sedlig odling. Synnerligast då detta sker af en man med hr W:s förmåga, kan det icke förfela att i många hänseenden verka väckande och upplifvande. Behofvet häraf har också länge gjort sig känbart. Detta behof gaf också upphofvet till den för trenne år tillbaka stiftade Skyddsföreningen, i det att vid det väckta förslaget, att stifta ett sällskap blott för fångars vård och förbättring, den vida svårare och angelägnare omsorgen, all förekomma brott, så påtagligt gaf sig tillkänna. Fråga är blott, om, såsom hr W. synes hafva för afsigt, ett särskildt sällskap för sådant ändamål skall stiftas, men detta skulle kunna organiseras, att icke tid och medel förspillas, och endast oreda, prat och trassel i stället för förbättring, åstadkommes. På denna fråga afvakta vi med särdeles nyfikenhet svar uti de följande föredragen; på denna lösning kommer allt an. Hufvudfrågan härvid är, enligt vår tanke, den, huruvida den närvarande kyrkliga institutionen är sådan, att hon, så inrättad som hon nu är, kan fortfarande uppfylla sin bestämmelse. Otillräckliga, tro vi, skola alla enskilda sällskapers bemödanden blifva, såframt den egentliga kyrkliga institutionen icke motsvarar tidens kraf. Skall nu det sällskap, hvars stiftande hr W. synes afse, derjemte, om icke hufvudsakligast, hafva till föremål att tillvägabringa nödiga reformer i kyrkligt hänseende? Ingen af de till besvarande framställda frågorna syntes antyda detta, ehuru just härpå, enligt vår tanke, dess båtnad och nytta, så framt det verkligen kommer till stånd, förnämligast lärer komma att bero.