träda upp mot alla närvarande institutioner både
inom kyrkan och staten, ett behof af något bättre
och ett. om än förvändt, bemödande att afhjelpe
detta behof ger sig tillkänna, samt framdrog derpi
Englands exempel, för att visa, huru just dess en
skilda associationer samt dessas obehindrade verk:
samhet der varit ett medel att förekomma alla bryt:
ningar samt befordra ett lagenligt, lugnt och sansad
framåtskridande såväl i borgerligt, som i kyrklig!
hänseende. Han öfvergick derpå till sambande:
mellan den utvärtes timliga nöden och andliga, an-
förde som ett af erfarenheten bekräftadt faktum
huru uti de boningar, der ytterlig nöd och smuts
möta oss vid vårt inträde, vanligen den andliga nö-
den ej är mindre, och om man inlåter sig i reli-
giösa samtal, hädelser och förakt för allt heligt mer-
endels låta höra sig, men tvärtom uti de arbetares
boningar, der renlighet och ordentlighet möta oss,
icke sällan en religiös odling och ett förstånd till-
kännagifver sig, som äro att skatta mer än zll yttre
Törfining, samt att af befrämjandet af denna odling
vår räddning ur den närvarande tidens trångmål
förnämligast och i första rummet beror. — Med
hänsigt till den tredje frågan anmärkte hr W., at!
uti folkrika församlingar det ordinarie presterskapets
tid ej räcker till för dem, som tillfälligtvis uppehålla
sig inom församlingen, samt att, der dessa påkalle
religionslärarens råd och tröst, de måste öfvergifvas
om de, som äro närmast anförtrodda åt hans om-
vårdnad, icke skola försummas (ett förhållande, hvar-
öfver, i förbigående sagdt, hitintills ingen klagar
blifvit spord, och hvartill, såsom vi tro, heller in-
gen anledning yppat sig), samt huru, synnerligast
under uppkomna tvister, ett misstroerde, till den
egentlige själasörjaren kan ega rum, som gör det
biträde påkalladt, hvilket den inre missionen erbju:
der. — Med denna fråga afslutades det korta, in-
tressanta föredraget, som räckte något öfver er
timma.
Vi skatta för en synnerlig vinst allt, som väcker
uppmärksamhet på behofvet af en mer ingripande
verksamhet för befordrandet af reiigiös och sedlig
odling. Synnerligast då detta sker af en man med
hr W:s förmåga, kan det icke förfela att i många
hänseenden verka väckande och upplifvande. Be-
hofvet häraf har också länge gjort sig känbart. Detta
behof gaf också upphofvet till den för trenne år till-
baka stiftade Skyddsföreningen, i det att vid det
väckta förslaget, att stifta ett sällskap blott för fån-
gars vård och förbättring, den vida svårare och an-
gelägnare omsorgen, all förekomma brott, så på-
tagligt gaf sig tillkänna. Fråga är blott, om, såsom
hr W. synes hafva för afsigt, ett särskildt sällskap
för sådant ändamål skall stiftas, men detta skulle
kunna organiseras, att icke tid och medel förspillas,
och endast oreda, prat och trassel i stället för för-
bättring, åstadkommes. På denna fråga afvakta vi
med särdeles nyfikenhet svar uti de följande före-
dragen; på denna lösning kommer allt an. Hufvud-
frågan härvid är, enligt vår tanke, den, huruvida
den närvarande kyrkliga institutionen är sådan,
att hon, så inrättad som hon nu är, kan fort-
farande uppfylla sin bestämmelse. Otillräckliga, tro
vi, skola alla enskilda sällskapers bemödanden blif-
va, såframt den egentliga kyrkliga institutionen icke
motsvarar tidens kraf. Skall nu det sällskap, hvars
stiftande hr W. synes afse, derjemte, om icke huf-
vudsakligast, hafva till föremål att tillvägabringa
nödiga reformer i kyrkligt hänseende? Ingen af de
till besvarande framställda frågorna syntes antyda
detta, ehuru just härpå, enligt vår tanke, dess båt-
nad och nytta, så framt det verkligen kommer till
stånd, förnämligast lärer komma att bero.