ifva sitt bifall; men nästan besegrad genom fru Werners
fvertalande ord, och dertill pressad af nöden, beslöt bon,
huru försagd cch tvekande, att skrifva de begärda ra-
lerna till löjtnanten. Darrande öfverlemnade hon den
opvikta biljetten till fru Werner, som derför återgaf henne
le utsatta skedarne. Med en djup suck mottog fru Bohn
len dyrköpta panten. Måhända kände hon hela betydel-
en af detta första steg, som tycktes rycka henne ur den
ugna kretsen af hennes husliga lif för att kasta henne
ned i förderfvets mörka afgrunder.
Mindre vigtiga voro de följande besöken som fru Wer-
ner emottog: några ruinerade spelare, förstörda fruntim-
mer och fala embetsmän.
Slutligen blef också legationssekreteraren insläppt och
af den kloka frun mottagen med den uppmärksamhet, som
hon endast plägade kosta på sina bästa kunder. Sedan
Karl för henne yppat Maries betänkliga tillstånd och i
-mickrande uttryck bedt om hennes råd, funderade fru
Werner några ögonblick.
Marie på Niederwallstrasse? frågade hon efter en
paus. Hon lärer icke låta afspisa sig med pengar. Jag
känner flickan, en romanbjeltinna, en finkänslig prinsessa.
Det var en värre sak. Modren är också stolt och anser
sig för något battre än hela den öfriga verlden. En lycka
att hon är sjuk och icke kan bråka. Utan skandal lärer
dock saken icke aflöpan.
Just derföre har jag vändt mig till er.
Jo, så är det; så snart ni unga herrar begått någon
dumhet, så skall Wernerskan hjelpa sakenn, sade frun le-
ende, i förtrolig ton, men förut tillfrågas hon icke. Nå,
nå, jag skall göra hvad jag kan. Jag vet hvart ni vill,
högt, mycket högt. Det tycker jag om: Ni är en vac-
ker karl, en elegant karl, och grefvinnan är å sin sida äf-
ven det bästa partiet i Berlin. -
Legationssekreteraren blef rigtigt bestört, då han i
denna frus mun fick igen sin hemlighet, hvilken han trodde
vara förborgad för hela verlden. Grefvinnans namn, ut-
taladt af sådana läppar, blef i hans ögon vanhelgadt deri-
genom. Hans förlägenhet undgick icke Wernerskans spe-
jande öga, som stolt cch hånande tycktes njuta deraf.
Ja-ja, hr legationssekreterare, jag är icke så dum bel-