SERTION SNR RER STETSON BERLIN OCH BRESLAU 1847—1849.) Roman ar MAX RING. FÖRRA DELEN: MARIE. Medan fru Werner talade dessa ord, hade hon ur skåpet framtagit en gammal besman, och fortfor: Så, låt nu se hvad skräpet väger. Väg blott kristligt! utropade mannen, hvilken tycktes hafva afslutat mången dylik handel med fru Werner och icke vara rigtigt säker på hennes stränga ärlighet. En bister och genomträngande blick, som träffade Friedel från hennes skarpa, skelande ögon, afskar hvarje vidare ord från hans tunga. Förgäfves sökte han dölja sin bestörtning genom ett tillgjordt leende. Den stora och efter utseendet djerfva mannen darrade i närheten af denna qvinna; hvars slughet och förderfliga list .han af egen erfarenhet kände. Utan att tala framtog fru Werner ur skåpet några sedlar, som knappast stego till halfva värdet af det såkallade gamla silfret. Friedel tvekade att emottaga penningarne. Fru Werner sade då kallt: vÄr det så att du icke vill, så tag ditt silfver tilbaka, Jag betalar som du vet det högsta priset, och detär dessutom alltid säkrast hos mig. pDet är sannt, det är sannt., framstammade mannen. Ni står säkerligen i förbund med satan. En sak, som ni får i edra händer, försvinner och ingen menniska får nys derom; derför får en annan svettas och arbeta för eder Jag har icke tid för ditt prat; helt andra personer än du vänta ännu utanför. Vill du eller icke?, Nå, så gif då hit lapparna i djefvulens namn, utropade mannen, i det han hastigt grep efter sedlarne, höll den ena efter den andra mot dagsljuset, för att se om de voro rigtiga, innan han stack dem i den smutsiga seder hoken. — Se A. B. 4 8S—94,