SERTION SNR RER STETSON
BERLIN OCH BRESLAU 1847—1849.)
Roman ar MAX RING.
FÖRRA DELEN:
MARIE.
Medan fru Werner talade dessa ord, hade hon ur skå-
pet framtagit en gammal besman, och fortfor:
Så, låt nu se hvad skräpet väger.
Väg blott kristligt! utropade mannen, hvilken tycktes
hafva afslutat mången dylik handel med fru Werner och
icke vara rigtigt säker på hennes stränga ärlighet.
En bister och genomträngande blick, som träffade Frie-
del från hennes skarpa, skelande ögon, afskar hvarje vi-
dare ord från hans tunga. Förgäfves sökte han dölja sin
bestörtning genom ett tillgjordt leende. Den stora och
efter utseendet djerfva mannen darrade i närheten af denna
qvinna; hvars slughet och förderfliga list .han af egen er-
farenhet kände. Utan att tala framtog fru Werner ur
skåpet några sedlar, som knappast stego till halfva värdet
af det såkallade gamla silfret.
Friedel tvekade att emottaga penningarne. Fru Wer-
ner sade då kallt:
vÄr det så att du icke vill, så tag ditt silfver tilbaka,
Jag betalar som du vet det högsta priset, och detär dess-
utom alltid säkrast hos mig.
pDet är sannt, det är sannt., framstammade mannen.
Ni står säkerligen i förbund med satan. En sak, som ni
får i edra händer, försvinner och ingen menniska får nys
derom; derför får en annan svettas och arbeta för eder
Jag har icke tid för ditt prat; helt andra personer än
du vänta ännu utanför. Vill du eller icke?,
Nå, så gif då hit lapparna i djefvulens namn, utro-
pade mannen, i det han hastigt grep efter sedlarne, höll
den ena efter den andra mot dagsljuset, för att se om de
voro rigtiga, innan han stack dem i den smutsiga seder
hoken.
—
Se A. B. 4 8S—94,