BERLIN OCH BRESLAU 1847—1849.) Roman ar MAX RING. FÖRRA DELEN: MARIE. ADOLPEUS HIRSCH. Bon jour, lilla baron, utropade den moderna parvenyen till legationssekreteraren och utsträckte sin tjocka, starka hand, som hotade att spränga det fina Wienerskinnet. Jag reste just nu förbi och ville se till huru ni mådde.x På en vink framtog Francois en elegant fåtölj, i hvilken herr Adolphus Hirsch slog sig ned med efterhärmad nonchalans, framstrickte sina korta tjocka ben och lekte med den massiva guldkedjan, som hängde öfver den broderade vesten. Jag har icke seit eder på mycket länge,, anmärkte legationssekreteraren. Det ser ut som om ni hade dragit er undan från verlden. Man talar om en öm förbindelse.n Talar raan talar mann, ropade den förtjuste bansiren med det saligaste leende utbredt öfver sitt rosenröda ansigte, hvarvid hans små ögon sursmo i en förklarad glans. aGud, man talar Om wigi, tillade ban efter en paus. Man sakner er redan I du kretsar, hvarest man var van att se 2der oftare. Gud, ma miga, suckade bankiren, upplöst al förtjusning; s dyraste baron, hvilken som saknar mig. Skulle fru ven Banken, skulle hon? O Gudl!frampu-tade bankiren, liksom utom sig. Omkring legationssekreterarens läppar spe ie ett fint ironiskt drag. Man hviskar historier om er, käre Hirsch; man kal lar eder en liten Don Juan.v — oGud, man kallar mig en Don Juan! Verlden vet så jedes, hvad jag så länge bållit hemligt? Den eegant verlden ner redan mitt förl till Eewina? SHur te pi at en ni skall kunn trå den a MM Vv se