7 Nedanstående insända artikel, som behandlar en af dagens tvistefrågor, icke utan vigt i afseende på konsten, nemligen om viår publiks förmenta förkärlek för utländska konstnärer, har, om vi än icke i allo kunne dela insändarens i några fall kanske alltför peremptoriska domslut, likväl synts red. i det hela utgå från en riktig syppunkt och innehålla flere begrundansvärda sanningar. Vi hafve derföre här nedan meddelat densamma, men tagit oss fribeten utelemna ett stycke mot slutet, hvari förekom ett mindre lämpligt personligt anfall; hvarförutan red. tagit sig friheten til lägga ezna noter på ett par ställen. Derjemte tro vi oss i anledning af det bfliga försvar som insändaren gifvit åt det företräde publiken härstädes visat det italienska operasällskapet, och hvilket försvar han visserligen ganska riktigt motiverat, endast böra erinra om den erfarenheten, att en hel publik väl sällan eller aldrig fortfarande gifver en konstnär sin hyllning utan att ban förtjenar den; dock kan en sådan hyllning äfven för någon viss period tillika blifva en modesak, så att det kanske icke: skulle vara alldeles rätt att bedöma den större eller mindie graden af en eller flere konstnärers förtjenst ensamt efter framgången för st..ex..en säsong, serdeles om denna framgång till en del beror på patronage från en såkalladfongifvande klass i umgängeslifvet. Detta är dock endast en allmän anmärkning utan någon viss hänsyftning. Artikeln lyder sålund::