7 Nedanstående insända artikel, som be-
handlar en af dagens tvistefrågor, icke utan
vigt i afseende på konsten, nemligen om viår
publiks förmenta förkärlek för utländska konst-
närer, har, om vi än icke i allo kunne dela
insändarens i några fall kanske alltför perem-
ptoriska domslut, likväl synts red. i det hela
utgå från en riktig syppunkt och innehålla
flere begrundansvärda sanningar. Vi hafve der-
före här nedan meddelat densamma, men tagit
oss fribeten utelemna ett stycke mot slutet,
hvari förekom ett mindre lämpligt personligt
anfall; hvarförutan red. tagit sig friheten til
lägga ezna noter på ett par ställen. Derjemte
tro vi oss i anledning af det bfliga försvar
som insändaren gifvit åt det företräde pub-
liken härstädes visat det italienska operasäll-
skapet, och hvilket försvar han visserligen gan-
ska riktigt motiverat, endast böra erinra om
den erfarenheten, att en hel publik väl sällan
eller aldrig fortfarande gifver en konstnär sin
hyllning utan att ban förtjenar den; dock kan
en sådan hyllning äfven för någon viss period
tillika blifva en modesak, så att det kanske
icke: skulle vara alldeles rätt att bedöma den
större eller mindie graden af en eller flere
konstnärers förtjenst ensamt efter framgången
för st..ex..en säsong, serdeles om denna fram-
gång till en del beror på patronage från en
såkallad- fongifvande klass i umgängeslifvet.
Detta är dock endast en allmän anmärkning
utan någon viss hänsyftning. Artikeln lyder
sålund::